Allt detta hat

Ibland händer det att folk undrar varför jag hatar så mycket. Varför jag föraktar och bespottar och irriterar mig och blir förbannad. Var glad för att du inte förstår. Jag är avundsjuk på dig.

En del av oss lär sig tidigt att hata.

Jag lärde mig hata när jag var fem år gammal och barnen på förskolan gick ihop som en man och kastade isbollar på mig.
Jag lärde mig hata när jag var sex år gammal och ingen av mina vänner kom till mitt födelsedagskalas, eller hörde ens av sig för att säga att de inte kom.
Jag lärde mig hata när jag var sju år gammal och killen som jag brukade leka med på rasterna plötsligt sa att han inte ville leka med mig längre för att han blev retad av de andra barnen då.
Jag lärde mig hata när jag var åtta år gammal och blev kallad hora och sparkad på i kapprummet utan att någon ingrep.
Jag lärde mig hata när jag var nio år gammal och jag klippte håret kort och en hord med ungar förföljde mig i skolan, pekade finger, slog på fönster och skrattade åt mig.
Jag lärde mig hata när jag var tio år gammal och fick vara brevkompis i smyg med en tjej i klassen för att hon inte vågade vara min vän öppet.
Jag lärde mig hata när jag var elva år gammal för att jag blev retad tills jag blev arg och sprang från skolan och då fick många timmars kvarsittning.
Jag lärde mig hata när jag var tolv år gammal och min bästa vän inte fick vara vän med mig för sin mamma.
Jag lärde mig hata när jag var tretton år gammal och de få kompisar jag hade ignorerade mig och hittade på saker bakom min rygg för att slippa mig.

Jag lärde mig hata under hela min uppväxt.
Så ja, jag är avundsjuk på dig.