Efter en kortare tids respit bär det i morgon bitti åter igen av till trollkarlsfängelset Azkaban. Visserligen anade jag att min flykt inte kunde vara för evigt, men jag vågade heller aldrig föreställa mig denna mörkaste av domedagar komma. De flesta övriga fångar har för länge sedan förlorat all tankeverksamhet och hallarna ekar av deras högljudda skrik och upprepade haranger utan vare sig vett eller sans. Än är min hjärnaktivitet intakt, även om jag känner att även jag påverkas och inte vet hur länge jag kommer att klara mig innan jag sällar mig till dårarnas kör.För var minut känner jag hur dementorernas isande fingrar sluter sig allt hårdare om mitt hjärta och trots att jag skulle vilja neka till deras kall, så kan jag inte undkomma. Det finns ingen plats på jorden att fly till och allt jag kan sätta mitt hopp till, allt mitt hopp, är att Mörkrets Herre snart skall återuppstå och rädda mig ur denna miserabla inrättning av ren frapperande ångest.
Eller kanske att Cthulhu vaknar och äter upp hela skiten.
Det är bara att äta riktigt mycket choklad så går det nog bättre, ska du se!
SvaraRaderaHej Yvonne, hittade din blogg via ett lajv-forum om Harry Potter. Jag håller på med ett arbete inom kulturvetenskap om Harry Potter som fenomen och undrar om jag kanske skulle kunna få maila dig lite frågor angående din roll inom lajven. Varför ni har startat just ett lajv om Harry Potter o.s.v.? Min mailadress är petra_juhlin@hotmail.com
SvaraRaderaSvara mig gärna där om det är något du kan tänka dig att lägga några minuter på så mailar jag dig frågor sedan! Tack på förhand /Petra