Även drömmar kan tydligen utvecklas. Jag har några återkommande teman i mina drömmar som jag haft under många år. Ett utav dem är att jag drömmer om stallet hemma hos mamma och att mina hästar finns kvar där och har stått bortglömda och misskötta under alla år. Det har alltid varit synnerligen tårdrypande att återse dem och försöka rädda dem från att svälta ihjäl eller liknande.
Men nu, efter över tio år med de drömmarna så har de förändrats. De senaste två gångerna har hästarna mått utmärkt och varit sålda och bara varit på besök i stallet. Det har funnits välskötta kossor som idisslat vägg i vägg med hästboxarna och utanför har det stått fyra kaninburar med glada och välfödda kaniner plus ett marsvin. Min bror har dessutom alltid varit med mig och hjälpt mig ta hand om djuren.
Det är så skönt att veta att någonting har vridits rätt, även om jag inte vet vad.
Men nu, efter över tio år med de drömmarna så har de förändrats. De senaste två gångerna har hästarna mått utmärkt och varit sålda och bara varit på besök i stallet. Det har funnits välskötta kossor som idisslat vägg i vägg med hästboxarna och utanför har det stått fyra kaninburar med glada och välfödda kaniner plus ett marsvin. Min bror har dessutom alltid varit med mig och hjälpt mig ta hand om djuren.
Det är så skönt att veta att någonting har vridits rätt, även om jag inte vet vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar