Det där med politik

De flesta av mina vänner är vänster. Rent principiellt är jag vänstervriden om man skall se på mina röstresultat, men om man ser på mina åsikter så berättas en helt annan historia. Jag har egentligen två åskådningar som beror helt på hur mycket jag tycker världen förtjänar napalm och Cthulhu för tillfället.

Om jag är vänligt inställt gentemot verkligheten och inte tycker att alla skall brinna för evigt så är jag fascist. Då tycker jag att man borde ha en och endast en diktator som med vettiga åsikter tvingar de stackars korkade, jävla människorna att ta rätt beslut och göra vad som krävs. Någon som ser till att alla har jobb och som håller samhället som ett väloljat maskineri där alla är bidragande kugghjul. En evig gud fader som klappar alla på huvudet och håller koll så att de inte drar iväg åt fel håll. Människor är för korkade och irrationella för att kunna få bestämma själva, de behöver beordras och tvingas om nödvändigt, allt för deras eget bästa.

När jag är mindre vänlig gentemot verkligheten och tycker att alla förtjänar att bazookas till evigheten så är jag liberalist. Var man för sig själv! "Grab a gun, shoot your neighbour!" Inget styre, var och en får bestämma över sitt eget liv och låta det gå hur fan som helst. Ingen förmyndarstat, ingen regering och inga lagar. Låt världen vara en enda jävla satanisk anarki-gone-wrong-sandlåda och starkast överlever. Skapa ditt eget liv och ha själv ansvar för precis allt. Evolution, revolution!

Men i teorin vill jag gärna vara vänster och hippie och kärlek och fred åt alla. I teorin. I en värld utan människor där det kanske kunde fungera.