Jigsaw var Ensam Hemma

Jag har alltid anat att Jigsaw förmodligen hade en konstig barndom och var relativt skruvad redan då. Nu har jag kommit på hur det hänger ihop.

Ni har förmodligen allihop sett ”Ensam hemma”-filmerna. Filmer som går ut på att ett lingulhårigt gossebarn blir jagad av två korkade tjuvar och sätter upp fäller för dem kring huset så att de skadar sig.
Det som oroar mig:
- Ungen njuter verkligen av att plåga skurkarna och stannar då och då till för att med ett stort leende fråga om de ”have suffered enough” eller om de fått nog med smärta.
- Ni kanske tycker det är konstigt att skurkarna Alltid tar den väg som ungen räknat ut och därmed går i hans fällor. Ja, det som skrämmer mig är dock att han kanske har gjort Så Många Fällor att det inte spelar någon roll vilken väg de tar, de hamnar i dem ändå.
- Ändå skadar aldrig ungen egentligen skurkarna själv, han låter dem bara gå i hans fällor.

När ungen blev äldre så började han så klart fundera på vad som driver folk till att fortsätta ta emot smärta, och hur mycket man egentligen är beredd att utsätta sig själv för...

...
...
och så föddes Jigsaw.