Katt-intelligens

I dag närvarade jag vid en föreläsning om strängteori. Jag tänker inte gå in på vad det är för något, men att beskriva föreläsningen som "populärvetenskaplig" är något som bara personer av Sheldon Coopers kaliber borde klara av egentligen. Det var komplicerat, kort sagt. Det mest irriterande var dock att det samtidigt var intressant. Det var som att få sitt favoritspel som man verkligen var supersugen på att spela, men som bara finns utgivet på kinesiska. Visst, du fattar genom bilderna och en del ord du kanske snappat upp ungefär vad det handlar om, men du missar minst lika mycket hur gärna du än vill förstå.

När jag satt där med mina anteckningar så agerade katterna på följande vis:

Tonks kom ihärdigt låtande "pripp pripp" och hoppade upp för att uppmärksamt titta på min datorskärm och mina anteckningar med intresserad min. Sedan suckade hon och tittade en stund till. Det var som att hon ville säga att hennes snuttesöta yta bara ÄR yta och att det här var vad hon knäckte under frukostluren. Sedan gick hon. Efter henne kom Voldemort. Han lade sig helt sonika rakt på mina anteckningar, fullkomligt ointresserad av datorskärmen eller någonting annat. "Strängteori liksom, jävla larv."
Murkla höll sig klokt nog undan. En vis katt dyker inte upp och avslöjar sin okunnighet, han sitter och planerar räder mot kvällsmatens falukorv i stället.