Arg på allt det fula

Jag sitter här i min sjukdom och spelar Hidden Objects-spel. Jag avskyr mig själv lite grand för att jag gör det, främst för att de gör mig så arg. Det är samma ilska och vanmakt som jag kände efter att jag såg de första Narnia-filmerna. Den vanmakt som fick mig att gå omkring och hata i dagar och veckor efteråt. Den ilska som fick mig att vilja gå omkring och skrika åt fula hus och sparka på tråkiga lyktstolpar. Jag kräver skönhet.

Varför måste allt vara så fult i den här världen? Jag ser mig omkring i mina rum där jag gjort mitt bästa. En bra dag tycker jag om dem, en dag när jag sett en Narnia-film eller spelat exempelvis Dream Chronicles så avskyr jag allting. Jag avskyr att alla linjer är så raka och golven så fula och taken så vita och väggarna så intetsägande. Jag hatar grå lyktstolpar med plasthöljen över fula lampor utanför fönstret. Jag avskyr elspisen och de fyrkantiga fönstren och... allting. Varför kan inte världen vara vacker? Hur skall jag kunna trivas när jag i mitt huvud vet hur allt hade kunnat se ut om människor med något som helst skönhetssinne hade fått designa allt?

Nu är jag trött på den här världen, skall vi sticka till någon annan och stanna där?