Jag kan inte hantera en del ljud. Jag kan bara inte. Lövblåsar är ett sådant ljud. Gräsklippare är ett annat. Snöskottningsmaskiner ett tredje. Tatueringsmaskiner och dammsugare. Alla dessa ljud får det att krypa under huden på mig och får mig att bara vilja skrika och slå omkring mig.
Jag vet inte varför.
Jag vet bara att det blir värre med åren.
Förr var det bara gräsklippare och lövblåsar. De andra kom med tiden. När folk efter min första tatuering frågade mig om det hade gjort ont så var det mest bara ljudet jag mindes och hur mycket jag hatade det.
Och det är inte alla ihärdiga maskinljud heller. Jag älskar ljudet från skurmaskinen på jobbet. Brummandet från en borrmaskin eller en varmluftsblås. Motorn på en traktor. Så jag vet inte varför mitt eget skinn blir för trångt och jag nästan kan känna hur tinningarna pulserar sådär rött som på tecknad film av de tidigare nämnda ljuden.
Det bara är så.
Jag vet inte varför.
Jag vet bara att det blir värre med åren.
Förr var det bara gräsklippare och lövblåsar. De andra kom med tiden. När folk efter min första tatuering frågade mig om det hade gjort ont så var det mest bara ljudet jag mindes och hur mycket jag hatade det.
Och det är inte alla ihärdiga maskinljud heller. Jag älskar ljudet från skurmaskinen på jobbet. Brummandet från en borrmaskin eller en varmluftsblås. Motorn på en traktor. Så jag vet inte varför mitt eget skinn blir för trångt och jag nästan kan känna hur tinningarna pulserar sådär rött som på tecknad film av de tidigare nämnda ljuden.
Det bara är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar