Efter att under natten ha utkämpat stora slag med min käre bror som vapendragare till mig och min skelettarmé så var jag synnerligen utpumpad och inte helt oskadd när morgonen grydde. Trots tjänstefolkets högljudda gnäll kunde jag icke förmå mig till att gå upp förrän solen stod högt på himmelen. När vi till sist orkade ta diligensen ned till möten, droskor uppåt landet och Azkaban var mitt humör i botten.
Dagen tillbragdes med att lyssna på en misslyckad anti-dementor som glatt delade ut sinnesfördärvande glättighet. För den som inte vet vad en anti-dementor är kan jag förklara att det är precis vad det låter som. I stället för att suga ut glädje och livslust så vill denna dementor medelst kattungar och solsken sprida lycka och glädje tills vi alla blir lallande fånar utan en enda vettig tanke i huvudet. Den skall aldrig lyckas omvända mig levande!
Efter att jag flytt från anti-dementorns torn hamnade jag i katastrofzonen. Där huserar en kaosmagiker som gång på gång låter sina läror om människans ondska skalla över nejden. Det kunde ha varit intressant, men eftersom visan låter likadant vecka efter vecka börjar meddelandet kännas något urlakat.
Efter detta ilade jag till diligensen hem igen och klubbade ned ett svin som jag släpade hem till kvällsmat.
Jag lider med dig, vackra dam! Jag hörde inte dina försök att kontakta mig genom den magiska spegeln och dagens strapatser är många och överväldigande med åtskilliga vindlande trappor som skall bestigas utan att jag ger upp andan.
SvaraRaderaI morgon när jag sitter på rälsdraken mot de norra slätterna finns det måhända tid att försöka räcka ut en hand genom glaset så jag försöker då.
Lid med rak rygg och tänk på vad som väntar efter Azkaband!