"Säg ja till allt i en vecka"

Läste just Navid Modiris inlägg Säg ja till allt i en vecka och funderar på vad för slags folk det finns där ute egentligen. Det där tipset är nämligen för folk som är rädda för att säga "ja" till saker och som betvivlar sin egen förmåga och som inte har något eget initiativtagande.
Jag har ju knappast det problemet.
Jag brukar säga "ja" till massor av saker. Massor av projekt. Jag säger ja till att hjälpa till med texter, illustrationer, plugg, projekt, lajv, teater, musik, rollspel, djur, serier och tusen saker till. Om jag snubblar över ett intressant projekt så vill jag vara med. Om jag kommer på en rolig idé så vill jag göra någonting av den.
Detta har lett till följande: jag får ingenting gjort. Jag är helt låst i en virvelstorm av projekt och ansvarstagande. Jag har visserligen aldrig någonsin tråkigt, men jag kan inte tänka, inte slappna av. Jag är hela tiden i uppror och hjärnan låser sig totalt numera så fort jag skall göra något jag "måste".
Lekar har gått till allvar och saker jag gjorde för att de var roliga har blivit obetalt arbete. Jag måste personligen lära mig att säga "nej". Att inte hoppa på alla projektbussar som råkar stanna till vid min hållplats. Att prioritera det som ger mig personligen någonting. Att vara egoistisk och sätta mig själv och min egen framtid främst.
Vad skall jag prioritera? Mina egna projekt. Min familj och därmed mitt stundande bröllop. Mina studier. Tre saker. Dessutom måste jag stämma i bäcken även där. Mina egna projekt måste överses och väljas ut noga. Jag måste säga "nej" till saker jag hållit på med i flera år, som numera inte ger mig någonting annat än magsår och som inte går vidare för att jag brinner för dem, utan per automatik.
Så visst, initiativlösa människor kan säga "ja" till allt i en vecka, under tiden ägnar jag ett år åt att säga "NEJ".