Är det här kraschen?

Problemet med att ha levt med psykisk ohälsa i så många tidigare år är att man inte längre vet vad kroppens signaler betyder. I dag är jag trött. Huvudet värker. Sjukskriven från ett arbetspass och har två till denna veckan, plus konstutställningen som skall vara fix och färdig och öppna på fredag kväll.

Och jag är utmattad. Känner mig naken, svag, bortkopplad, avslagen. Jag vet inte om det är för att jag lade för mycket energi på jobbet förra veckan (jag har ju studerat på distans i många år och är inte van vid att jobba heltid på regelbundna tider) och därmed bara är litet utarbetad, eller om det är mitt sinne och min kropp som kollapsar. Och jag är så rädd. Rädd för att inte orka, inte klara, inte kunna fortsätta trivas och må bra.

Och jag är så trött. Jag kan inte sova, men vill bara ligga ned. Alla kroppsdelar känns så tunga. Hjärtat känns som om det skaver. Det är vackra höstdagar ute, men jag har bara en svag längtan att ta mig ut, alldeles för svag för att det skall leda till något.

Så är det bara tillfälligt eller är det ett sammanbrott? Hur skall man veta? Vad skall jag göra? Jag vet inte.