"I love to smoke. I smoke seven thousand packs a day, okay, and I am never fucking quitting! I don't care how many laws they make. What's the law now? You can only smoke in your apartment, under a blanket, with all the lights out? Is that the rule now, huh?! The cops are outside, "We know you have the cigarettes. Come out of the house with the cigarettes above your head." "You'll never get me copper! I'm never coming out, you hear? I got a cigarette machine right here in my bedroom. Yeah!"" - Denis Leary, No Cure for Cancer
Den sista cigaretten försvann. Nästan fyra dygn senare är jag rökare igen. Jag har slagit sönder ena handen och sparkat sönder fotleden. Jag har bulor över hela huvudet efter vettlösa dunkanden mot väggar och dörrar. Jag har skrikit mig hes. Hela underarmarna är sönderskurna. Ögonen känns som om de vore fyllda med aceton efter allt gråtande. Jag har börjat känna lukter starkare igen och världen, gott folk, världen luktar illa.
En cigarett för mig är en rutin. Den enda rutin jag lyckats hålla, en enda fast punkt i tillvaron och en enda tillhörighet som känns självklar. Man kan ifrågasätta alla andra grupper. "Hör jag verkligen till?" "Passar jag in?" "Borde jag vara här?". Rökare är jag, det kan ingen betvivla. En cigarett är själsro för mig.
För jag har hört talas om folk som har "svårt att sluta röka." Hah! De blir ledsna, rastlösa och griniga. De går upp i vikt. En baggis. Om det vore så lätt så hade jag slutat för länge sedan. Jag blir vettvillig. Jag blir ett patetiskt monster. Jag förstår inte hur jag kunde glömma det. Jag ylar och gråter och får så mycket frustration som inte kan ta sig ut och som måste ut på något sätt... och där går det över till självdestruktivt beteende som får mitt dylika i tonåren att likna en tripp till Gröna Lund.
Önskar jag då inte att jag vore ickerökare? Jodå, det önskar jag. Men jag önskar att jag redan var det, inte att jag behövde leva ett kaotiskt liv där jag är redo för madrasserad cell i minst ett halvår för att bli det. Om ens ett halvår räcker.
Så, gott folk, för att inte halka tillbaka till ruta ett i en värld så kaotisk att jag omöjligt kan hantera den röker jag igen. Min hälsa får jag främja på andra sätt. Om jag äter rätt, sover mer och motionerar så tycker jag att jag gott uppväger de nackdelar som rökandet ger.
Man måste ha några laster, och jag har valt mina.
Yeah, we tried to be nice to you non-smokers. We tried. But you just fucking badger us, you know? You won't leave us alone! You got all your little speeches you're always giving to us. All these little facts that you dig out of a newspaper or pamphlet and you store that little nugget in your little fucking head, and we light up and you spew 'em out at us, don't ya? I love these little facts. "Well you know. Smoking takes ten years off your life." Well it's the ten worst years, isn't it folks? It's the ones at the end! It's the wheelchair kidney dialysis fucking years. You can have those years! We don't want 'em, alright!? - Denis Leary, No Cure for Cancer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar