18 jan. 2010

Tacka gudarna för min nördiga familj!

Då och då slår det mig vilken tur jag har. Jag har två syskon som båda kan stava till Cthulhu och en mamma som brukar gå till biblioteket på handduksdagen för att se om bibliotekarierna har lärt sig och börjat ta med sig handduken än.
Min bror Einar kan allt om kartor och utdöda språk och min syster drar dåliga skämt om vättar. Min mamma läser mer fantasy än jag någonsin skulle klara av och ger sig glatt in i diskussioner om allt från lajvarrangemang (även om hon inte lajvar själv) till huruvida man hellre vill bo i Sendarien i stället för på Riva.

Min fästman är dessutom rollspelare, spelledare och kan World of Darkness på sina fem fingrar. Hm. Konstigt uttryck det där. Man har ju tio fingrar. Han HAR faktiskt tio fingrar.

Jag tar det här för givet. Jag tar för givet att man kan samlas kring köksbordet och prata om Zaphod och Aslan, svartiska och hur det kommer sig att Fantomen spöar Batman vilken dag som helst.

Då och då pratar jag med andra om det här, andra som det inte alls är lika självklart för. Varje gång blir jag sådär varm i hjärtetrakten och tackar gudarna för min nördiga familj.

4 kommentarer:

  1. Tack gode Gud för att det finns någon mer som inser Fantomens storhet! Jag har jagat sådana människor i flera år!
    /Khan, din serietidning i bokhyllan

    SvaraRadera
  2. Önskar att mina föräldrar var lite mer som dina...

    SvaraRadera
  3. Jag är avundsjuk. Själv håller jag på att förgås av att känna mig som en utomjordling här. (inga förmaningar om att leta på nytt folk behövs, jag veeet... :P )

    SvaraRadera
  4. Pfft... Fantomens sonson hade möjligen haft en chans då Batman var 100 år gammal.

    SvaraRadera