Jag fick för mig att jag skulle bygga om min hemsida, men visste inte vad jag skulle göra av den, så jag surfade in på en gammal bortglömd slik från forntiden. I min gamla gästbok hittade jag inlägg från folk jag nästan glömt bort att jag saknar. Jag hittade skratt och hot och värme och vansinne och humor - så mycket humor.
Jag hittade, som jag alltid gör, exilare.
Exilen var en chat, men den var också ett hem. Varje gång jag tänker på det får jag fortfarande en klump i halsen av saknad. Saknad efter tiden då man hörde till någonstans, då man umgicks, då någonting band oss samman. Nu är allting så urvattnat och uttjatat och man försöker att inte gråta när folk börjar prata om sina barn, hemförsäkring och gardinuppsättningar.
Jag saknar Exilen, jag saknar vampyrlajven, jag saknar att kunna gå till ett fik vilken dag som helst och hitta någon att prata med. Jag saknar galghumorn och jag saknar skitsnacket, jag saknar festerna och jag saknar mest av allt människorna. Alla dessa människor man förlorat. De som dött, blivit vuxna eller bara fallit av jordens yta utan att lämna några spår.
Men, för helvete!
Om jag redan är så här nostalgisk vid tjugosju, hur olidlig kommer jag då inte vara när jag verkligen blir gammal?
Jag saknar också alla udda människor som försvunnit i livets tvättmaskin.
SvaraRaderaSkönt att vissa av dom inte är helt spårlösa.
Hälsningar,
en strumpa.
ps: nostalgi är kronisk och har ett galopperande förlopp, men endast en annan nostalgiker kan se den för vad den är, en plågsam njutning. Andra inbillar sig att den måste botas.
SvaraRaderaL.
Nostalgi är aldrig fel. Jag är arton och har en tendens att vara väldigt nostalgisk när jag ser tillbaka på mina "unga" år.
SvaraRadera...och när du fyller tjugoåtta har du ännu ett år av nostalgi att lägga till. ;)
SvaraRaderagaah.. jag känner igen mig alltför väl här.. haha. Jag är nog världens mest nostalgiska människa. Försöker tänka att hur kul hade jag e g e n t l i g e n förr om åren? Att du är nostalgisk kan jag förstå dock, för du hade aningens mer av ett nöjesliv än jag hade;) Men ändå. Framförallt känner jag att herregud, det är ett decennium sen jag var myndig och vad har hänt sen dess? Alla runt mig (nästan;) har blivit trista svenssons, är det bara jag som stannat i utvecklingen? Eller är det, någonstans utanför Hallsbergs hjärntvätt, tillåtet att få vara vuxen på sitt eget, fantasifulla vis? Suck.
SvaraRaderaÅååh. Jag saknar också Exilen. Jag var så ung å naiv på den tiden... :)))
SvaraRaderaNu är jag bara gammal och, om möjligt, ännu naivare.
Du är inte den enda som saknar Exilen tiden :)
SvaraRaderaexilen ja..vilken tid man ´hade..nu efter ett fängelsebesök o diverse annat sitter man här och minns goda tider..38 i år...hände mycket kul på exilen...fast de e ju snart 15 år sedan om inte längre..
SvaraRaderaPåminn mig inte om hur länge sedan det var!
RaderaFängelsebesök verkar inte vara helt ovanligt för Exilare, nästan lika vanligt som att ha ett arbete på Eriksson i sin CV. =)
Jaha varg = jag lever iaf fortfarande ;)
SvaraRadera