Maken spelar in en demo. De har pysslat med det i två veckor snart. Han är borta hela kvällen och halva natten och jag får ingenting gjort. Jag har en oro i magen som vägrar att lämna mig ifred. Jag kan inte koppla av när lägenheten är så tom och tyst. Jag kan inte koppla av när jag inte vet när han kommer hem. Jag kan inte få någonting gjort heller, jag bara finns till och försöker hålla mig från att ringa och tjata. Gnata. Jag är så trött på det här. Jag är så trött på mig själv. Jag är så trött på att inte trivas i mitt eget sällskap och att ha blivit så beroende av att ha någon i närheten. Einar brukar komma över nu på kvällarna. Det är bra, för utan honom hade jag börjat tänka på tok för mycket och börjar jag tänka så blir jag ledsen eller stressad eller bara alldeles svart i huvudet och tung inuti.
Samtidigt vet jag inte vem han kommer vara när han kommer hem och det ökar spänningen inuti. Ibland är han min make, men ibland är han någon annan som jag inte känner igen och inte vet hur jag skall förhålla mig till.
Hur skall jag få någonting gjort över huvud taget? Jag vet inte. Jag måste lära mig att handskas med svärtan och oron. Handskas med mig själv. Handskas med Den Andre.
Det är någon vid dörren igen, men det är bara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar