En långpromenad ledde mig som så ofta förr till havet. Luften var kvav, men den ljumma vinden hjälpte till en aning så det gick att andas. Ett stim strömming huserade under bryggan och förgyllde min tillvaro med att bli uppfiskade. Jag måste ha tillbringat flera timmar på den där bryggan. Jag hade till och med glömt att jag kunde trivas så bra i sällskap med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar