Det känns ganska fantastiskt att faktiskt kunna vara sjuk. Att vakna på morgonen, inse sina begränsningar, avboka sina åtaganden för dagen och bara tillbringa tiden i soffan och sängen. Att inte dö av dåligt samvete över att jag missat CalCon, att inte känna någon pluggstress eller noja.
Visst, det är trist att missa CalCon, men det är sådant som händer. Jag ligger inte direkt efter i några studier för tillfället och maken hade avskrivit sig från jobb under helgen (på grund av CalCon, men nu på grund av sjukdom). Allt har varit lugnt. Vi har tittat på Gremlins (fortfarande sjukt bra) och klappat på katt-aporna.
Nu skall jag fortsätta på samma tema tills jag somnar.
Visst, det är trist att missa CalCon, men det är sådant som händer. Jag ligger inte direkt efter i några studier för tillfället och maken hade avskrivit sig från jobb under helgen (på grund av CalCon, men nu på grund av sjukdom). Allt har varit lugnt. Vi har tittat på Gremlins (fortfarande sjukt bra) och klappat på katt-aporna.
Nu skall jag fortsätta på samma tema tills jag somnar.
Yaaay Gremlins!
SvaraRadera