Ramses är ett mäktigt namn för en liten trams

Ramses var trött i bilen på väg hem. Foto: Alv

Så har jag och Ramses återvänt hem och börjat få in rutinerna. Det känns som om han har anpassat sig bra och blev redan från början mycket förtjust i sin husse. Det märks tydligt att Ramses har accepterat oss som sin flock och han följer oss hack i häl överallt (just nu ligger han och snusar bakom min datorstol). Ofta ligger han i knäet och så fort man slår sig ned i en soffa hoppar han upp bredvid och gosar ihop sig.

Det märks också att hans självförtroende börjar bli större. På den dagliga rundan har han åtagit sig det idoga arbetet att märka upp träd, ett evighetsarbete som aldrig tar slut. Han tycker att cyklar och barnvagnar kan vara lite läskiga, men annars är promenader verkligen höjdpunkterna på dagen. Mat är han inte särskilt förtjust i, men vi gör vårt bästa för att göda honom lite. Helst vill han äta vår mat, men vi försöker stämma i bäcken och få honom att sluta tigga.

Han har nu lärt sig kommandot "sitt" och lärt sig att när man kommer in efter en promenad så sätter man sig ned så att husse eller matte kan torka av blöta tassar och ta av kopplet.
På nätterna ligger han i sängen och sover. Om jag går och lägger mig samtidigt som August så ligger han vid fotänden, men annars gillar han att kura ihop sig på den tomma huvudkudden och blåsa hundandedräkt på husses huvud. Han har även börjat våga leka lite med katterna och i går var han på fullt lekhumör och jagade Voldie ut på balkongen samt låg och tokrullade glatt i sängen.

För övrigt så har vi utsett Alv till "gudmatte", som en liten övning inför kommande prövningar.

I dag skall vi försöka hinna med att gå och titta på havet!