The Jester and the Troll

Balkongträdgård

I går tog jag mig i kragen och fixade i ordning det lilla hörn jag förra året dedikerade åt växter på balkongen. Jag lagade miniväxthuset, städade bänken, sorterade bland krukorna och slängde en massa skräp. Sedan sådde jag lite frön (basilika, dill, persilja, smultron, gräslök, krasse och en avokado) och placerade dem i växthuset. Det tog upp halva bänken. Andra halvan av bänken fick bli plats för en liten växtvårdsakut för de växter som lidit illa av katter, vinter och försummelse och en del saker planterades om. Till sist sådde jag lite kattgräs för att göra luddrumporna lyckliga.
Det blev väldigt mysigt och väldigt fint. Jag hoppas bara att jag kan komma ihåg att ta hand om det ordentligt nu också. Det vore väldigt mysigt med färska kryddor och sådant. Synd bara att tomatfröerna var helt slut.

I kväll är det vampyrlajv här i Kalmar. Jag har egentligen ingen som helst lust, kanske främst för att det är jobbigt att ta sig dit, men också för att jag verkligen saknar att känna de flesta jag spelar mot. Dessutom är regelsystemet så apkrångligt att jag ännu inte fattat hur man använder sina förmågor. Jag menar, fyra sidor för att beskriva en utmaning? Det borde krävas en halv och det är inklusive exempel.
Men, men, jag spelar seneskalk och en god vän kommer i alla fall att vara där, så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet, svida upp mig i kostym och packa min portfölj. Det är ju trots allt bara några timmar det handlar om - och jag kanske får roligare än jag tror.
Ärligt talat så beror lite av den sura smaken på att förra gången jag begav mig till lajvet och var riktigt pepp så var det inställt - och jag hade inte fått ett endaste meddelande om det. Sådant kan ju helt klart göra att man tappar lusten en del.
Oh well. Nu skall jag först och främst titta till min balkongträdgård.

Hora - ett framtidsyrke

Det borde vara lagligt att köpa sex. Bara i ett outhärdligt moralistiskt förmyndarsamhälle är prostitution olagligt och bara i ett skenheligt låtsasfeministsamhälle därtill är det lagligt att sälja, men olagligt att köpa sex.

Är man som hora skyldig till medhjälp?

Jag skall ta er med på en resa i mina tankar om saken:
Man får sälja sin själ. - Telefonförsäljare är väl det enda jobb man kan få som lågutbildad i dagens samhälle? Ett jobb där de uppmuntrar en att störa, tjata och faktiskt rent ut ljuga för folk.
Man får sälja sin hjärna. - Tja, det är väl vad alla akademiker gör?
Man får sälja sin kärlek - Än har det inte blivit olagligt att gifta sig för pengars skull.
Men man får inte på några villkor sälja sin kropp? Eller visstja, det får man. Man får bara inte köpa någons kropp. Fast man får gärna köpa någons hem, kärlek, tillhörigheter eller husdjur. Det är lugnt. Man får också köpa alla möjliga slags tjänster såsom städning, byggjobb, gräsklippning och hundpromenader. Men man får inte köpa sex.
Var ligger logiken? Jag vill så gärna veta. Om jag inte vore i ett lyckligt förhållande skulle jag inte ha några som helst problem med att arbeta som hora. Tvärt om så skulle det passa mig utmärkt. Jag gillar flexibla arbetstider. Jag gillar inte att ha någon arbetsgivare. Jag gillar pengar. Jag gillar sex och är bra på det. Var finns problemet?

I en av Terry Pratchetts böcker säger karaktären Vimes att det bara finns ett brott och det är stöld. Det må vara stöld av oskuld, liv eller egendom, men det enda brott som finns är stöld.
Var finns stölden i det här brottet? Vem stjäl något? En vuxen person betalar en annan vuxen person för att göra denne en tjänst. Skall inte det här landet vara för egenföretagande?

Det enda resultatet av fler lagar är fler lagbrott och fler förbrytare. Sexhandel har pågått i tid och evighet och på sätt och vis pågår det ju fortfarande lagligt överallt, även fast man inte kallar det för vad det är. Bruden som kräver drinkar på krogen innan hon går med på att knulla. Killen som är kvar i ett förhållande bara för att hon äger lägenheten och han inte har någon inkomst. Ni vet. Ni har alla träffat dem. De är inga ovanliga människor. De är dessutom horor. Fast legitimt, på något sätt. För de uttalar det inte. De är inte professionella horor, de är bara, rätt och slätt, horor.

Vad kan man nu komma dragande med för motargument? Okej, även om jag besvarat en del av dem i ett tidigare inlägg så besvarar jag än en gång de mest klassiska motargumenten:

"Det finns ingen lycklig hora."
Hur många har du intervjuat? Jag har aldrig träffat en lycklig telefonförsäljare. Borde vi förbjuda telefonförsäljning? (Jo egentligen, fast på helt andra grunder). Finns det några lyckliga latrintömmare där ute? Om det finns lyckliga telefonförsäljare och lyckliga latrintömmare så finns det med all säkerhet också lyckliga horor. Faktum är att jag tror det finns fler lyckliga horor än folk som är överförtjusta i de andra två yrkena.

"Men du säger att du skulle kunna tänka dig att vara hora. Skulle det inte vara jätteäckligt att ha sex med någon du inte tänder på?"
Och som jag har sagt förr; det har jag haft gratis. Jag önskar att det varit betalt. Med en god portion fantasi så ordnar sig allt. För, ser ni, alla kvinnor förväxlar inte sex och kärlek. De är trots allt två helt olika saker som visserligen KAN kombineras, men det är inget måste.


"Alla horor är tvingade till det och importerade från öststaterna och...."
Bla. Bla. Bla. Pratade jag om att sälja andras kroppar? Nej. Jag pratade om att sälja sin egen kropp. Klart som fan att slaveri är jävligt ute. Faktum är att slaveri har varit ute sedan Gud Gick i Kortbyxor och förbjudet strax därefter.

"Alla horor knarkar för att stå ut med vad de gör!"
Njaa... det är nog mer så att knarkare horar för att ha råd med sitt knark. En mycket vanligare kombination är det i alla fall än det omvända.

"Men... men... sjukdomar! HIV! Herpes! Klamydia!"
Ett ord: Kondom
För övrigt, om prostitution var lagligt så skulle man kunna ha mycket bättre hälsokontroll än vad man har nu när det är olagligt.

"Det är farligt! Tänk om man får stryk!"
Det är farligt att gå hem också. Man kan bli våldtagen, spöad eller rånad på vägen. Åter igen; om det var lagligt så skulle man även kunna hålla högre säkerhetsstandard.

Så. Några fler motargument? Jag är redo.
Fram för fri prostitution!

Beam me up 'cause I can't breathe

Har suttit och lyssnat på Babylon Zoo och kommit fram till att de var Manson innan Manson var Manson.
Javisst, Spaceman blev en jättehit, men det var nog mest på grund av att refrängen var lättsjungen och fastnade i hjärnan fortare än man han säga "drogrelaterad cyniker med förmåga att uppröra".
Jag minns inte mycket av själva bandet, måste jag säga. Det som fastnat mest är ett svar i en intervju jag läste med Jas Mann en gång. Journalisten frågade honom vilket som var hans favoritband. Svaret blev:
"Babylon Zoo. Om man inte tycker att det man själv gör är bäst så borde man inte göra musik."
Så jävla drygt. Så jävla klockrent på egoskalan att det knappt ens får plats.

Finns det någon där ute som minns resten av texten förutom just "Spaceman, I always wanted you to go into space, man.."? Den är helt genialt underbar. Läs igenom den, alltså verkligen läs den. Ge den en chans:

Pungent smells
They consumate my home
Beyond the black horizon
Trying to take control
See my girl
She shivers in her bones
The sun and zenith rising
Trying to take us all

Theres a fire between us
So where is your god?
Theres a fire between us
I can't get off the carousel

The sickening taste of homophobic jokes
Images of fascist folks
Beam me up 'cause I can't breathe

Spaceman
I always wanted you to go into space man.
Intergalactic christ

Its time to terminate this great white world
Morbid fascination
Television takes control
Decimation
Different races fall
Electronic information tampers with your soul

Theres a fire between us
So where is your god?
Theres a fire between us
I can't get off the carousel - I can't get of this world

The sickening taste of homophobic jokes
Images of fascist folks
Beam me up 'cause I can't breathe

The Monster Huntress

Tutorial: Skapa ditt eget metal-band!

Nu är det dags för en guide i hur man skapar sitt eget metalband på det gamla goda sättet. Självklart talar guiden också om hur man blir berömd och älskad i sin genre, men hatad av alla andra. Metal!

1. Vänner med långt hår
Du börjar med att skaffa dig några vänner, eller i alla fall några bekanta som ser häftiga ut, vill se häftiga ut eller har potential för att se häftiga ut. Tillsammans väntar ni tills ni blivit långhåriga och färgar sedan allt hår svart. Medans ni väntar kan ni titta på The Crow och öva er i att sminka er tufft och motbjudande i svart, vitt och blodrött. Fast det blodröda får ni inte använda som ögonskugga, utan bara för att efterlikna blod. Detta är Mycket Viktigt.

2. Ett evil namn
Nu måste ni skaffa er ett ondskefullt namn på bandet! Det skall helst vara på engelska eller norska och innehålla något som har med Satan, blod, död, satanism, slakt, krigare eller något annat manligt och häftigt att göra.

3. En ondskefulla logga
Alla vet att onda metalband har onda metallogotyper. Ju mer oläslig den är, desto ondare är ni. Hur simpelt som helst. Dagens metalband har ibland loggor som man utan problem kan läsa, bara det visar ju vilka mesar de egentligen är!

4. Härliga smeknamn
Ni kan ju inte heta saker som ”Andreas Pettersson” eller ”Niklas Jansson” om ni skall vara ondskans mest nedsvärtade stjärnor. Alltså måste ni skaffa er smeknamn. Här gäller lite samma regler som för bandnamnet. Uppkalla er efter gudar, vapen och andra kända ondskefulla figurer.

5. Hemsida
Alla onda band måste tveklöst ha en ond hemsida, och er skall bli ondast av dem alla! Ni måste ha med er logga överallt, bakgrunden måste vara svart och någonstans måste ni ha med animerade bilder som visar eld, demoner och/eller droppande blod. Sidan skall vara svårläslig, svårladdad och helst få en modern webdesigner att gråta strida tårar. Om någon kan vara inne på er sida i mer än fem minuter utan att bli mörkrädd (av den ena eller andra anledningen) har ni misslyckats fatalt och måste genast göra om allt igen!

6. Bestäm vem som spelar vad
Det är inte så noga egentligen, för det gäller mest att det skall låta mycket, högt, mörkt och i takt. Den som inte har något som helst taktsinne att skryta med får bli sångare. Oroa er inte, en sångare måste inte kunna sjunga för att vara metal. Så länge han kan utstöta ljud som påminner om en orch med halsfluss och PMS så är allt i sin ordning.

7. Släpp en demo
a.) Den första demoskivan kommer vara vad alla refererar till när de talar om er och skall verka tuffa. ”Men aaalltså, jag gillade ju deras första skiva mycket bättre.” Därför är det här den enda skiva ni någonsin behöver bry er om någon som helst kvalitet på. Välj ett namn på skivan som får farmödrar att låsa in sina barnbarn när ni flyttar till kvarteret och skapa sedan låtar efter följande mallar:
- En låt om att kristna är jättelurade hycklare och att Satan ondare än Bill Gates, Darth Vader och alla andra onda snubbar man kan komma på.
- En följdlåt om hur fint en kyrka brinner.
- En låt om hur skoj det är att slakta folk i stora arméer med svärd och yxor.
- En låt om att kvinnor är slynor som skall lyda ordentligt.
- En låt om drakar, eld och demoner i inget särskilt sammanhang.
- En låt om ensamhet och utanförskapen man upplever när man enligt sin tro måste offra spädbarn till frukost varje ojämn helgdag. Denna mall passar för övrigt utmärkt till den obligatoriska metalballaden som ni MÅSTE ha med på skivan.
b.) Gör ett ondskefullt omslag med er logga uppfläkt framför kyrkogårdar, dramatiskt mörknande himlar och Liemannen själv. Fläta gärna in det hela i en bård bestående av snirkliga saker i fornordisk stil med uppochnedvända kors här och där.

8. Skapa ett rykte
Låt alla veta att ni äter barn om ni hittar några, att ni dricker blod till frukost, middag och kväll och att ni hatar solen och kristna mer än allt annat. Om ni ville vinna allmänhetens gillande skulle ni säga Jehovas Vittnen, men nu är det bara en liten grupp med onda ondingar ni vill komma åt, så håll er till kristna i allmänhet. När tidningarna börjar skriva om er så svarar ni bara kortfattat, otrevligt och manligt på allting. På varje spelning ni får måste ni trasha hela scenen och backstage. Ni måste slå sönder era instrument och högtalare och helst av allt bränna ned stället till grunden efteråt. Om någon ber om en förklaring eller ger er en räkning för skadegörelsen bör ni genast gorma, skrika och kasta ölburkar på honom.

9. Bli odödliga
Nu har ni en demoskiva, lite spelningar och en viss trogen krets av beundrare bestående av lönnfeta ungdomar med färgat, stripigt hår, hudproblem och tröjor med er logga på. Hur skall ni egentligen kunna öka i popularitet och komma åt de potentiella fans som är TRUE METAL? Lätt som en plätt! Ni ritualmördar någon person som råkar komma i er väg. Med hjälp av bra advokater får ni det till dråp, fastän fallet är solklart i media, och när ni kommer ut ur finkan några år senare är ni mest METAL i världen!
Ni är onda, ni har suttit i fängelset, ni är rebeller, ni är alla Svenssons skräck! Fira med att bränna ned en kyrka och ge er sedan ut på re-union-turné!

Ett, två, tre - OST!

Det finns de som, när livet inte riktigt går så bra, anstränger sig hårdare på de områden som de fortfarande kan göra något åt. Dessa mödosamma människor som pluggar jättemycket medan de lever på skorpor och välling. Dessa fantastiska individer som håller hemmet fläckfritt, fast de inte ens har råd att köpa grönsåpa. Dessa individer som till slut blir till filmer och böcker.
För det är vad de är för mig - endast karaktärer.

När saker inte flyter på smärtfritt för mig så låser jag mig. Om någonting hackar i livet så spelar det ingen roll om allt annat är okej. Allt blir plötsligt jättesvårt och jag står helt handlingsförlamad.
Som nu. Det är ont om pengar. Som alltid, men det känns hopplöst. Det känns som om det aldrig kommer att bli bättre. Det känns som om jag måste försöka hitta ett telefonförsäljarjobb och både plugga och jobba samtidigt. Eftersom det är de enda jobb som finns. Eftersom jag måste göra någonting, för det här fungerar inte längre.
Jag vet ärligt talat inte vad jag skall ta mig till. Allt blir lidande av det här. Allt. Mardrömmarna är värre än någonsin, vilket gör att nattsömnen är lite sisådär, vilket gör att dygnsrytmen är åt helvete, vilket gör att skolan blir lidande, vilket gör att jag inte orkar göra någonting här hemma, vilket gör att jag känner mig värdelös, vilket gör att allt bara går käpprätt åt skogen.

Jag har ingen kontroll över mitt liv. Jag vill inte mer. Jag är så trött nu. Jag vet inte hur jag skall hitta en ljusning.

Jigsaw var Ensam Hemma

Jag har alltid anat att Jigsaw förmodligen hade en konstig barndom och var relativt skruvad redan då. Nu har jag kommit på hur det hänger ihop.

Ni har förmodligen allihop sett ”Ensam hemma”-filmerna. Filmer som går ut på att ett lingulhårigt gossebarn blir jagad av två korkade tjuvar och sätter upp fäller för dem kring huset så att de skadar sig.
Det som oroar mig:
- Ungen njuter verkligen av att plåga skurkarna och stannar då och då till för att med ett stort leende fråga om de ”have suffered enough” eller om de fått nog med smärta.
- Ni kanske tycker det är konstigt att skurkarna Alltid tar den väg som ungen räknat ut och därmed går i hans fällor. Ja, det som skrämmer mig är dock att han kanske har gjort Så Många Fällor att det inte spelar någon roll vilken väg de tar, de hamnar i dem ändå.
- Ändå skadar aldrig ungen egentligen skurkarna själv, han låter dem bara gå i hans fällor.

När ungen blev äldre så började han så klart fundera på vad som driver folk till att fortsätta ta emot smärta, och hur mycket man egentligen är beredd att utsätta sig själv för...

...
...
och så föddes Jigsaw.

Hypotetisk varning

För övrigt kan jag meddela att OM, bara OM man i en hypotetisk situation målar om sin datorskärm med svart lackfärg och sedan inser att man måste fixa inställningarna på datorn och SEDAN i denna hypotetiska högst påhittade situation upptäcker att man är så dum att man har målat fast knapparna där inställningarna görs... OM något sådant händer så skall man inte på några villkor slå ursinnigt på knapparna med en hammare. För då... blir allt dåligt. Har jag... uhm. Hört.

Korsett

I dag kom den här ljuvligheten med posten. Knips bort med rosetterna och brudklänningen är räddad. Jag kan inte sy, men jag har tyg. Jag behöver bara sy något enkelt nu, passformen ordnas av denna dröm i en mjukt vit färg. Jag är lycklig.

Avklarat

Högskoleprovet är avklarat. Först gick jag vilse. Sedan kände jag mig som en idiot. Sedan satte provet igång och jag insåg att jag blivit efterbliven under natten. Jag satt med huvudet lite snett och dreglade oförstående ur ena mungipan medan handen rörde sig och gjorde markeringar som jag inte helt förstod och inte riktigt gillade heller.

Sedan var det rast. Desperat såg jag mig om efter någon som jag kunde lätta mitt hjärta för. Någon främmande människa som jag kunde berätta om min nyblivna efterblivenhet för. Jag såg ingen. Lika bra är nog det.

Sedan var det mer prov, och mer prov, och mer prov. Det var så många frågor att jag till sist började blanda ihop världen och eftersom mobilen var död yttrade jag inte ett endaste ord på hela dagen frånsett följande givande meningsutväxling: "Ett happy meal med en extra ostburgare, cola light och en liten jordgubbsmilkshake, tack."
Jag fick en drake. Självklart den enda fula draken. Den kräks en stor bubbla av eld och har en liten brud på ryggen. Tusan också.

Gissa vad som följde sedan? Mer prov! Tjohej! Jag var fortfarande mentalt efterbliven och satt och klottrade lite slött på papprena och tittade på den söta blonda tjejen som var provledare samman med en kille som såg ut som en barsk fallskärmsjägare. Rafs, rafs, krafs. Skrev ned lite svar och fick mer prov. Samma sak igen och igen. Rast då och då.

Fast vändningen kom faktiskt. Näst sista rasten så stod en hel grupp med tvärhandshöga kottar direkt utbajsade från gymnasiet (eller mer fast i ändtarmen av gymnasiet och på väg ut) och klagade högljutt på att ingen av dem visste vad "namne" betydde.
Då visste jag hur det låg till. Jag var inte mentalt efterbliven och intellektuellt invalidiserad. Jag var mitt vanliga, smarta jag och mänskligheten kunde som vanligt inte ens komma i närheten av min genialitets klart lysande stjärna.

Resten av provet gjorde jag i sömnen. Efter lite pillande på gamla provresultat och saker här hemma kan jag konstatera att jag borde få i alla fall 1.4 eller något sådant. Inte helt illa för att ha gjort provet under retardering och sömngång.

Högskoleprovet

Om en timme börjar högskoleprovet. Gick upp i god tid. Åt frukost. Tog på mig kläder. Insåg att bussarna bara går en gång i timmen och att jag lik förbannat bara kommer att ha fem minuter på mig att hitta rätt byggnad och rätt sal. Jippie-kay-ey!

En kille i skolan som också skall göra högskoleprovet har suttit på varenda lektion i flera veckor och övat på olika gamla prov. Jag har inte gjort ett skit. Jag tror inte man kan träna till det här provet, för om jag inte minns fel så är det ett prov på hur mycket information du tillskansat dig så här långt.
Hans ihärdighet är icke desto mindre beundransvärd.

Nu skall jag försöka samla mig lite så att jag inte får mer ont i magen än jag redan har. Hm. Dricka vatten? Det lät som en plan. Jag tror jag skall ta med vatten och ett par äpplen. Får man dricka vatten på högskoleprovet? Ingen aning. Jag har verkligen ingen som helst koll på någonting, känns det som. Hjärnan är ett såll. Jag är lite som ballongfiguren i novellsamlingen av Joe Hill. Fast mer korkad. Jag tror att min IQ krympte över natten. Kanske min hjärna som bestämde sig för att komprimera hårddisken och samtidigt ta bort det som den ansåg som "onödig information".
Jag kan fortfarande namnet på alla gudarna i David Eddings Sagan om Belgarion/Mallorea.
Jag kan fortfarande redogöra för talet 42.
Jag vet hur man botar ett tjogtals hästsjukdomar som "vanligt" folk springer till veterinären med.
Men jag har ingen aning om hur man räknar med liggande stolen.

Jippie.
Om någon sagt till tonårs-jag att det skulle komma en tid då jag faktiskt betalade för att göra ett heldagslångt prov på en lördag skulle jag ha garvat dem rätt upp i ansiktet.

Nu garvar jag inte.
Vi ses på andra sidan. Signing out.

För fattiga lajvare!

Lajv är dyrt och krångligt, men det behöver inte vara det! Här är tips för alla fattiga lajvare. Minimalt med sykunskaper krävs!

http://lajvarbloggen.blogspot.com

Boken med stort B

Den viktigaste boken i mitt liv är Den Oändliga Historien. Den betydde världen för mig när jag var liten och den betyder fortfarande oändligt mycket.
När jag var yngre läste jag den som en ren saga. Jag levde, andades och äventyrade med Atreju i den mest fantastiska av världar - Fantasien. Jag grät strida tårar när Artax dog och jag jublade över alla gränser när Fuchur, lyckodraken, flög in för att rädda dagen. Jag önskade mig ett eget exemplar av den vackra symbolen Auryn - och gör så än i dag.

Och så jag har stört mig på hur filmen har våldfört sig på böckerna. Den första filmen är fortfarande vacker och barndomsminnen. Fast det stör mig att Bastian är en liten smal speta och det stör mig att Fuchur heter Falkor och det stör mig att... Ja, ni förstår poängen. Ingen film kan skapas som går upp mot boken, inte ens om man så försökte i tusen år.

Det mest fantastiska med den här historien är dock att den förändras utefter vilken ålder du är i när du läser den. Som barn kan du läsa den som en ren saga, men som vuxen blir den ännu mer än så. Den blir till ett manifest och till ett ställningstagande för fantasin och mot den grå verklighet som motarbetar den. Den blir full av filosofiska underfundigheter och tankegångar som man helt enkelt inte uppfattade när man var liten.
Jag kan fortfarande slå upp boken var som helst och finna exakt allt jag någonsin velat ha ut av en bok.
Det jag älskar mest i dag är nog att den får mig att bli den där bokslukande lilla snorungen igen, den där som jag kan sakna från tid till tid, samt att hela boken andas av min enda sanna kärlek som jag delar med så många andra - kärleken till böcker.

"Bastian Balthasar Bux stora lidelse var böckerna.
//Den som aldrig öppet eller i hemlighet har gråtit strida tårar, därför att en så underbar historia har tagit slut och man måste ta avsked av de bokgestalter som man har upplevt så många äventyr tillsammans med, som man älskat och beundrat, oroat sig för och hoppats att det skulle gå bra för, gestalter som man fäst sig så vid till den grad att livet verkar tomt och meningslöst utan dem...
Den som inte själv upplevt allt detta och känner det genom egen erfarenhet, den lär väl sannolikt bara inte kunna fatta hur Bastian kunde göra det han gjorde nu."

Och icke att förglömma. Den Oändliga Historien. En bok som aldrig behöver ta slut. En bok som egentligen bara finns inuti våra huvuden. Oändlig. Det om något måste göra den till boken som höjer sig över alla andra böcker.

Hej Hitler, sa Sverige

Nu har farbror regeringen satt upp ett jävla lagförslag som skall förbjuda hemundervisning. För några år sedan hade jag inte brytt mig, men nu när jag faktiskt går i funderingar på att skaffa mig en goblin eller två så får det mig att koka av ilska.

Det intressanta är att det bara finns ett enda land där är förbjudet med hemundervisning och det är i Tyskland och infördes av farbror Hitler under hans tid. Och då låter det ju vettigt, inte sant?
Nej, inte direkt.

Jag har inte riktigt förstått vad argumenten är så här långt. Det kan ju inte vara för att barnen skall få en bättre utbildning med tanke på hur många outbildade lärare vi har i det här landet - för att inte tala om hur många inkompetenta utbildade lärare vi också har.

Eller som skrivs i ett blogginlägg i ämnet:

"Det faktum att all tillgänglig forskning visar att hemundervisning håller minst lika hög kvalitet, ofta högre kvalitet än den ordinarie skolundervisningen, inklusive den sociala kompetensen (där hemundervisade barn faktiskt ofta visar en markant högre kompetens än skolundervisade barn!), samt att den ordinarie skolundervisningen på många håll är katastrofalt usel – det skiter politikerna i. För de vill bestämma."

Det är ännu roligare att en sådan lag skulle bryta direkt mot Europakonventionen:

Enligt Europakonventionen, första tilläggsprotokollet – artikel 2, sägs följande: ”Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”

Hela den här grejen är ju faktiskt sjukt genomskinlig. Man vill sätta in ungarna i systemet så tidigt som möjligt och se till att de blir duktiga små robotar som bara kan precis det som står i läroplanen.
Alla som gått i skolan har stött på minst en lärare som inte varit kompetent, även om den kanske haft sin lärarutbildning. Jag vill inte utsätta mina barn för sådant. Jag vill att mina barn skall bli intelligenta, självtänkande individer med förmåga att använda såväl fantasi som resonemang och inte minst så vill jag att deras utbildning inte skall störas av jobbiga alternativt elaka ongajävlar som tar upp på tok för mycket av lärarens tid.

För varje dag som jag lever i det här jävla landet så blir jag mer besviken. Sverige är ett falskt land som lever på en gammal föreställning om att vi är så jävla bra och fria och pluttegull - medan vi i själva verket är en rasistisk, äcklig, hycklande, daddande skitnation där ingen helst skall ta egna initiativ utan rätta sig i ledet. Fy fan.

"Nej, jag har slutat med rollspel"

Så sa en vän nu i helgen och jag har hört det sägas förr. Tidigare har jag dock bara hört det sägas av osäkra tonårspojkar som desperat försöker markera att de äntligen blivit vuxna och fått hår på pungen.
Jag tycker annars att det är ett hemskt konstigt uttryck. "Jag har slutat med rollspel". Som om det vore något negativt. Jag menar, man hör aldrig någon säga "Jag har slutat se på film". Jag frågade honom varför och han svarade "Jag kan inte leva mig in i det längre". Ok-ej. Min följdfråga var "Skulle det varit annorlunda om vi fortsatt med kampanjen?"
Det senaste vi spelade seriöst var nämligen en rätt lång vampyrkampanj som han levde sig in i så till den grad att vi spelade en del utanför kampanjen också, bara för att fördjupa våra karaktärer ytterligare.
"Nej, det är skönt att det blev ett så bra avslut."
"På kampanjen?"
"På mitt rollspelande."

Vänta lite här nu. Hur gick det här till? Jämför:
"Jag har slutat se på film. Det är skönt att den sista film jag såg var så bra. Det blev ett bra avslut på mitt filmtittande." Eh? WTF?!

Jag förstår inte. Som sagt så förstod jag förra gången jag hörde "Nej, jag har slutat med rollspel" eftersom det då uttalades av en mobbad kille i slutet av tonåren som alltid varit hemskt osäker på sig själv och haft ett stort behov av att hävda sig.
Den här killen däremot har absolut inte några sådana problem.

Jag hade förstått om han sagt "Jag har ingen lust just nu" eller "Jag har tröttnat", men just "Jag har slutat". Man slutar röka. Man slutar knarka. Man slutar supa. Det är lite skillnad.

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå, och faktum är att jag känner mig sårad å både mina egna och August vägnar. Om rollspel är den aktivitet som oftast gör att man träffas utöver när det är fest, och någon till synes utan anledning slutar tvärt med rollspel... gör han då slut med sin vänskapskrets, eller vadå? Försöker han poängtera något och i så fall vad?