Jag hatar Sverige

Jobbet gick åt skogen. Nu sitter jag på Steget för Vuxna, en satanisk "åtgärd" som det så fint heter och ersättare för de lika meningslösa, äckliga datorteken som fanns förut. Same shit, different name. Exakt vad den här "åtgärden" är bra till vet jag inte, för så här långt verkar den mest vara ett stort slöseri med min tid (jag är så uttråkad att jag funderar på att börja gråta eller kasta mig ut genom ett fönster) och skattebetalarnas pengar.

På Steget skall man under fyra veckors tid göra följande:
- Registrera sig på arbetsförnedringen.
- Skriva ett CV.
- Skriva en handlingsplan om sina framtidsplaner.
- Planera om man skall studera eller jobba.
- Söka jobb och praktikplats.

Lägg då märke till att om man redan har ett CV så kan de inte göra något annat än att nicka ifall man vill behålla det, så vad spelar det då för roll?

Få se nu;
- Jag är registrerad på arbetsförnedringen, både via "Mina Sidor" och deras jävla andra CV eftersom imbecillerna inte kan ordna så att de bara har ETT system, utan självklart måste ha två för att krångla till det rejält. Där har jag redan varit registrerad i tre månader redan, vilket soc (som skickade hit mig) redan är i allra högsta grad medvetna om.
- Jag har ett CV och uppenbarligen är det inget fel på det eftersom jag ofta blir kallad på arbetsintervju. I slutänden är det min erfarenhet och mina kunskaper som brister.
- Därför skall jag i höst börja på en folkhögskola (som jag kommit in på redan) för att läsa upp gymnasiet så att jag sedan kan plugga vidare och få mer kompetens.
- Många jobb som finns bara över några månader (fram till studierna). Jodå. Säkert. Alla sommarjobb på kommunen har ju redan kommunen delat ut till osnutna jävla ungar som bara behöver pengarna till kläder eller mopeder i alla fall. Alla övriga sommarjobb har gått till släktingar eller de jävla ungarna som inte fick något från kommunen eftersom de är billigare att anställa än jag. Men jovisst. Jag söker alla jobb jag är kvalificerad till (även de som varar längre än tre månader) praktiskt taget så fort de kommer upp på platsbanken, plus att jag söker mellan ett till fem jobb i månaden som inte ens finns, med andra ord "trakasserar slumpvis valda företag i hopp om jobb".

Äckliga vuxendagis. Kvarsittning vid tjugoåtta års ålder är ju för fan sanslöst. Jag sitter här och glor stint framför mig, för det finns liksom ingenting för mig att göra här. När jag sa att jag gjort allting så visade de mig en sida där man kan registrera sig och lägga upp sitt CV, ett foto och allt sådant där för att sedan kunna bifoga dem och maila dem från den sidan. Det är ju.... WOW.... ungefär... nästan... EXAKT SOM EN VANLIG JÄVLA MAIL. "Jamen om du inte har något annat att göra kan du ju pyssla med det." Gaaah!

Förmyndarstatshelvete som förutsätter att vuxna människor varken vill eller kan ta ansvar för sina egna liv - och som inte låter dem ens försöka.

Det är sådana här platser som skapar hat. Jag hatar datorerna, hatar byggnaden, hatar alla anställda, hatar Örebro kommun, hatar arbetsförnedringen, hatar länet, hatar, Hatar, HATAR Sverige.

Om det här skitlandet någonsin blir utsatt för ett fett terroristdåd, störtat över ända, sparkat åt fanders, slukat av rymdödlor eller använt som Guds toalett när Han väl behagar visa sig och måste göra nummer två, så lovar jag att jag kommer bli den första som skrattar tills tårarna rinner... och vet du? Jag kommer ta mig fan ALDRIG sluta skratta.

----------------------------------------

P.S. Det här är första gången som jag är lite ledsen över att jag har pojkvän, eftersom jag hellre blir hora än går tillbaka till något sådant här igen - men den möjligheten är alltså rätt körd.