Loot-guden ler mot mig

Det är lustigt egentligen. Jag har under större delen av mitt liv blivit itutad det där med att en persons skräp är en annan persons skatt. Det stämmer också helt larvigt bra. Lite för bra. Ibland börjar jag tro att det faktiskt finns en gud som bestämmer över loot och att denne gud älskar mig djupt.

Jag har alltid önskat mig en indisk matta. En dag stod det en där. Nytvättad. I soprummet. Ihoprullad. Väntandes. Min.
Jag och min man hade länge pratat om att vi borde skaffa en resesäng som vi kan låta gäster sova på. Min bror och jag hade börjat diskutera trädgårdsbord till odlingslotten. Precis när jag börjat kolla annonser på dylika så stod de där i soprummet: En helt fint resesäng av bättre kvalitet än de från IKEA samt ett trädgårdsbord som vägde precis lagom för att man skulle orka bära iväg det till lotten.
I går tittade jag på annonser om skrivbordsstolar eftersom jag inte haft någon sådan på länge. Jag hittade en som slumpades bort mot annonskostnad på blocket. En röd. Från IKEA. Den såg helt okej ut. I dag hittade jag en exakt likadan i finfint skick i soprummet. Tjipp. Nypris 300 spänn. Mitt pris: Noll och nada.
Jag har i soprummet hittat allt från porslinsdockor till uppläggningsfat. Ofta i fantastiskt fint skick. Faktum är att jag blivit så bortskämd med att loota saker att jag ofta inte ens ger mig på att köpa dem, utan bara väntar tills guden skall lägga dem i knäet på mig gratis i stället.

För övrigt fick jag en gungstol till skänks häromdagen. En otroligt fin gungstol som bara behövde en omgång möbelpolish för att bli som ny. På blocket går en likadan på minst 400 spänn. Min favoritjacka hittade jag en gång i en säck i ett soprum. Min älskade gangsterhatt hängde i ett buskage i en vecka utan att någon ville ha den innan jag plockade upp den.

Jag vet inte vad det är, men jag är glad. Mycket glad till och med. Förälskelsen från loot-guden är en slik jag gärna behåller.