Jag önskar att jag inte var rökare. Javisst, det är ett beroende, men jag tror att vanan är värst. Någon gång skall jag lyckas bli av med den vanan också, jag vet bara inte hur.
Men det är dags snart, jag känner hur mina dagar som rökare krymper och blir allt färre ju längre tiden går. Det skall gå att leva utan cigaretter på något sätt. Det måste gå.
Ni som följt min blogg länge eller känner mig vet att jag blir vansinnig utan cigaretter. De säger att man blir tio år yngre, men för tio år sedan var jag ett gnälligt, självskadande, deprimerat, skogstokigt as. Det är inte direkt en fas jag njuter av att återvända till.
Men det är dags snart, jag känner hur mina dagar som rökare krymper och blir allt färre ju längre tiden går. Det skall gå att leva utan cigaretter på något sätt. Det måste gå.
Ni som följt min blogg länge eller känner mig vet att jag blir vansinnig utan cigaretter. De säger att man blir tio år yngre, men för tio år sedan var jag ett gnälligt, självskadande, deprimerat, skogstokigt as. Det är inte direkt en fas jag njuter av att återvända till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar