4 bröllop

För några dagar sedan fick jag ett mail.

"Hej! Jag jobbar med ett nytt tv-program på TV4 som heter 4 Bröllop. Det påminner om halvåtta hos mig fast här är det 4 brudar som går på varandras bröllop. Därefter betygsätter de varandra och den brud som vinner får ta med sig sin nya make på en femstjärnig lyxbröllopsresa!!! Om detta kan vara av intresse så hör gärna av dig till mig så berättar jag mer!"

Det är ett mail jag aldrig kommer att svara på. Ett bröllop ser jag som något man delar med goda vänner och släktingar, inte hela Sverige. Dessutom vill inte jag ha någon främmande jävla tjej på mitt bröllop som skall betygsätta mig. Det låter mer som en mardröm än ett bröllop. Självklart kommer ett antal mediakåta bimbobrudar att nappa på det här, men jag är inte en av dem.

Varför får jag alltid mail om knäppa TV-program som folk vill ha med mig i? Varför får jag aldrig mail om roliga TV-program som vill detsamma?
För några år sedan när talkshowen Hanna var aktuell så fick jag mail om att de ville ha med mig. De hade tittat på mina sidor på nätet och eftersom det då inte var superinne att vara alternativ och jag uppenbarligen var alternativ så ville de ha med mig. Visst, för all del. Problemet var bara att de ville ha upplägget att jag skulle diskutera med någon som hade svårt för min stil. "En förälder, en släkting..." osv. Jag tackade vänligt, men bestämt nej tack och sade att jag inte umgås med folk som har problem med min stil. Fick tillbaka svaret "Men NÅGON måste det ju finnas?".
Nej. Det finns det inte. Varför skall jag ha folk i mitt liv som inte gillar mig som jag är. Tror att det gick mellan tre och fyra mail från respektive håll fram och tillbaka innan de slutligen gav upp.

Nu i efterhand önskar jag att Alv hade kunnat följa med och SPELA att hon hade problem med min stil. Vi skulle ha kunnat tjafsa igenom hela sändningstiden utan problem.

Nu kan rymdödlorna gott få komma

Nu är tiden mogen, nu kan rymdödlorna få komma och ta över Sverige.

I dag läste jag Sofia Mirjamsdotters krönika och blev således uppmärksammad på hela den här sorgliga historien med Mats Mügge. Har ni inte hört den? Här kommer en sammanfattning:

Herr Mügge var utlovad ett vikariat på en förskola i Täby. Han har arbetat som barnskötare fläckfritt under många år och till och med förskolan säger öppet att de var mycket nöjda med honom. Detta ändrade sig dock då några föräldrar (tror snarare det bara var EN förälder, baserat på statistiken jag sett med folk för och emot i detta fall) luskade reda på Herr Mügges Facebook-sida och fick se att han - ve och fasa - bar en mössa av klädmärket "Porn Star" på sin presentationsbild! För att göra en lång historia kort så ringde föräldern till förskolan, gnällde som en gnu och Mügge var därmed inte längre välkommen till sitt utlovade vikariat.
Till historien bör nämnas att Mügge så klart erbjöd sig att ta bort bilden om den nu räknades som stötande, men fick meddelandet att det inte spelade någon roll och "skadan var redan skedd".
Det bör också nämnas att det dels var en gammal bild och dels att han aldrig burit nämnda mössa till jobbet.

Visst finns det moralkärringar, men det här var ju något utöver det vanliga i idioti. Hur många ungar i förskolan sitter på Facebook? Någon annanstans lär de ju inte se att killen har en mössa på sig av märket Porn Star. Hur många ungar i förskolan kan över huvud taget läsa? Dessutom sa han ju att han kunde ta bort bilden om folk nu störde sig, vilket jag personligen tycker är fullkomligt onödigt. Hur folk ser ut på bilder på internet på sin fritid när det inte är något som kan sammankopplas med jobbet har för i helsike ingenting med arbetet att göra.

Ungarna kan ju definitivt se värre saker på TV. Mycket. Värre. Saker. På löpseldarna står det ofta om sex och mord. Vi borde nog ta och sätta ögonbindel på ungarna innan de går utanför dörren också... och slänga ut TV:n.

Hur långt skall det få gå? Jag som glatt lägger ut nakenbilder kan ju helt klart glömma att få jobb någonsin, eller vadå? Dessutom har jag ju tatueringar, svär som en borstbindare, skräder aldrig orden och jag vet inte vad. Ja, det är kört för mig att jobba lagligt. Jag får starta en maffiafamilj i stället.

Jag har faktiskt fått arga moraltanter efter mig också en gång. Som ni vet så startade jag ju spelet Deathgame där många ungdomar engagerar sig. Detta är något jag gjort idéellt och på min fritid, men lik förbannat har jag fått ett par mail om att jag minsann borde tänka på att jag är en förebild och inte lägga upp bilder på mina tuttar på nätet. Fuck off, är allt jag har att svara på det. Nakenhet är naturligt och det är knappast som jag har bilder där jag ligger och skrevar med diverse föremål uppkörda (sådant visas inte gratis).

Hela den här historien med Mügge för tankarna till Emil Koverot som för ett par år sedan blev sparkad från sitt lärarjobb för att han spelade i ett metalband på fritiden. Jag minns att den upprörde mig minst lika mycket i alla fall.

Nej, det här börjar utvecklas till ett Sverige jag absolut inte ens vill bli förknippad med. Nu kan rymdödlorna gott få komma.

Några varelser

Nu har jag testat att göra några hängen. Spindeln kommer dock förmodligen att sättas upp på en sammetsplatta och göras till väggprydnad eftersom den är lite för stor och skör för att fungera som halsband.

Selektivt minne

På senare år har jag märkt en allt mer förekommande tendens hos mig. Den har nu vuxit och skapat ett verkligt problem.
Närhelst jag skall göra något som jag känner stort obehag inför; just nu exempelvis betala räkningar, ringa jobbiga samtal eller göra någonting alls som har med föreningen att göra så låser sig min hjärna. Det säger bara "kniiik!" och jag blir alldeles stel och kallsvettig och får hjärtklappning av skräck. Det känns som blodtrycksfall och upptakten till panikångest och jag kan inte få någon reda på någonting eller sortera någonting i huvudet - allt bara rusar förbi i hundrasjuttio. Ofta förenas detta med en massa domedagsfantasier om vad som händer om jag inte gör den där grejen exakt direkt - helst ännu tidigare. Sedan blir jag kräkfärdig och får huvudvärk och börjar skaka.
Så här har det alltid varit, men nu har ett nytt fenomen uppenbarat sig i samband med det här. När jag väl bestämt mig och stålsatt mig för att göra något extremt obehagligt så brukar jag klara av det ändå. Jag tar det i lugn och ro, bestämmer i god tid när det skall göras och smyger liksom in vetskapen om vad som skall fixas i min hjärna lite smidigt så att den inte skall drabbas av panik. Det fungerar inte längre. Nu glömmer jag helt bort det som skall göras i stället.
"I kväll skall vi betala räkningar!" kan jag glatt upplysa August om under dagen. När kvällen kommer så spelar jag datorspel, lyssnar på musik, jobbar med skolarbeten, läser, tar ett bad, pratar med en god vän och glömmer helt bort det jag skulle göra. Tidigare har jag alltid kommit ihåg saker som jag fokuserat mig på att planera in, men nu är de alltså spårlöst borta. Allt som förknippas med obehagskänslan försvinner direkt ur huvudet - bara för att dyka upp som dåligt samvete på platser där jag inte alls kan lösa problemen. När jag sitter på bussen till skolan kan jag plötsligt få ont i magen och börja darra och få panikkänslor över att jag inte betalat in räkningarna. När jag är ute på stan kan jag plötsligt börja spinna upp kaosscenarion om jag inte skickar in alla föreningspapper till rätt instanser i tid.
När jag kommer hem är båda företeelserna som bortblåsta ur mitt huvud igen.
Det måste vara någon slags blockering, men jag vet inte hur jag skall göra för att bli av med den. På samma gång är jag nu en mer trygg än någonsin i mitt liv, men också mer känslig, nervös, ledsen, rädd, rädd, PANIKSLAGEN och vettskrämd.

Jag vet verkligen inte vad jag skall göra åt saken. Det känns hopplöst. Givetvis tycker säkert någon som läser det här att jag skall gå till psyk, men om ni känner mig så vet ni också att jag så här långt inte haft många positiva upplevelser gällande sjukvården.

Fittstim

Min bästaste vän var med om ett intressant scenario i dag. Hon blev inkallad till chefen. Gissa varför? Jag slår vad om att ni inte på en miljon år kan gissa varför.
Så här var det:
Hennes kollegor, arbets"kamrater", whatever hade läst ett inlägg på Facebook där hon skrev att när hon kom till makten skulle hon spränga bort Västsverige. Självklart kopplas det inte till att hon levt utan badrum och då och då även helt utan vatten eftersom hennes hyresvärd inte kan få tummen ur röven och fixa problemet. Självklart tar arbets"kamraterna" åt sig.
Utöver detta hade hon skrivit i sin personliga, icke jobbrelaterade blogg ett inlägg som hette "Fittstim" och som handlade om att för mycket östrogen på en arbetsplats bara leder till skit. Hon kunde lika gärna ha menat någon annans jobb, men självklart tog kärringarna på hennes jobb åt sig. Varför? Jo, för att det är för mycket östrogen på hennes arbetsplats uppenbarligen.
Så de gick till chefen. De kände sig minsann träffade och herregudhurärdetmedhenne och var oroliga och bla bla bla bla bla. För allt skall tolkas bokstavligt och man skall verkligen försöka ta åt sig.
För vad som skrivits på Facebook och en blogg om min bästa väns personliga tankar och liv.

Man kanske kan säga att saker på internet inte är personliga eller privata. Sant. Det ligger öppet för allmänheten att läsa. Därmed inte sagt att man MÅSTE läsa det. Det finns ingen regel som påbjuder det, inte en endaste liten paragraf.

De flesta människor läser inte sidor som stör dem. Jag läser inte sidor som stör mig, för jag är inte DUM I HELA HUVUDET.

Och för mycket östrogen på en arbetsplats är det DEFINITIVT när man går och upptar chefens tid med sådant här förbannat skitsnack. Kackel i hönsgården. Jävla kärringfasoner.
Jag skulle vilja se en grupp män gå till sin chef, rycka honom i tröjärmen och säga "Chefen, chefen! Jag läste en blogg på nätet och jag tooog iiilla viiiid mig!"

Man behöver inte läsa. Man behöver inte ta åt sig. Man behöver inte LETA aktivt efter saker att tjafsa om. Om man gör det så är man bara en jävla fitta som behöver skaffa sig ett liv.

Medeltiden är ett skiftande begrepp

I går diskuterade vi hedersmord i skolan. Läraren kom först och främst fram till att det är en kulturellt och inte religiöst betingad företeelse. Bland annat att det handlar om att kontrollera kvinnans sexualitet. Sedan frågade han oss vad vi hade för åsikter och tankar.
Jag sa att det var kulturer som var kvar på medeltiden som pysslade med hedersmord. Det står jag för.

En av invandrarkvinnorna i min klass som talar så dålig svenska att man sällan hör vad hon säger opponerade sig vilt. Först så sa hon att hon aldrig varit i kontakt med hedersmord egentligen, vilket ju då torde mena att hennes kultur inte uppmuntrar hedersmord. Samtidigt måste hon ha tagit åt sig något enormt angående att kontrollera kvinnans sexualitet, för hon började jiddra om att hennes dotter minsann väntar med sex tills hon gifter sig och att hon är duktig och studerar och bla bla bla och att de minsann INTE är kvar på medeltiden.
Jag orkade inte svara då, för lektionen var nästan slut, men här är vad jag vill svara:

I Sverige är kvinnan sexuellt sett relativt frigjord. I Sverige innebär det faktiskt medeltida värderingar att vänta med sex innan man gift sig.
Visst, jag är fullt medveten om att vi inte måste gå tillbaka direkt till medeltiden för att hitta de värderingarna, men de är ändå inte aktuella i vårt samhälle i dag.
I hennes ursprungsland har de inte nått så långt, alltså är de efter i utvecklingen enligt Svensk standard.
Enkelt.

Det är dock svårt att argumentera med klass"kamrater" som inte ens kan språket.

-----------------------
Tillägg:
Läraren ställde också frågan om vi i Svensk historia kan hitta något som man kan kalla "hedersmord". Att kvinnor satte ut sina ungar efter att de fött i lönndom tycker jag i alla fall räknas dit.

Örhängen

Jag sitter och pysslar och skapar fler och fler smycken. I dag verkar det som om jag fått mitt första seriösa bud på de första jag gjorde, därmed vill jag upplysa folk om att även de övriga är till salu.
Det finns i både silver och andra metaller. Jag gör även smycken efter beställningar. Du talar om vad du vill ha ungefärligt och jag skapar utifrån det.
Hör av er om ni är intresserade, jag blir hemskt glad för varje beställning!

Julia Bergs Goodiebag

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Utmaning - brudklänning

Det är en utmaning att hitta en brudklänning. Jag har sökt högt och lågt efter en enkel, vit klänning. Den behöver inte nödvändigtvis vara hellång, men den skall ha långa ärmar och vara sydd i ett stretchmaterial som har snyggt fall. Det närmaste jag kommit var en fruktansvärd ribbstickad historia.
Hur kan det vara så fruktansvärt omöjligt?
Nu har jag sakta, men säkert börjat inse att jag får vidga mitt sökande till snygga blusar/tröjor och långa kjolar i vitt i stället. Ingenting där heller. Ingenting alls.

Så nu utmanar jag er som har gott om tid och/eller är romantiker by heart. Försök hitta mig en klänning eller en blus eller en kjol och posta länken som kommentar. Jag har inte råd med saker för tusentals kronor, men det vet ni ju redan. Här följer lite tankar om plaggen:

Klänningen - Måste vara vit. Den skall ha långa ärmar och som minst nå ned till vaderna, men helst skall den vara knälång. Inga fula sömmar vid midjan. Stretchmaterial är definitivt att föredra och då inte ribbstickat. Den skall vara någonstans kring storlek 40-44. Jag föredrar om överdelen är ganska slimmad och att kjolen är vid. Överdelen kan man ju dock sy om i värsta fall. Planen är att sy om plagget oavsett, så.

Kjol - Om jag skall ha en kjol skall den vara vit, hellång eller näst intill. Den skall dessutom vara så vid som möjligt och gärna volanger och chiffong och/eller spetsar. Lager på lager-känsla föredras.

Blus/tröja - Helst av allt i stretchigt material. Gärna med spetsar eller volanger.

Överlag är jag ute efter en lite gammaromantisk känsla. Temat för bröllopet är "Saga", och jag tänker lite faerie på den punkten.

Så... förvåna och överraska mig med era klädletarkunskaper! Go, go, go!

Tillägg:
Om någon dessutom har en hög, svart hatt av en ganska stor storlek att sälja eller låna ut till bröllopet vore det guld.

Dubbelmoralisk skrivkramp

Jag har nyligen insett att en av mina anledningar till att jag inte skriver så mycket längre och inte heller kommer igång med att skriva någon av alla de böckerna som bor i mitt huvud är dubbelmoralisk skrivkramp.
När jag får en idé så studerar jag den för länge och om det finns med klassiska element så tänker jag "fan så kliché" och om det finns med kärlek så tänker jag "nusspusseduss då, far åt pipsvängen". Jag älskar att läsa så kallad skräplitteratur, men jag kan uppenbarligen inte skriva den. Det gäller inte bara skräp. Till och med när huvudkaraktären i den senaste Neil Gaimanboken möter en flicka i sin egen ålder där han bor på kyrkogården så tänker jag "Åh vad jävla typiskt", fastän herr Gaiman är en av mina stora författarförebilder. Till och med HONOM dissar jag på något slags prettomanér.
Det blir värre.
När jag i stället skriver saker som inte har någon ordentlig substans utan är lite mer drömlika och tolkningsbara så tänker jag "Men för fan, jävla prettohora" och lägger ned det också.
Om jag försöker skriva skräck så blir det i stället "Är det skräck, eller är det bara smaklöst?" och "Det här skriver jag ju fan bara för att chocka, det har inget litterärt värde".
Och om jag läser något som är lite mer flytande i kanterna tänker jag också "Jävla prettohora" (oavsett kön på författaren).
Samtidigt kan jag sitta och gotta mig åt Margit Sandemo eller med stor iver fördjupa mig i tonårs-onanimedlet Twilight (ja, jag tycker det är fånigt med glittrande vampyrer, men ja jag läser också böckerna med stor uppskattning av underhållningsvärdet de faktiskt innehåller).

Så jag kan alltså inte skriva pretto, inte skriva episkt, inte skriva skräck, inte skriva romantik, inte skriva. Jag kan inte skriva. Jag har satt en mental blockering mellan mina händer och tangentbordet eller för all del det vita pappret.
I mitt huvud trängs minst trettio klara böcker och vill ut, men jag kan inte släppa ut dem för jag hittar inte nyckeln till burdörren.

Hyllning till Swebus

Jag vill nu hastigt vidröra tangenterna och skapa en hyllning till Swebus. Efter helgens resa till och från Örebro vill jag aldrig mer åka tåg. Var gång jag åkt tåg har det blivit förseningar och krångel, skrikande barn, hockeylag som ylar, fjortisar som högljutt apar sig, sur personal och minst en timmes extra väntetid i Alvesta på hemvägen. Aldrig har en resa förflutit så smärtfritt som med bussarna i helgen.

Mjukt svävar man fram genom mörkret. Inga lampor som sticker i ögonen, utan bara ett mjukt sken i mittgången som vaggar till ro.
De som åker buss i stället för tåg är sällan småbarnsmödrar eller fjortisar, i stället är det människor som slår mig som rofyllda. Även när bussen var mer eller mindre full på söndagens hemresa så var tystnaden i fordonet befriande. Folk sov, läste eller satt uppslukade av sina datorskärmar. Då och då hände det visserligen att en mobiltelefon ringde, men då svarade vederbörande snabbt och tonade sedan bort i ett lågmält mummel.
Utanför fönstret gled i stället för rusade landskapet förbi och gav tid till att drömma sig bort i dessa snötäckta hus vi passerade.
För att inte tala om att jag köpte min biljett samma dag som avfärden, och ändå kostade det inte sju millioner extra som när man åker tåg. Samma pris, oavsett när biljetten köps. Ingen uthämtning, utan biljetten kommer till mobilen eller e-posten. Allt man behöver ha med sig är den lilla bokstavs- och sifferkombinationen så är saken fix och färdig.
Och förseningar. Vad är förseningar? Om man skall byta mellan en buss och en annan och den första blir lite sen, då väntar den andra. Inga signalfel. Inga spårändringar. Inga självmordshoppare. Inga våta löv på rälsen. Tillbaka till Kalmar kom jag tio minuter tidigare än vad som angetts i tidtabellen. Tidigare! När hände det senast med tåg? Aldrig, tror jag att svaret blir, i alla fall inte som jag kan minnas.

Efter min spända och stressiga vecka där jag varit helt ur fas så visade sig att några långresor med Swebus Express var precis vad jag behövde. Lugn. Harmonisk. Balanserad. Jag läste Neil Gaimans novellsamling Smoke and Mirrors och kände mig inspirerad för första gången på mycket länge.
Det har visat sig att buss för mig inte bara är ett färdsätt, utan meditation.

Blir sinnet för humor generellt inte äldre än tolv år?

Jag har just sett på Raw, åter en gång med mer besvikelse än leenden. I förra avsnittet jag såg stod en man och sjöng ett smäktande ode till en bajskorv. I det här avsnittet stod en söt brud i blommig klänning och med blomma i håret och talade genom hela sitt nummer om sin fitta, sedan pratade Schyffert en stund om håriga fittor och slaka dansbandskukar och sedan var det slut.
Vad har hänt med den Svenska humorscenen? Om det inte är invandrare som står och driver med invandrare så är det folk som tar till könshumor eller ren kiss- och bajskomik, av samma stil som ungarna i grundskolan fnissar fram under rasten.
Och folk skrattar. Slutar människor generellt sett att utveckla sin humor efter att de fyllt tolv?

Jag kan ärligt säga att jag får ut mer av att lyssna på Onkel Kånkel... och jag avskyr Onkel Kånkel av hela mitt hjärta.

Tacka gudarna för min nördiga familj!

Då och då slår det mig vilken tur jag har. Jag har två syskon som båda kan stava till Cthulhu och en mamma som brukar gå till biblioteket på handduksdagen för att se om bibliotekarierna har lärt sig och börjat ta med sig handduken än.
Min bror Einar kan allt om kartor och utdöda språk och min syster drar dåliga skämt om vättar. Min mamma läser mer fantasy än jag någonsin skulle klara av och ger sig glatt in i diskussioner om allt från lajvarrangemang (även om hon inte lajvar själv) till huruvida man hellre vill bo i Sendarien i stället för på Riva.

Min fästman är dessutom rollspelare, spelledare och kan World of Darkness på sina fem fingrar. Hm. Konstigt uttryck det där. Man har ju tio fingrar. Han HAR faktiskt tio fingrar.

Jag tar det här för givet. Jag tar för givet att man kan samlas kring köksbordet och prata om Zaphod och Aslan, svartiska och hur det kommer sig att Fantomen spöar Batman vilken dag som helst.

Då och då pratar jag med andra om det här, andra som det inte alls är lika självklart för. Varje gång blir jag sådär varm i hjärtetrakten och tackar gudarna för min nördiga familj.

Hjärnans rabblande

When I lay me down to sleep,
I pray the Lord my soul to keep;
If I should die before I wake,
I pray the lord my soul to take.

Om och om rabblas den i mitt huvud, med manisk intensitet.
Det gör ont och jag vet inte varför.

Vill ha en klädönskemaskin

Har just räknat ut att jag har råd att köpa ungefär ett nytt (läs: "begagnat") plagg den här månaden. Har drömmar om några plagg jag vill få tag i, men hur jag än letar och letar är de ta mig fan OMÖJLIGA att hitta till resonabla priser. Ändå är det inget överdrivet krångligt jag letar efter.

1. Lång kjol i fusksammet
Jag vill ha en lång, svart kjol i fusksammet, velour, gärna krossat. Den skall vara vid och den skall ha resår i midjan. Hur svårt kan det vara egentligen?

2. Stor gosetröja
Jag har under senaste kalla månaderna drömt våta drömmar om en lång, stor, mjuk, gosig och gärna stickad tröja att kura ihop mig i. Också hopplöst att hitta, i alla fall i svart.

3. Vit klänning med ärmar
En vit klänning i något stretchtyg med vackert fall och långa ärmar som jag kan sy om till brudklänning. Totalt, jävla fett hopplöst. Har letat i månader utan resultat.

Jag vill ha en maskin som magiskt kan skapa de plagg jag önskar.

Huvudterror

I flera dagar har jag som ni vet känt mig ur balans, håglös, rädd, nedslagen, spänd och i allmänhet förstörd. I går fick jag plötsligt huvudvärk. Jag lade mig ned och vilade och somnade för att sova så djupt att jag var omöjlig att väcka. Två timmar senare vaknade jag och då hade huvudvärken stegrats så till den milda grad att jag inte kunde röra mig. När jag försökte resa mig vek sig knäna och hela världen svartnade i en skarp smärta. Jag var livrädd och spänd och stressad över allt jag borde göra, men som jag nu var helt oförmögen att ta itu med utöver den vanliga apatin.
Försökte vila, men varje gång jag slumrade till så ramlade jag ögonblickligen in i en horribel mardröm och vaknade av att jag skrek eller att hjärtat slog som en stånghammare.
Ömsom frös jag och ömsom var jag het som en bakugn.
Till slut gick jag och lade mig tillsammans med August. Efter halva natten lämnade han sängen för att jag var för varm att ligga bredvid.
När jag vaknade i morse var huvudvärken kvar, men i en mildare variant. I dag har jag lyckats varit på en kort promenad och kan sitta här igen, men jag mår fortfarande inte bra och är livrädd för att huvudvärken skall öka igen.
Vad fan är det som händer?

Livet, universitetet och allting

Sitter och bläddrar på ett tiotal hemsidor tillhörande högskolor och universitet. Jämför kurser, lägger ihop poäng, planerar, funderar.
Det första beslutet var valet mellan en naturinriktad linje och att läsa litteratur. Här kommer en liten översikt:

Fördelar med natur:

• Det kommer troligtvis ge mig jobb.
• Jag är intresserad av ämnet.

Nackdelar med natur:

• Jag är inte tillräckligt bra på matte för att bli något jag verkligen vill bli.
• Jag är rädd att det knäcker mig.

Fördelar med litteratur:

• Jag kan gå precis hur långt som helst.
• Jag tror att jag kommer klara det.

Nackdelar med litteratur:

• Det blir svårt att få jobb

Så det blir litteratur. När jag berättade det för mamma lät hon besviken. Jag är också besviken på mig själv. Besviken för att jag inte räcker till.
Som ni säkert vet så avslutade jag frivilligt min fyra års långa sjukskrivning i februari förra året. Sedan dess jobbar jag på att avsluta gymnasiet vilket jag vid snart 29 års ålder inte klarat av än. Jag känner av det hela. Jag känner av det så väl. Är konstant spänd till bristningsgränsen och just nu är det svårt att få någonting gjort för att hela jag låser mig, men jag skall klara av studierna. Jag skall göra klart gymnasiet och börja på universitetet till sommaren.
Säg mig då, är det bättre med en misslyckad naturutbildning bakom sig, eller en lyckad litteraturinriktad?

Det är skönt när man vet att man mår dåligt

När jag ser mig i spegeln i dag ser jag bara någon slags fläskig blobb. De snart trettio åren känns tydliga i mitt ansikte, inga kläder passar och jag känner mig helt uppsvälld och fel. Jag söker konstant bekräftelse och känner mig gråtfärdig hela tiden. Suicidala tankar dyker upp och försvinner igen. Ingenting blir bra. Ingenting blir rätt.
Ändå är det lite skönt.
För ett år sedan och för två år sedan och för tre år sedan (ja, ni förstår vinken) så hade jag ingen aning om att jag blev ledsen av att ha mens. Jag anade aldrig att hormonerna knäppte till och gjorde att hela världen förvandlades till skit. Varför inte? Jo, för då mådde jag så här bra mycket oftare än en gång i månaden.
Det är ganska skönt att ha något att jämföra med så man vet när man mår dåligt och när man mår bra. Just nu är det näst intill outhärdligt och jag vill bara dö, men jag klamrar mig fast vid hoppet om att det går över. Mens är trots allt mycket kortvarigare än en generell depression.

Örhängen

Och det här är mitt andra försök. Nu har jag dessutom gjort ett par örhängen åt Jenn och håller på att mixtra lite med ett armband. Vi får väl se hur det blir. Jag önskar jag hade en större ateljé. Jag önskar att jag hade en laptop. Jag önskar att jag hade tid till de saker jag verkligen vill göra.

-inna är bättre

Jag stör mig något enormt på att vi i dagens Sverige snackar så sjukt mycket om jämlikhet samtidigt som praktiskt taget alla yrken benämns manligt.
Förklaringen jag har fått var att när det började bli vanligare med kvinnor i yrkeslivet så fick de mindre respekt om man såg redan på pappret att de var kvinnor, så därför började man skriva den manliga titeln i stället.
Men kom igen, nu är det 2010 och då skall man väl för tusan inte behöva skriva lärare om en lärarinna, skådespelare om en skådespelerska och konstnär om en konstnärinna?
Så slå ett slag för feminin ändelse, inte bara på yrkestitlar, utan vad är det för fel på att ha en väninna?

När jag blir stor skall jag bli författarinna, inte författare. Jag har nämligen inga som helst planer på att byta kön.

Första försöket

I julklapp från Alv fick jag bland annat en rulle tråd och ett set med tänger. Det här är det absolut första resultatet.

Dagens citat

”Va? Är det vapenförbud på erat bröllop? Jäkla skit.”
- Niklas för någon vecka sedan

Mitt 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Hittade Kärleken, satte en förlovningsring på mitt finger, flyttade till Kalmar, började förstå matematik, avslutade min långtidssjukskrivning - fast inte i den ordningen.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Förmodligen lovade jag bara att vara mindre PK under året och det lyckas jag alltid med.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jepp, en hel klase med folk. De ynglar av sig som flugor.

4. Dog någon som stod dig nära?
För en gångs skull inte... bara en barndomsväns pappa och min mammas exkarl.

5. Vilka länder besökte du?
Narnia, Skåne, Fantasien... tja, det vanliga.

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Mindre ansvar för otacksamma projekt.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag minns inte datum, men jag minns dagar. Kommer alltid minnas dagen när jag träffade August och den hemska dagen när jag och Oscar gjorde slut (Breaking up is hard, but keeping dark is hateful)... och givetvis kan jag knappast glömma dagen då August friade (och jag tackade så klart ja direkt).

8. Vad var din största framgång 2009?
Att jag tog mig i kragen, avslutade min långtidssjukskrivning frivilligt (trots att inget egentligen förändrats) och började plugga igen.

9. Största misstaget?
Att behålla otacksamma ansvarsområden.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inget värre än lite förkylningar och mina underliga bensår.

11. Bästa köpet?
Biljetten till August (gudars, vad jag tjatar! =) )

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, är jag rädd.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Haha... gissa vad?

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Narval, narval, swimming in the ocean...

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare generellt sett, men har haft några av mina ledsnaste ögonblick.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat ännu bättre.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ingenting faktiskt. Jag slösar bort tid på mycket, men det är kvalitativt tidsslösande.

20. Hur tillbringade du julen?
Med min bror, mor, fästman och Johanna i ett snöinbäddat hus på landet.

22. Blev du kär i år?
Hell yeah.

23. Hur många one night stands?
Jag har slutat med one night stands. Slutat. Jag! Visst är det häftigt?

24. Favoritprogram på TV?
Big Bang Theory och How I met your mother

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Ganska många. Det blir så när man drar sig ur isoleringen och börjar träffa folk igen.

26. Bästa boken du läste i år?
Hm... svårt. Har som vanligt läst sjukt mycket böcker.... fast också läst om många böcker. Alltså blir det nog någon jag läst om, exempelvis Holly Blacks Mörkrets Tjänare.

27. Största musikaliska upptäckten?
Det har mest tuffat på i gamla älskade spår.

28. Något du önskade dig och fick?
Som vanligt önskade jag mig massor och fick också massor av det jag önskat mig.

29. Något du önskade dig men inte fick?
Världsherravälde (inte i år heller... *suck*)

30. Årets bästa film?
The Thing är en av de bästa jag sett under året som jag inte sett förut.

31. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Om jag inte minns helt fel så åkte jag hem från LinCon.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite mer ordning och reda skulle inte skada.

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Hm... tänk Hogwarts möter Syskonen Baudelaire möter Big Bang Theory så hamnar du på ett ungefär rätt.

34. Vad fick dig att må bra?
Att för första gången i mitt liv inte känna mig ensam eller konstig längre. Att känna mig fundamentalt förstådd.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Hmm... jag minns inte riktigt faktiskt. Förmodligen Bowie som vanligt. =)

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Skolan tvingar oss ta en massa ställning i miljödebatten hela tiden. Deprimerande.

37. Vem saknade du?
August varje gång han inte var nära, Nna, mamma och givetvis Alv.

38. De bästa nya människorna du träffade?
Oj oj... så många underbara. August, Niklas, Hannah, Daniel, Josefin, Johan, Jenny bara för att nämna några.

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att föreningsarbete är otacksamt och så jävla mycket inte värt det.

40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
"Oh no, love, you're not alone"
- Five years, Bowie

Åter till Azkaban

Efter en kortare tids respit bär det i morgon bitti åter igen av till trollkarlsfängelset Azkaban. Visserligen anade jag att min flykt inte kunde vara för evigt, men jag vågade heller aldrig föreställa mig denna mörkaste av domedagar komma. De flesta övriga fångar har för länge sedan förlorat all tankeverksamhet och hallarna ekar av deras högljudda skrik och upprepade haranger utan vare sig vett eller sans. Än är min hjärnaktivitet intakt, även om jag känner att även jag påverkas och inte vet hur länge jag kommer att klara mig innan jag sällar mig till dårarnas kör.
För var minut känner jag hur dementorernas isande fingrar sluter sig allt hårdare om mitt hjärta och trots att jag skulle vilja neka till deras kall, så kan jag inte undkomma. Det finns ingen plats på jorden att fly till och allt jag kan sätta mitt hopp till, allt mitt hopp, är att Mörkrets Herre snart skall återuppstå och rädda mig ur denna miserabla inrättning av ren frapperande ångest.

Eller kanske att Cthulhu vaknar och äter upp hela skiten.

The truth is out there

Mamma gav August första säsongen av Arkiv X i julklapp (jepp, mamma rockar) och nu har vi sett nästan hela första säsongen på tre dagar. Sjutton avsnitt så här långt, tre överhoppade för att vi redan sett dem nyligen. Tanken slog mig att många jag känner är för unga för att ha sett Arkiv X och därmed vill jag genast beordra er - SE SE SE!
Nio säsonger finns det, men jag vill påstå att högst hälften är värda att se. De är däremot det bästa som någonsin gjorts. Första säsongen är från 1993 och således 17 år gammal i år, men håller än. Den är snygg, välgjord och fruktansvärt spännande. Mulder är fortfarande helt klart en av mina idoler. I want to believe.
Det är fascinerande att en serie nästan helt utan romantik och sex blivit så stor. Den var ett gigantiskt fenomen och enligt mig är den det fortfarande.
Häromåret kom det ut en ny film och den är faktiskt sevärd, mycket välgjord och följer seriens anda utmärkt även fast så många år har gått.

Jag skulle kunna fortsätta skriva på ämnet, men det skall jag inte. I stället skall jag se ännu ett avsnitt, för i morgon börjar allvaret igen - men i dag vill jag följa Mulder och Danas undersökningar av paranormala fenomen och konspirationer.

The truth is out there, but so are also the lies.
/Dana Scully

Bakischic

Låt mig ta er med på en modevisning - en visning från Lägenheten här i Kalmar som utspelade sig under gårdagen. Temat är givetvis det som nu blivit en stil som är djupt grundad här i kretsen -
Bakischic

Först ut har vi Einar som vid första anblicken kan tyckas se ut nästan som vanligt i jeans och t-tröja, men med några detaljer framlyfts stilen och blir nästan ikoniserande för just bakischic. Han bär nämligen samma kläder som han bar under festen kvällen före och tröjan ironiserar över nördars oförmåga att supa till med ett klassiskt motiv av en drake i färger som sticker i ögonen. Som extra detalj är han barfota och har lagt sig till med lätt rödsprängda ögon.

Som andre man ut på podiet är August. Nu med stilmässigt rufsigt, långt hår och skäggstubb. Han rör sig långsamt och plågad med en min av slackerness. På sig bär han ett par trendmedvetna mjukisbyxor i svart med fickor på sidorna och en t-tröja med bandtryck som är några nummer för stor. Även han är barfota och har lagt sig till med något rödsprängda ögon och kisande blick.

Sist ut har vi Yvonne som denna dag slagit på ordentligt. På sig bär hon en illröd, för stor t-tröja med UFO-tryck, elegant slitna, randiga leggings i svart och vitt med tydligt markerade knän och en svart, halvtrasig kjol med resår i midjan med eventuell bakisfrossa i åtanke. Hon har även hon rufsigt hår, sminkrester från dagen före och omaka raggsockor som hasat ned lite lagom mot vristen till.

Det var allt från årets första modevisning!

Flått bytt får

Skulle kanske ta och posta den obligatoriska: se vad jag fått i julklapp-listan? Ja, givetvis borde jag göra det. Då kör vi utan någon särskild ordning:

• Boken "Den femtonde hövdingen" från Mikael (Jag har pratat massor om filmen med samma namn, den handlar om samer)
  

• Boken Ondvinter från Johanna (Inte läst än, men den ser vansinnigt tuff ut)
  

• Hackers på DVD från älsklingen(Han vet vad jag gillar)
  

• En porrfilm med gothbrudar som skall vara det bästa som gjorts från älsklingen (Nam nam nam)
  

• Ett rökelseställ enbart bestående av dödskallar från mamma (Det är ett sådant där snyggt som får en att tänka på Paris katakomber)
  

• Rökelsen "Holy Smoke" från mamma (Den luktar som drömmar, sandelträ, maränger och lycka)

• Saltlakritste från Alv (sjukligt gott!)
  

• Lakrits/citron-te från Einar (En gammal favorit)
  

• Choklad/chili-te från Einar (Sanslöst mums!)
  

• Snyggt brevpapper från mamma (Tar mig aldrig råd att köpa själv. Just det här har jag stått och nypt i flera gånger, men snålat ur i sista stund)
  

• Smyckestänger från Alv (För jag vill göra fina saker med metalltråd)
  

• En rulle silvertäckt tråd till smyckesmakeri från Alv (Massor med tråd!!)
  

• Ett presentkort för att köpa mer tråd från Alv (Eller andra tillbehör)
  

• Boken av William Gibson från Johanna (vilken är inte ristat i sten, men förmodligen Neuromancer och posten har sjabblat så jag får den senare)

• Två magickort till min fina, gröna highlander-lek från August. (Perfekt!)
  

• Ritblock (min favoritsort) från mamma

Men eftersom alla gör en lista över vad de har fått så tänkte jag vara innovativ och göra en liten lista över vad jag har gett också;

• En egendesignad svart t-tröja med trycket "All my damage came from Sparkmage Apprentice" och en bild på magickortet i fråga till Niklas.

• En egendesignad svart t-tröja med massa stjärnor och texten "The stars will be right... any night now" till August.

• En "ny" (inte lika gammal som hennes gamla och fungerande) dator till mamma

• En Unreal Doll specialtillverkad till Alv (ta foton på honom, gumman!)

• Miskatonic University-knappar till Alv, Einar och August

• En Svensk Rommani-ordbok till Einar

• En panda och en "Jag hoppas Cthulhu kommer snart så jag slipper städa igen"-knapp till Tomb

• En likadan knapp till Reax eftersom det var han som myntade citatet

• (En hemlig hemlighet som skall skickas till Mikael så fort jag har råd med portot)

• En karta över Arkham till August

• En mugg med texten "Hogwarts" och lite snirkligt mönster till Johanna

• PS2-spelet Vampire Nights till August

• En bok vars titel jag inte minns till Johanna

• Ett par blockljus och lite doftvax till mamma

• Ett hängsmycke jag gjort själv till Alv (hur vågar jag??!)

• En axelremsväska med ett ankh på till August

• Toreador-klanboken till Johanna

• Ventrue-klanboken till Einar

• En bok med spöksagor till Kajsa

• En tavla jag gjort till Kent och Lena

• Boken "Perfekt uppförande" om hästar till Cecilia

Uhm... nu kommer jag inte ihåg mer. Kan så klart ha missat något i båda listorna, men de är långa nog ändå.

Gott nytt och sådant där, folket!