Åka norrut

Om jag blivit frisk tills på torsdag kväll så åker jag norrut då. Skall få träffa min mamma och min Alv igen, vilket känns mycket mysigt. Det underliga är att jag blivit så sjukligt beroende av August. Att vara borta från honom några dagar ger mig seriös separationsångest bara av att tänka på det.

Hösten är här och jag kan inte riktigt frammana den där myshöstkänslan som jag längtat så mycket efter. Bara ibland när jag vadar genom drivor av löv med en av Holly Blacks böcker i händerna (Ironside) och vet att en kopp varmt och underbart te väntar på mig där hemma kommer jag ens i närheten. Kanske är det för att min Alv inte är här, inte heller min Nna eller min Malena. Det är liksom så... tomt. Hur kan en stad full med folk vara så tom?
Men jag antar att det tar tid. Förr eller senare... förr eller senare. Förmodligen senare.

Nu blir det dock att kura ihop sig i soffan igen.