Jag önskar att jag kunde se det på ett annat sätt. "Vore inte 'karma' en trevligare tanke?" sade en vän. Det är klart, men tyvärr så känns det som om Cthulhu ÄR karma. Visst, han förgör snälla människor också, men ärligt talat så är bra människor i minoritet. Bad things do happen to nice people.
De flesta av er har ingen aning om hur mycket jag önskar att jag inte vore så fylld av avsky. Avsky inför alla futtiga, idiotiska människor där ute. Önskan om deras långdragna och plågsamma slut. Hatet förtär mig och slutligen kommer jag tvivelsutan också att brinna för det.
Jag vill också tro på en kärna av något gott. Jag vill också kunna vara överseende och förlåtande och acceptera saker som de är, men jag kan inte. Kärnan är becksvart och de som blivit helgonförklarade har inte blivit det för att de är utan det inre mörkret, utan bara för att de mer aktivt och högljutt har kämpat mot det. Jag orkar inte kämpa. Jag accepterar mig själv som jag är, för jag lever i en värld som jag inte kan acceptera hur jag än försöker.
Jag läste en gång en Jack Chick-parodi som sade att de goda kommer att ätas FÖRST av Cthulhu, så de slipper lida och se världen förtäras runt dem.
SvaraRaderaDär ser du, Cthulhu är barmhärtig trots allt!