Kontroll över kroppen

Den stora skillnaden mellan mig och de flesta av mina tjejkompisar är nog följande: Medan de tittar suktande på smala människor och önskar att de vore som dem så tittar jag lika smäktande på utövare av capoeira eller folk som är riktigt duktiga på parkour.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om ifall jag är smal egentligen, det enda jag vill är att ha kontroll över min egen kropp. Känna att det är jag som styr. Veta om mina begränsningar. Finslipa. Finputsa. Kunna lyfta tunga saker, springa när jag vill, hoppa över saker, klättra på saker och så min allra hemligaste dröm: Jag vill kunna slå en frivolt.
Jag kan inte minnas en tid i mitt liv då jag inte har velat kunna slå en frivolt. Jag har kunnat hjula, gå på händer, gå ned i spagat, men allt jag vill kunna är att slå en volt. Jag var nära någon gång för sju evigheter sedan när jag var liten och hade tillgång till gymnastiksalar och redskap. När allt som behövdes var ett sådant där avstamp av träribbor och sedan kunde jag. Det kom aldrig till att jag lyckades utan avstampet, men jag var ändå en bit på väg.
Nu har jag tappat alltihop. Jag vet inte om jag kan hjula längre, jag kan inte stå på händer (och absolut inte gå på händer), inte gå ned i spagat och om jag skulle försöka slå en volt, med eller utan avstamp, så skulle jag förmodligen slå ihjäl mig.
Jag vill inte ha det så. Jag känner hur det kryper i hela kroppen över hur förbannat försoffad jag blivit. Jag orkar inte längre med att inte orka. Det är dags att ta kontrollen över min egen kropp.