Det är ni som är problemet. Ni feminister som kallar alla för "hen", som skriver "en" i stället för "man" (på helt fel grunder). Som vandaliserar språket och ser till att driva hetsjakter på minsta lilla sak som kan misstolkas.
Det är ni som är problemet. Ni "queerfolk" som buntar ihop er i grupper och ser föraktfullt på de som tillhör "heteronormativet". Ni som säger till flickan som råkar ha blivit kär i en man att hon "svikit saken". Ni som ser ned på homo- och bisexuella som inte vill gå med i någon prideparad, helt enkelt för att vi inte ser våra knullpreferenser som något att vara stolt över. Inget att skämmas över heller, men inget att vara stolt över.
Det är ni som är problemet som gapar om rättigheter och rättigheter, men tydligen inte anser er ha några skyldigheter gentemot själva ordet "feminist".
För varför kan man inte kalla sig "feminist" i dessa dagar? Jo, för att ni har fått folk att förknippa ordet med puckade småbrudar och facebookfeminister som får universum om bakfoten och kämpar så aktivt att ni inte ser skogen för bara träd. När man tänker "feminist" så tänker man sig en nittonårig brudjävel som prompt måste visa bilder av fittor i sin newsfeed och som sitter dagarna i ända och spanar efter saker att kunna spåra till det ondskefulla patriarkatet och posta länkar om.
Ni som samtidigt som ni kallar er feminister inte vill ha några skillnader mellan könen alls, varken stilmässigt, personlighetsmässigt eller helst utseendemässigt heller. Ni är det stora jävla problemet.
För vet ni, jag är inte fienden. Jag springer inte omkring och kränker kvinnor och bespottar homosexuella. Jag tycker om folk oberoende om vad de vill gnugga sina könsdelar mot, eller vad de nu känner för att ha för könsdelar. Min vänskap har helt andra preferenser, såsom gemensamma värdegrunder eller grundläggande intelligens.
Om jag sedan drar ett skämt då och då på kvinnors eller bögars eller katters eller utlänningars eller mina vänners eller min egen bekostnad har ni inte med att göra. Det är inte problemet. Problemet är de som belyser småsaker med så starka strålkastare att helheten går fullkomligt förlorad.
Det är ni som kallar er feminister i tid och otid som är problemet, för det är ni som skrämmer folk från att kalla sig feminister. För de värdegrunder ni säger er företräda när ni inte är upphetsade över någon malplacerad snopp är såpass vettiga att det nog är väldigt få som inte håller med. Klart man inte skall få skit för vilket kön man har. Klart man skall ha lika lön och straff och skyldigheter och hela den baletten.
Men så länge ni PK-häxor surrar i nätrymden om skjortreklam, hår under armarna eller att majstången är en symbol för patriarkatet så kommer vi andra, normala feminister aldrig i livet att kalla oss för vad vi är... Och ni kommer att fortsätta svartmåla ordet.
Det är ni som är problemet. Ni "queerfolk" som buntar ihop er i grupper och ser föraktfullt på de som tillhör "heteronormativet". Ni som säger till flickan som råkar ha blivit kär i en man att hon "svikit saken". Ni som ser ned på homo- och bisexuella som inte vill gå med i någon prideparad, helt enkelt för att vi inte ser våra knullpreferenser som något att vara stolt över. Inget att skämmas över heller, men inget att vara stolt över.
Det är ni som är problemet som gapar om rättigheter och rättigheter, men tydligen inte anser er ha några skyldigheter gentemot själva ordet "feminist".
För varför kan man inte kalla sig "feminist" i dessa dagar? Jo, för att ni har fått folk att förknippa ordet med puckade småbrudar och facebookfeminister som får universum om bakfoten och kämpar så aktivt att ni inte ser skogen för bara träd. När man tänker "feminist" så tänker man sig en nittonårig brudjävel som prompt måste visa bilder av fittor i sin newsfeed och som sitter dagarna i ända och spanar efter saker att kunna spåra till det ondskefulla patriarkatet och posta länkar om.
Ni som samtidigt som ni kallar er feminister inte vill ha några skillnader mellan könen alls, varken stilmässigt, personlighetsmässigt eller helst utseendemässigt heller. Ni är det stora jävla problemet.
För vet ni, jag är inte fienden. Jag springer inte omkring och kränker kvinnor och bespottar homosexuella. Jag tycker om folk oberoende om vad de vill gnugga sina könsdelar mot, eller vad de nu känner för att ha för könsdelar. Min vänskap har helt andra preferenser, såsom gemensamma värdegrunder eller grundläggande intelligens.
Om jag sedan drar ett skämt då och då på kvinnors eller bögars eller katters eller utlänningars eller mina vänners eller min egen bekostnad har ni inte med att göra. Det är inte problemet. Problemet är de som belyser småsaker med så starka strålkastare att helheten går fullkomligt förlorad.
Det är ni som kallar er feminister i tid och otid som är problemet, för det är ni som skrämmer folk från att kalla sig feminister. För de värdegrunder ni säger er företräda när ni inte är upphetsade över någon malplacerad snopp är såpass vettiga att det nog är väldigt få som inte håller med. Klart man inte skall få skit för vilket kön man har. Klart man skall ha lika lön och straff och skyldigheter och hela den baletten.
Men så länge ni PK-häxor surrar i nätrymden om skjortreklam, hår under armarna eller att majstången är en symbol för patriarkatet så kommer vi andra, normala feminister aldrig i livet att kalla oss för vad vi är... Och ni kommer att fortsätta svartmåla ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar