Utvärdering av tålamod?

Tänk dig att en instans skall göra en utvärdering av din arbetsförmåga och att utvärderingen är beställd av försäkringskassan. Jag kan bara upplysa om att i mitt fall måste det hela vara ett skämt. Varje dag tillbringar jag med att kika mig över axeln och leta efter dolda kameror. Nu är jag på dag tre och inga kameror har upptäckts än. Jag antar att de är väl gömda. Kanske bakom det där ventilationsgallret till höger.

Hur som helst. Den första veckan av utvärderingen består av att man sitter i ett rum framför en dator från halv nio till tre på dagen, med några undantag som jag kommer till senare. Vid datorn får man göra lite vad som helst, för det finns ingenting annat att göra. På hela dagen i går textade jag för hand en lapp med texten "Linda, praktikant" och sedan lade jag till fyra eller fem ord i ett dokument och sparade det igen. Ett gott dagsverke!
Det enda som prövats så här långt är mitt tålamod och min uppfinningsrikedom för att jag inte skall gå sönder av uttråkning.

En gång varje dag har vi en gemensam gruppaktivitet. I måndags pratade vi om bilskrotning. I går pratade vi om yttrandefriheten och andra så kallade rättigheter i Sverige. I dag är det gymnastik. Fast jag pratade inte särskilt mycket. Det gör ingen annan heller förutom en kille som är lite bakom och väldigt högljudd. Han ser också till att mitt tålamod prövas dagligen. Jag har noll i toleransnivå, jag vet. Jag förstår dock inte varför jag alltid skall klumpas ihop med fyllon, utlänningar, efterblivna och knarkare. Jag är inte något av det.

Efter det här blir det två till tre veckors praktik. Eftersom det är sommar så har de egentligen inga särskilda valmöjligheter för mig. Förmodligen blir jag placerad på något ställe för att montera några prylar eller något. Bara jag slipper räkna gem med alkoholiserade finnar igen.

Och genom allt det här skall de alltså kunna utvärdera min arbetsförmåga.
Undra varför jag tappat tron på samhället.