Vitt hus

Allt är inte pest och pina. Varje dag åker jag förbi ett vitt hus som funnit sig ett speciellt hem i mina fantasier. Det är kanske inget speciellt vackert hus egentligen, men för mig är det underbart. Trädgården har en del träd, björkar och tallar och gräsmattan har inte varit en gräsmatta på mycket länge. Till vänster om huset ligger en vildvuxen äng med fruktträd och på baksidan finns några lutande uthus.
Grinden mellan grindstenarna är av metall och mycket vacker trots all rost.
Jag älskar det huset och jag drömmer mig alltid in i det. Jag har ingen aning om hur det ser ut inuti, men jag har föreställt mig flera olika upplägg. Grunden blir dock alltid densamma. Grunden blir hur grinden är välsmord, upprustad, spissvärtad. Ett staket kring alltihop. Äng vid träden och några grönsaksland. En örtagård. Några kaniner i burar på den återuppståndna gräsmattan. Klängväxter vid farstubron och en alldeles speciell randig katt med stora öron ligger och lapar sol på stentrappan.
Inuti huset är det mysigt och sådär lagom blandat gotisk och bohemiskt. På övervåningen sitter August och skriver på något rollspel vid sin dator. På nedervåningen sitter Murkla på diskbänken med svansen som en kringelkrok och iakttar. På golvet nedanför sitter Elsa och ger ifrån sig sina små sötlustiga ljud.
Och jag kan se barn i den bilden. Jag kan se hur Vincent och Lovis växer upp där. Hur deras skor ligger huller om buller i den trånga hallen. Hur de klättrar i äppelträden och matar kaninerna med maskrosblad.
Och plötsligt känner jag mig lugn igen.

Det finns en framtid.