- en läkare
Som om inte livet var jobbigt nog, eller hur? Dessutom har min senaste diabetessköterska upplyst mig om att jag med all säkerhet kommer att bli blind och få amputera fötterna. Jepp, gott folk, det kommer att bli ett sådant inlägg igen. Ett gnälligt, självömkande, jävla-verkligheten-du-suger, fan också-inlägg.
Fick nyligen också veta att jag tydligen varken har typ 1 eller typ 2-diabetes. Tidigare blev det ju fastställt att jag har typ 2-diabetes. Senare förundrades de över mina dåliga värden och bestämde sig för att kolla igen. Fortfarande typ 2. Nu vid senaste besöket jiddrade de något om att det finns ett mellanting och att det är vad jag egentligen har. Jag är mest förvirrad, tar mina fem sprutor om dagen och försöker att ge fan i godis och käka mer grönsaker.
Jag har för övrigt aldrig haft problem med mina fötter. Hela somrarna brukar jag gå barfota i ur och skur, eller "från tjälen gått ur marken till första frosten" som jag brukade benämna det förr. Elefanthuden som bildas under fötterna står mot allt från grus till stubbåkrar.
När jag fick diabetes så berättades det ovänligt att barfota inte går för sig. De senaste två åren har jag därmed försökt skära ned på barfotagåendet. Vet ni vad det har resulterat i? Liktornar (som man inte får behandla själv om man är diabetiker, utan måste beställa tid hos en fotspecialist vilket kostar apa), självsprickor och utöver alla skavsår mystiska svullnader både här och där.
"Åh det är så farligt att gå barfota, för tänk om du tappat känseln i fötterna och inte vet om det och då kommer du att bli tvungen att amputeeeera". I stället får jag alltså stå ut med skavsår (mina fötter har aldrig gillat skor), liktornar, förhårdnader, sjävlsprickor och mystiska svullnader. Dessutom har mina fotsulor blivit tunna som rispapper så varenda potentiell vass liten grej jag någonsin går på letar sig direkt in i foten. Jävligt bra där.
Det var länge sedan jag var på ett badhus och jag bär inte kjol särskilt ofta längre. Detta för att jag till följd av diabetesen fått några trevliga bensår. Det ser lite ut som om jag sakta håller på att förvandlas till en zombie och det finns ingenting att göra åt saken utöver rökstopp och motion.
Jag måste med andra ord sluta röka och börja motionera. Det är liksom en sak att man vet att man borde, men när man faktiskt måste. Det är läskigt. Alltid när ordet "måste" dyker upp så drar jag mig undan. Jag vill bestämma själv. Nu har jag dock bestämt mig. Har minskat ned på cigaretterna och samlar mod för att våga ge mig av till simhallen efter många års frånvaro.
Är det här vad det innebär att fylla 30, att inse sin egen dödlighet?
Min farbror har haft diabetes så länge jag kan minnas och han har såvitt jag vet inte några större bekymmer med den än så länge och han är femtionågonting.
SvaraRaderaOch så vitt jag vet så är livet tämligen dödligt också, man dör av det förr eller senare. *kramar*
När "borde" förvandlas till "måste" är en av de mest obehagliga känslor som finns. Låt det bara inte förstöra dig inifrån, det är du alldeles för fin för.
SvaraRadera*kramar*
Jovisst, diabetes är en dödlig sjukdom. Det är influensa också. Vad dina läkare glömt att informera dig om är att de flesta som dör i diabetes gör det när de är närmare 90 eller som spädbarn ifall det inte upptäcks. Det finns många saker man kan dö av på vägen till 90, och ännu fler som kan få en att behöva amputera saker. När det gäller diabetes och att hugga av fötter har det ju att göra med ifall ens blodcirkulation blir såpass dålig att de helt enkelt inte överlever, och att kolla blodcirkulation/blodtryck är något av det enklaste som finns, samma sak med att reglera det!
SvaraRaderaSom en vis man en gång sa. "Livet är farligt. Man kan faktiskt dö." Men på vägen dit ska man ju faktiskt orka med att leva lite också.
Alltså... Ja känner mig smått chockad av att läsa detta om din diabetes! Ingen har sagt åt min mor att hon inte skulle få gå barfota fast hon haft diabetes i herrans många år (o hon har typ 2)! :/ Att de av någon anledning skulle vara värre än att gå med dåliga skor har jag vääldigt svårt att tro!
SvaraRaderaOch jag tycker det låter som om du INTE har rätt diabetesmedicin på! Den orange sprutan du har på bild så tar min mor också +(!) två andra sorter och nå tabletter. O de håller no hennes socker på passlig nivå (nu för tiden, men det tog sin tid) och hon har inga liktårn eller extra mycket förhårdnader vad jag vet....