"Efter tre timmar i niqab bultade det i journalisten Valeria Helanders huvud. Detta efter att människa efter människa påpekat hennes klädsel, undvikit henne och skrikit. Massoud Kamali, professor i socialt arbete och sociologi vid Mittuniversitetet förklarar varför det är så provocerande för svenskar med slöja, burka och niqab."
Det är intressant egentligen. På sätt och vis blir offermentaliteten större och det eldar på att rasismen är så hemsk och anti-islamismen så stor. Faktum är att javisst, det är den, men det handlar inte bara om det. Det handlar om att människor i vårt samhälle i dag fortfarande inte kan hantera att någon rör sig utanför deras lilla fyrkantiga värld.
"Åh, individualism är så viktigt! Det är så viktigt att vara stark som person och hitta sig själv!" säger folk, men så är inte den allmänna inställningen om man skrapar lite på ytan.
Var är jag på väg med det här inlägget? Jo. Det skulle vara spännande om en journalist för en gångs skull kunde klä sig i en alternativ klädstil av något slag. För vet ni, jag har aldrig burit slöja, men lik förbannat så undviker folk mig, påpekar min klädsel och skriker saker efter mig. På grund av min stil. På grund av att jag har kläder, smink och frisyrer som andra människor inte tycker om. Haha. Om jag skulle göra samma sak tillbaka skulle jag få skrika mig hes dagligen, men själv anser jag att folk får klä sig hur sjutton de vill. Det är deras liv.
Det sägs att hatet mot slöjor vittnar om ett kvinnoförakt. Det är inte heller sant. Vilken annan gothare eller punkare som helst av manligt kön har också upplevt exakt samma sak - och upplever det varje dag.
Så det handlar inte om avsky mot vare sig kvinnor eller islam. Det handlar om avsky och oförståelse för alla som inte vill klä sig som alla andra och som därmed är "konstiga". På något sätt är klädsel inte något privat, utan något som är väldigt provocerande för många människor. Precis som man inte får måla sitt hus i ett villaområde i vilken färg man vill så får man enligt de sociala reglerna inte se ut hur man vill heller.
I artikeln jag inledde med så pratas det också om att man får kommentarer om att klädseln är "kvinnoförnedrande" och att det är en av anledningarna till att den blir så avskydd. Fast jag får också kommentarer om att jag klär mig kvinnoförnedrande. Jag minns tydligt hur jag på en fest hade en ganska väl tilltagen urringning och genast blev uppsökt av en man som påstod sig vara feminist och som förklarade mycket noga att jag "inte behövde" ha så djup urringning för att jag "var fin ändå". Han menade väl, men jag blev jävligt irriterad över att han skulle lägga sig i hur jag klädde mig. Med andra ord gör man fel om man skyler sig och fel om man inte gör det. I landet Lagom skall man nämligen vara lagom slampig. Lagom snygg. Lagom sminkad. Lagom utstickande. Lagom. Lagom. Lagom. Alla är unika, så ingen får sticka ut.
Sedan kan man påstå att valet att bära slöja inte kan jämföras med valet att bära alternativa kläder, men det går jag inte med på. Båda valen vittnar om vem man själv är inombords och att man vill matcha sin insida. Vilket man då tydligen inte får göra i vårt öppensinnade avlånga land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar