Dag fem: Sex män jag tycker är snygga

 1. Min man. Visst vore det sorgligt, annars? Han är inte alls vad jag brukade falla för, men nu faller jag varje gång jag ser honom i stället.

2. David Bowie. Särskilt när han var yngre. Ziggy Stardust-åren får mig fortfarande att dregla.

3. Lee Marvin. Det är något visst med äldre män.

4. Sam Elliott. Som sagt. Det är något visst med äldre män, och rösten! Rösten! Mmmm....

5. Christian Slater. Fast inte nuförtiden lika mycket som förr. På 90-talet var han verkligen mitt dregelobjekt nummer ett. Ögonbrynen, blicken, leendet. Nom nom.

6. Jason Momoa. När jag hade kommit till fem namn så tog det stopp i huvudet. Då skrattade min make och påpekade att jag brukar dregla när den här herren dyker upp i Stargate Atlantis. Må så vara, men det kan ju vara för att han ÄR het.

Om nätterna

Om nätterna umgås jag med dig. När jag slutit ögonen och lagt huvudet på kudden så ger vi oss ut på äventyr. I natt testade vi olika sorters honung i en vacker medeltidskyrka och sedan sov vi över i ett gammalt spökhus och lekte att vi spelade in ett spökjägarprogram.

Någonstans mitt i drömmen kom jag på mig själv med att tänka "Varför fortsätta som vanligt? Vad är poängen? Du finns ju inte längre." Men det var alldeles för skönt att ha dig nära, så jag valde att inte ta upp det.

Till sist gick vi och såg en märklig korsning mellan biofilm och teater i en gammal fin teaterbyggnad med bladguld, röd sammet och krusiduller. Alla i publiken bar masker.

Allt som allt var det en bra natt, för saknaden blir mindre när vi fortfarande umgås på något plan.

Dag fyra: Sju saker jag tänker på ofta

1. Studier. Faktum är att om jag studerade ens hälften lika mycket som jag tänkte på studier eller oroade mig över studier så skulle jag beta av dubbelt så många kurser per termin. Minst.


2. Katter. Jag blir lugn och glad av att tänka på mina katter. Att bara sitta och titta på katterna och tänka på saker de gjort är som meditation för mig.


3. Rollspel. Det är alltid en skön syssla att sitta och fundera över pågående eller tidigare genomlevda rollspel.


4. Böcker. Man måste tänka på sina vänner. Många av mina vänner bor som sagt i böcker.


5. Sex. Om vi skall vara ärliga, och det skall vi ju.


6. Mat. Jag tycker om mat och ätbara saker i allmänhet. Jag gillar att fundera på recept och på saker man kan vara sugen på.


7. Musik. Att lyssna på bra musik är att göra en resa, och i och med att resan sker i huvudet så är det ju något som helt klart upptar tankeverksamheten.

Inte direkt någon svärmorsdröm

Vad får man om man tar en ung kille, låter honom skjuta av en massa folk i sin skola, dö, komma tillbaka som spöke där han hemsöker sitt gamla hus, låta honom fortsätta att mörda folk på diverse brutala sätt samt våldta en tjejs mamma samtidigt som han påstår att han minsann älskar tjejen i fråga. För övrigt en kärlek som mest går ut på att hålla henne under sin kontroll?

Tydligen får man "en helt underbar karaktär!" som är "så loveable" och "mysig" och när någon ifrågasätter det där med att tycka att en psykopatisk mass/seriemördare/våldtäktsman är på något sätt något av det nämnda så blir svaret "men han är ju så snäll mot Violet". Violet är tjejen vars mamma han våldtar. Det låter väl hemskt snällt och gulligt av honom, inte sant?

Det mest skrämmande med serien American Horror Story är att småflickor faktiskt tycker om en karaktär som den här och blir helt till sig i trosorna bara för att den spelas av en skådespelare som kanske kan anses som söt av vissa.
Vad hände med personlighet? Vad hände med att det inte är hett med psykopater? Vad i helvete är det här? Kanske är det bara som min käre make säger: "Den där Edward Cullen har sannerligen omdefinierat vad som utmärker en gullig kille."

Död + mördare + psykopat = drömprins?
WTF.

Dag tre: Åtta sätt att vinna mitt hjärta

1. Tyck väldigt, väldigt mycket om David Bowie.
2. Få mig att skratta.
3. Ge mig små, men väl genomtänkta presenter.
4. Var lyhörd och tålmodig, för det är inte jag.
5. Gilla samma filmer och samma musik.
6. Läs mycket böcker.
7. Ha det skrivna ordets gåva.
8. Och viktigast av allt: Tyck även illa om samma saker som jag.
 

Dag två: Nio saker om mig själv

Okej, för er som redan känner mig så blir det säkert bara en massa upprepningar, men det får ni snällt stå ut med. =)

1. Jag har fyra tatueringar, men väldigt många mer planerade.
2. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan djur omkring mig.
3. Jag är gift sedan 2010.
4. Jag har fått stämningstexter publicerade i ett tryckt rollspel.
5. Jag har inget direkt favoritdjur, men rockor, ligrar och varaner ligger extra bra till.
6. De flesta av mina bästa vänner bor i böcker.
7. När jag var liten hade jag en kaninhoppningsförening som hette "Skuttklubben". Ja. Den bjuder jag på.
8. På tal om djur så gör fåglar mig nästan alltid glad. Alla fåglar, från kajor till måsar till ugglor och så vidare. Favoriten är dock kråkfåglar.
9. Tanken på att världen kommer att gå under någon gång känns alltid märkligt tröstande för mig.

Att hantera livet

Min starkaste övertygelse är att ingen människa får mer på sitt bord än vad den människan potentiellt kan hantera. Notera att jag skriver "potentiellt", för i och med att en del faktiskt ger upp så lyckas ju inte alla människor med att hantera allt. Det handlar dock inte om att de inte kan, utan om att de gör ett val. De väljer att inte hantera situationen.

Det jag försöker framföra är att människan har ett oändligt potential till att överleva även de mest fruktansvärda upplevelser, att komma över de mest inbitna trauman och att övervinna hinder såväl omkring sig som inom sig själva. Jag är, som ni nog alla vet, inte särskilt människovänlig, men det här är ett faktum som gör att jag är glad att vara människa.

Hur skall man då hantera en situation som känns ohanterbar? Det är upp till var och en. Kanske finns svaret inom dig, kanske finns svaret omkring dig. Kanske måste du ändra något i ditt liv eller din omgivning, eller kanske måste du ändra något inom dig själv.

För oavsett hur ditt liv ser ut så kan du hantera det, om du väljer att göra det. Var nämligen säker på följande: Du kan hantera det. Lita på dina potential. Fall en stund, kräla på botten, res dig sedan upp och gå vidare. Det är din rätt som människa.

Dag ett: Tio saker jag vill göra innan jag dör

Jag har upptäckt att jag inte haft så mycket att skriva om på senaste, så jag tar och gör en liten lista.

Dag ett: Tio saker du vill göra innan du dör
Dag två: Nio saker om dig själv
Dag tre: Åtta sätt att vinna ditt hjärta
Dag fyra: Sju saker du tänker på ofta
Dag fem: Sex män du tycker är snygga
Dag sex: Fem saker du gillar att göra
Dag sju: Fyra favoritsånger
Dag åtta: Tre hatsånger
Dag nio: Två saker du är rädd för
Dag tio: Ett erkännande

Tio saker jag vill göra innan jag dör

1. Flytta ut på landet igen. Jag hör inte hemma i staden, det har jag aldrig gjort. Det spelar ingen roll om det är en liten stad, en stor stad eller bara en by. Jag vill ha friheten i ett hus på landet. Det är det som vore en trygg hamn för mig.


2. Få en bok utgiven. Jag vill inte ge ut den själv, för det räknas inte. Det är liksom fusk. Vem som helst kan ge ut en bok på eget förlag, men det ger inget erkännande såsom jag känner det.


3. Hitta ett jobb jag trivs med. Tja, det är väl ganska självklart egentligen? Det behöver inte vara det absoluta drömjobbet, bara jag trivs med det och det betalar räkningarna. Mer än så behöver man inte begära.


4. Besöka intressanta platser utomlands och i Sverige. Jag har rest alldeles för lite i mitt liv. Det finns många platser jag vill besöka, men samtidigt så har jag varit för rädd och för liten. Det är lättare när man är två.


5. Ge mig ut på en kryptozoologisk expedition, helst till Afrika. 


6. Skaffa körkort. Friheten i att ha körkort och bil är något jag trängtat efter i många år nu. Det känns dock som om jag närmar mig. Vägen går framåt.


7. Lära mig ett till språk. Funderar på att låta det vara italienska, men jag kan även tänka mig att faktiskt ta itu med franskan en gång för alla. Kunskap är alltid värt det.


8. Lära mig ett hantverk utan och innan. Som sagt så är kunskap aldrig fel och praktisk sådan vore verkligen trevligt. Är lite sugen på skomakeri, så det ligger nog bäst till, även om det kan hända att jag utvecklar de påbörjade bokbinderi-kunskaperna också.


9. Dyka bland hajar. Jag älskar hajar och att få se dem i sitt naturliga element vore fantastiskt!


10. Se mitt/mina barn växa upp till egna människor som trivs med livet. Att skaffa barn har aldrig varit en av mina livsdrömmar, men nu när det händer så vill jag verkligen få möjlighet att fullfölja det hela så långt som möjligt.

Att kunna vara sjuk

Det känns ganska fantastiskt att faktiskt kunna vara sjuk. Att vakna på morgonen, inse sina begränsningar, avboka sina åtaganden för dagen och bara tillbringa tiden i soffan och sängen. Att inte dö av dåligt samvete över att jag missat CalCon, att inte känna någon pluggstress eller noja.

Visst, det är trist att missa CalCon, men det är sådant som händer. Jag ligger inte direkt efter i några studier för tillfället och maken hade avskrivit sig från jobb under helgen (på grund av CalCon, men nu på grund av sjukdom). Allt har varit lugnt. Vi har tittat på Gremlins (fortfarande sjukt bra) och klappat på katt-aporna.

Nu skall jag fortsätta på samma tema tills jag somnar.

Komik

När man går på en standup-kväll med en av landets ledande komiker inom det gebitet och för all del har det hemskt trevligt, men samtidigt inser att man kan få ut lika mycket skratt av att hänga med goda vänner en kväll... Då är man lyckligt lottad med roliga vänner.

Det har varit en skön kväll, även om svanskotan värkte oavbrutet. Nu dags att vila upp sig och hoppas att inte sjukdomen knackar på mer inför morgondagens spelpass på CalCon.

Det där med vuxenliv

Det värsta med att bli vuxen är att inse att de flesta aldrig blir vuxna.
När jag var yngre tyckte jag på ett mer Pippi-aktigt sätt att vuxna var tråkiga och "jag skall aldrig bliva stur". På senare år har jag insett att "vuxen" och "trist" inte är samma sak. Det är mer likamedtecken mellan "vuxen" och "mogen".

Att vara vuxen är att kunna anpassa sig efter situationer. Det är att kunna skratta när man är glad, gråta när man är ledsen, söka hjälp när man behöver det, inse sina fel och arbeta på dem och behandla sina relationer till andra människor på ett förnuftigt sätt. Det är att anpassa sitt liv tills att man är nöjd med det. Det är att fortsätta växa som människa.

Det är också att kunna göra sig löjlig, leka, vara barnslig när det passar bra och fåna sig. Att kunna vara barnslig när man vill och att vara barnslig är två helt olika saker.

Att inte vilja eller våga lösa problem, att bete sig nedrigt mot andra människor utan anledning, att inte vilja göra rätt för sig och att förneka delar av sig själv är egentligen förbannat barnsligt.

Men de allra flesta blir aldrig vuxna. De bara sätter sig på höga hästar och tror att det är vad vuxenlivet betyder, medan de i själva verket aldrig kom förbi högstadiet.

Det är en sak

Det är en sak att göra mig ledsen eller arg, men inte förrän man utan anledning gör någon ur min familj ledsen så har det gått för långt. På tok för långt.

Hunden VS husse 1-0

Min man har alltid varit väldigt konsekvent med att inte ge hunden någonting när denne tigger. En gång gjorde min man ett experiment. Detta har resulterat i att så fort någon rör sig i köket så är hunden mer förhoppningsfull än någonsin och förhoppningsfullt upprepar bara samma ord, om och om igen:

"Vet nu. En gång gav husse mig en korvbit. Jepp."

He's Batman

När som helst, vid vilken tid på dygnet som helst så kan den speciella kallelsen komma att lysa på himmelen. När som helst kan min man tvingas rycka ut till någon avkrok av staden för att hjälpa mänskligheten, ofta utan någon förvarning utom "Nu är det dags. Kom hit!"
Att vara gift med en timvikarie är som att vara gift med Batman. Hur häftigt är inte det?

Zombier av alla slag

Det som skrämmer mig mest i hela världen är zombier. Inte nödvändigtvis halvruttna fantasifoster, utan själva idén av att någon man känner väldigt väl hastigt blir någon helt annan. En främling.
På etnologi-kursen pratade vi mycket om rädslor och ondska. Vi kom ganska snart fram till att det som skrämmer människor mest och alltid har skrämt människor mest är främmande saker och personer. Det som ligger bortom vår kontroll.
Det är verkligen det läskigaste också.

När verkligheten snor runt, gör en piruett och helt plötsligt har bytt ut en välkänd person mot någon annan. Mycket kan framkalla den känslan och jag tror nog att vi alla upplevt den. Som när det tagit slut med ens pojk- eller flickvän och plötsligt står man där som två främlingar och vet inte vem den andra är egentligen. Alkohol och droger kan ge samma effekt, psykiska sjukdomar likaså. Egentligen spelar det ingen roll vad som är upphovet, för resultatet är detsamma - en främling man känner väldigt väl.

En främling som kanske, eventuellt, vill äta ens hjärna.

Hunden VS katten 1-0

Matlagning på gång. Uppskuren falukorv på skärbrädan på köksbordet. Murkla satt på en stol bredvid och såg lömsk ut. Noga iakttog han våra rörelser för att beräkna huruvida vi skulle märka ifall han norpade åt sig en bit eller sju. Han ansträngde sig väldigt hårt för att se hemlig ut samtidigt. Jag tror att han har sett för många spionfilmer.

Hunden fluffade omkring på golvet och hoppades på att någonting skulle tappas. Någonting. Vad som helst. Fast gärna korv.

Min make bestämde sig för ett experiment. Han tog en bit korv och lät den falla på golvet precis mellan katten och hunden under glada utrop "Nejmen, titta, korv!".
Hunden tittade glatt på husse och missade korven.
Murkla var strängt upptagen med att se nonchalant ut och missade alltihop.
August försöker då påkalla djurens uppmärksamhet och pekar på korvbiten. Katten är fortfarande upptagen med att vara väldigt diskret, hemlig och beräknande. Hunden äter upp korvbiten.

I hundars uppmärksamhet VS katters självbelåtenhet vinner hunden korven.

Katt-intelligens

I dag närvarade jag vid en föreläsning om strängteori. Jag tänker inte gå in på vad det är för något, men att beskriva föreläsningen som "populärvetenskaplig" är något som bara personer av Sheldon Coopers kaliber borde klara av egentligen. Det var komplicerat, kort sagt. Det mest irriterande var dock att det samtidigt var intressant. Det var som att få sitt favoritspel som man verkligen var supersugen på att spela, men som bara finns utgivet på kinesiska. Visst, du fattar genom bilderna och en del ord du kanske snappat upp ungefär vad det handlar om, men du missar minst lika mycket hur gärna du än vill förstå.

När jag satt där med mina anteckningar så agerade katterna på följande vis:

Tonks kom ihärdigt låtande "pripp pripp" och hoppade upp för att uppmärksamt titta på min datorskärm och mina anteckningar med intresserad min. Sedan suckade hon och tittade en stund till. Det var som att hon ville säga att hennes snuttesöta yta bara ÄR yta och att det här var vad hon knäckte under frukostluren. Sedan gick hon. Efter henne kom Voldemort. Han lade sig helt sonika rakt på mina anteckningar, fullkomligt ointresserad av datorskärmen eller någonting annat. "Strängteori liksom, jävla larv."
Murkla höll sig klokt nog undan. En vis katt dyker inte upp och avslöjar sin okunnighet, han sitter och planerar räder mot kvällsmatens falukorv i stället.

Det stora ninjaproblemet

Jag läste någonstans att Norge tänker införa ett allmänt maskeringsförbud, sanningshalten i detta känner jag inte till, men det gör mig ändå orolig.

Det finns saker som det pratas för lite om. Viktiga saker här i världen. Främst tänker jag självklart nu på ninjaproblemet. Om Norge skulle införa ett sådant förbud så skulle ju alla ninjor i Norge bli tvungna att emigrera till Sverige i stället. Det skulle bli fullständigt kaos. Ninjor på Konsum, ninjor som över på alla lekplatser och ninjor som kastar sig mellan trädkronorna. Kaststjärnor skulle flyga hejvilt som fäflugor genom den svenska sommarnatten.

Jag är seriöst oroad över ninjaproblemet. Ninjor är ju, som alla vet, bra mycket mer våldsamma än någon religiöst maskerad grupp är i allmänhet. Vi kommer att få se rubriker som "Olle, 9, lekte i klätterställning. Blev nedslagen av ninja." "- Jag trodde han var en dvärgninja, förklarar ninjan argt."

Det kommer helt enkelt att bli kaos!

Varandets förfall

Lägenheten känns som om den är i ett konstant tillstånd av förfall. Med min man och delvis mig på ena sidan och kattaporna och hunden glatt i spetsen för den andra utkämpas ett krig. Jag måste tyvärr också säga att jag är ganska benägen till att haka på kattaporna och hunden. Får jag skylla på grupptrycket?

Hur som helst, när yetin var på jobbet bestämde jag mig för att göra slag i saken och ta itu med badrummet. Badrum är ganska enkla att städa, man bara flyttar undan saker som inte vill bli blöta (inklusive katter) och sedan spolar man av allt med slangen. Katter som inte flyttar på sig blir också rena. Perfekt.

Sagt och gjort. Jag putsade, dammade, spolade, gnuggade och fick ett någotsånär skinande badrum, även om jag gjort en något optimistiskt tidsuppskattning i och med att städning är svårare när man inte kan böja sig ned utan att må illa eller bryta ryggen.

Jag tror min man blev glad. Ett tecken på det är att han drömskt förkunnade att han tänkte sjukanmäla sig från jobbet och sitta i badrummet hela lördagen och läsa Batman i stället.

Kalla vindar

Det blåser ny vindar, kalla vindar, vindar som skär mellan ben och märg.
Så vilsen, gråter mig undan ljuset. Borde hålla mig borta helt.
Borde alltid hålla mig borta från allt.

Men jag vet, det är inte äkta. Äkta känslor. Äkta människor. Ingenting  av det jag skriver är sant.
Snart kan jag förhoppningsvis konstruera falsk lycka för att smeta över den falska sorgen, skräcken, gråten.
De falska får radera ut varandra och blotta det som borde vara intakt av innanmätet.

Det skall bli spännande att se vad det är.
Jag hoppas det smakar som maränger.