Bilden ovan får representera hur det kändes att för första gången spela gamla Dungeons and Dragons från 1983. När vi efter att ha blivit paralyserade oräkneliga gånger av den tentakelbeprydda masken som vaktade utanför porten råkade vi på tre kobolder bakom porten i fråga. Vår cleric dog i första stridsrundan. De återstående två krigarna gick ned på ett respektive två HP ungefär lika snabbt och sedan tröttnade de och gick hem.
Jag är lite osäker på vad jag verkligen tycker om det här spelet. Det enda jag med säkerhet vet är att om vi någon gång skall testa att spela nyare versioner av Dungeons and Dragons så tänker jag i alla fall inte spela bard. För det är dåligt... har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar