Boken med stort B

Den viktigaste boken i mitt liv är Den Oändliga Historien. Den betydde världen för mig när jag var liten och den betyder fortfarande oändligt mycket.
När jag var yngre läste jag den som en ren saga. Jag levde, andades och äventyrade med Atreju i den mest fantastiska av världar - Fantasien. Jag grät strida tårar när Artax dog och jag jublade över alla gränser när Fuchur, lyckodraken, flög in för att rädda dagen. Jag önskade mig ett eget exemplar av den vackra symbolen Auryn - och gör så än i dag.

Och så jag har stört mig på hur filmen har våldfört sig på böckerna. Den första filmen är fortfarande vacker och barndomsminnen. Fast det stör mig att Bastian är en liten smal speta och det stör mig att Fuchur heter Falkor och det stör mig att... Ja, ni förstår poängen. Ingen film kan skapas som går upp mot boken, inte ens om man så försökte i tusen år.

Det mest fantastiska med den här historien är dock att den förändras utefter vilken ålder du är i när du läser den. Som barn kan du läsa den som en ren saga, men som vuxen blir den ännu mer än så. Den blir till ett manifest och till ett ställningstagande för fantasin och mot den grå verklighet som motarbetar den. Den blir full av filosofiska underfundigheter och tankegångar som man helt enkelt inte uppfattade när man var liten.
Jag kan fortfarande slå upp boken var som helst och finna exakt allt jag någonsin velat ha ut av en bok.
Det jag älskar mest i dag är nog att den får mig att bli den där bokslukande lilla snorungen igen, den där som jag kan sakna från tid till tid, samt att hela boken andas av min enda sanna kärlek som jag delar med så många andra - kärleken till böcker.

"Bastian Balthasar Bux stora lidelse var böckerna.
//Den som aldrig öppet eller i hemlighet har gråtit strida tårar, därför att en så underbar historia har tagit slut och man måste ta avsked av de bokgestalter som man har upplevt så många äventyr tillsammans med, som man älskat och beundrat, oroat sig för och hoppats att det skulle gå bra för, gestalter som man fäst sig så vid till den grad att livet verkar tomt och meningslöst utan dem...
Den som inte själv upplevt allt detta och känner det genom egen erfarenhet, den lär väl sannolikt bara inte kunna fatta hur Bastian kunde göra det han gjorde nu."

Och icke att förglömma. Den Oändliga Historien. En bok som aldrig behöver ta slut. En bok som egentligen bara finns inuti våra huvuden. Oändlig. Det om något måste göra den till boken som höjer sig över alla andra böcker.