11 jan. 2011

Nam nam, sade spindeln

Efter att ha hamnat på sjukhuset på grund av ett fjälligt monster bestämde sig Tony för att det var dags att rensa upp i Arkham. Han hade en lyckad karriär som prisjägare bakom sig och tänkte låta den hjälpa honom att ta ned så många monster som möjligt. Till sin hjälp hade han ett par handklovar och en piska. Piskan var han lite osäker på varför han bestämt sig för att använda, eftersom den trots allt var ganska värdelös, men den var ändå allt han hade i vapenväg.
Tony började resa omkring och undersöka problemen i Arkham, lyckligt ovetande om att den gigantiska Atlach-Nacha stadigt närmade sig från okända dimensioner. Till sin hjälp hade han en gangster, en bonddräng och en gravgrävare.
Det gick inte så bra för någon.
Tony insåg snabbt sin piskas tillkortakommanden och förirrade sig i magins vidunderliga vansinne. När Atlach-Nacha stod för dörren hade alla panik, utom gravgrävaren som förvandlats till en deep one och glatt larvade omkring i Innsmouth till ingen nytta. Trots kastandet av oräkneliga formler och offrandet av ett stort nummer allierade så var det dödsdömt från början. Jättemonsterspindeln mumsade glatt i sig samtliga, och fick bara ett ytligt sår att slicka efteråt.

Första gången jag spelade Arkham Horror. Även om det var helt vanvettigt svårt så vill jag ha mer. Jag måste ha mer. Ge mig mer!

1 kommentar:

  1. Det är just det där med svårighetsgraden som har gjort att jag och Andreas har dragit oss för det i många år nu... =/

    SvaraRadera