Livet är en kamp, kampen är litteraturvetenskap

Varje dag känns som en kamp mot mig själv och tusen bakomliggande orsaker. Att studera känns fortfarande inte verkligt för fem öre. Jag kan inte få någon struktur, jag kan inte övertyga mig själv om att jag kan klara det, fast jag vet att jag kan. När man stämplat sig själv som ett hopplöst fall är stämpeln vansinnigt svår att tvätta bort.
Jag har pratat med en vän om det här som är i ungefär samma situation. Andra studier, men samma ålder och ångest. Man är så van vid att misslyckas att man inte låter sig själv lyckas, fast man har alla förutsättningar för att göra det.
Varje gång jag tar upp en bok så förvandlas bokstäverna till "bla bla bla" i mitt huvud i stället för att forma meningar. Ärligt talat är dock inte det svåraste att läsa, utan att förmå mig till att ens öppna boken, logga in på FirstClass eller starta igång ett tomt dokument i AbiWord. Det finns någon slags spärr, som om hela mitt väsen bara sätter händerna för öronen och mässar "la la la la, jag hör dig inte". Jag når inte fram till mig själv. Jag förstår inte. Jag har alltid älskat litteratur, men som så många andra som ger sig in på litteraturvetenskap så är det ju litteraturen jag älskat, inte vetenskapen. Vetenskapen gör sitt bästa för att döda kärleken, såsom i så många andra fall.
Samtidigt så vet jag att det här är rätt för mig, om jag bara kan få det att lossna. Om jag bara kan börja tro på mig själv och på meningsfullheten med det jag gör. Just nu känns det lite som ""Varför kämpa? Vad fan blir jag på det här i alla fall?" och jag VET att det är skitsnack, men jag vet inte varför det dyker upp hela tiden.
Kanske är jag bara en lat odugling som kastar bort den talang jag vet att jag har. Kanske är det bara för att det är så jävla mycket bagage jag alltid släpar med mig. Kanske är jag bara trött. Jag har inte drömt mardrömmar på ett par nätter och det är som om jag bara vill sova, sova och sova. Jag vill inte vara vaken en minut egentligen, bara sova.
Tre och en halv timme kvar, eller till och med lite mindre, innan tentan måste vara inne. Jag hoppas att jag hittar min kämpaglöd innan tiden runnit ut. Vet någon var jag kan ha lagt den?
-----------
Edit: Jag älskar min virrighet. Jag hade tagit fel på dag och fick således mer än ett dygn till godo. Nu har jag i alla fall strukturerat upp grunderna för arbetet och börjat rota runt i studielitteraturen. Hurra för mig.