Folk tjatar om att de hatar regn och snö och is och kyla och blåst och allt möjligt väder. Jag hatar bara det väder som är nu. Jag hatar när det är varmt och soligt. Alla kläder klibbar. All ork försvinner. All inspiration dör. Huvudet gör konstant ont. Ögonen bränner i sina hålor. Jag kan inte tänka, inte agera, inte göra någonting förutom att gnälla om saken och duscha bra mycket oftare än vad som är hälsosamt.
För jag hatar solen. Jag hatar den när den skall kombineras med värme och göra allt kvalmigt och torrt och vidrigt. Jag hatar hetta och värme och förstår inte för mitt liv hur någon kan trivas i det här naturligt formade helvetet.
För det handlar liksom inte bara om att det är "litet jobbigt", det handlar om att jag blir fysiskt och mentalt sett ett vrak av värme. Jag tror att jag borde vara släkt i rakt nedstigande led från något Pratchett-troll, eftersom det är den enda vettiga förklaring jag hittat till det här fenomenet.
Snö, is och kyla kan man alltid motverka. Man kan gå in i värmen. Man kan lägga sig i ett varmt bad och sedan behålla värmen med hjälp av kläder och filtar och rörelse. Värme och hetta kan man inte göra något åt. Den är överallt. Tre minuter efter att man stigit ut ur den kalla duschen är man lika överhettad igen. Det finns inga långsiktiga lösningar, och samtidigt förväntar sig alla att man skall vara glad och lycklig och funktionell. Att man skall dyrka det där ondskefulla gula på himmelen. Att man glatt skall ligga och svettas som en gris medan man bränns vid som bacon.
"Hurra, här kommer sommaren!"
Jamen, för i helvete. Sommarnätter. Där har vi något jag tycker är helt okej. Om jag kunde skulle jag vända dygnet totalt, men på grund av jobbförpliktelser och skit så går inte det heller. Det som varit mitt enda sätt att överleva somrarna på tidigare.
Ja, jag är bitter. Ja, jag hatar sommaren. Ja, jag hoppas att Cthulhu vaknar snart och störtar världen i det där härliga, härliga mörkret.
IÄ IÄ... kom snart.
För jag hatar solen. Jag hatar den när den skall kombineras med värme och göra allt kvalmigt och torrt och vidrigt. Jag hatar hetta och värme och förstår inte för mitt liv hur någon kan trivas i det här naturligt formade helvetet.
För det handlar liksom inte bara om att det är "litet jobbigt", det handlar om att jag blir fysiskt och mentalt sett ett vrak av värme. Jag tror att jag borde vara släkt i rakt nedstigande led från något Pratchett-troll, eftersom det är den enda vettiga förklaring jag hittat till det här fenomenet.
Snö, is och kyla kan man alltid motverka. Man kan gå in i värmen. Man kan lägga sig i ett varmt bad och sedan behålla värmen med hjälp av kläder och filtar och rörelse. Värme och hetta kan man inte göra något åt. Den är överallt. Tre minuter efter att man stigit ut ur den kalla duschen är man lika överhettad igen. Det finns inga långsiktiga lösningar, och samtidigt förväntar sig alla att man skall vara glad och lycklig och funktionell. Att man skall dyrka det där ondskefulla gula på himmelen. Att man glatt skall ligga och svettas som en gris medan man bränns vid som bacon.
"Hurra, här kommer sommaren!"
Jamen, för i helvete. Sommarnätter. Där har vi något jag tycker är helt okej. Om jag kunde skulle jag vända dygnet totalt, men på grund av jobbförpliktelser och skit så går inte det heller. Det som varit mitt enda sätt att överleva somrarna på tidigare.
Ja, jag är bitter. Ja, jag hatar sommaren. Ja, jag hoppas att Cthulhu vaknar snart och störtar världen i det där härliga, härliga mörkret.
IÄ IÄ... kom snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar