"Nej, jag har slutat med rollspel"

Så sa en vän nu i helgen och jag har hört det sägas förr. Tidigare har jag dock bara hört det sägas av osäkra tonårspojkar som desperat försöker markera att de äntligen blivit vuxna och fått hår på pungen.
Jag tycker annars att det är ett hemskt konstigt uttryck. "Jag har slutat med rollspel". Som om det vore något negativt. Jag menar, man hör aldrig någon säga "Jag har slutat se på film". Jag frågade honom varför och han svarade "Jag kan inte leva mig in i det längre". Ok-ej. Min följdfråga var "Skulle det varit annorlunda om vi fortsatt med kampanjen?"
Det senaste vi spelade seriöst var nämligen en rätt lång vampyrkampanj som han levde sig in i så till den grad att vi spelade en del utanför kampanjen också, bara för att fördjupa våra karaktärer ytterligare.
"Nej, det är skönt att det blev ett så bra avslut."
"På kampanjen?"
"På mitt rollspelande."

Vänta lite här nu. Hur gick det här till? Jämför:
"Jag har slutat se på film. Det är skönt att den sista film jag såg var så bra. Det blev ett bra avslut på mitt filmtittande." Eh? WTF?!

Jag förstår inte. Som sagt så förstod jag förra gången jag hörde "Nej, jag har slutat med rollspel" eftersom det då uttalades av en mobbad kille i slutet av tonåren som alltid varit hemskt osäker på sig själv och haft ett stort behov av att hävda sig.
Den här killen däremot har absolut inte några sådana problem.

Jag hade förstått om han sagt "Jag har ingen lust just nu" eller "Jag har tröttnat", men just "Jag har slutat". Man slutar röka. Man slutar knarka. Man slutar supa. Det är lite skillnad.

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå, och faktum är att jag känner mig sårad å både mina egna och August vägnar. Om rollspel är den aktivitet som oftast gör att man träffas utöver när det är fest, och någon till synes utan anledning slutar tvärt med rollspel... gör han då slut med sin vänskapskrets, eller vadå? Försöker han poängtera något och i så fall vad?