Jag håller ständigt ett litet vakande öga ute efter presenter till mina nära och kära, och råkar jag hitta dem närmare jul än en födelsedag så läggs de undan till julklappar. Ofta handlar det inte om så dyra saker, eftersom det är något av en sport att hitta saker som passar bra, men inte kostar mycket. Hellre flera bra och billiga saker än en stor och dyr.
Det bästa är ju om man kan göra någonting själv eller hitta fina saker på loppis. En julklapp skall vara en personlig gåva från en människa till en annan, utan att förvänta sig någonting tillbaka annat än förhoppningsvis ett litet leende om man lyckats hitta rätt present.
Julklappar kan också fungera som en kärleksfull liten diss när man ger en vän en film båda vet är superdålig, eller kanske någonting som anknyter till tidigare eskapader. Oavsett så är det alltid personligt.
Genom åren har jag alltmer börjat förfasas över alla dessa "system" som en del familjer sätter upp kring julklappar. Som när alla lottar fram att köpa till en annan människa i familjen. Det är ett horribelt system. Tänk om man hittar någonting som passar till någon annan? Tänk om personen man skall köpa till inte är någon man ens har en bra relation till? Sedan när man dessutom skall bestämma en viss summa att köpa för. Julklappar skall inte handla om pengar. I så fall kan man ju bara lägga alla pengar i en pott och dela lika på julafton i stället, om det nu är slantarna som är det väsentliga, inte sant? Faktum är att det känns precis som system som dök upp i skolan. "Köp nu en julklapp för tjugo kronor att lägga under granen i klassrummet". Usch. Tvång till gåvor och fejkad snällhet får mig alltid att slå bakut.
Nej, ge med hjärtat eller låt bli helt och hållet, det kommer alltid att vara min paroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar