Efter att under natten ha utkämpat stora slag med min käre bror som vapendragare till mig och min skelettarmé så var jag synnerligen utpumpad och inte helt oskadd när morgonen grydde. Trots tjänstefolkets högljudda gnäll kunde jag icke förmå mig till att gå upp förrän solen stod högt på himmelen. När vi till sist orkade ta diligensen ned till möten, droskor uppåt landet och Azkaban var mitt humör i botten.
Dagen tillbragdes med att lyssna på en misslyckad anti-dementor som glatt delade ut sinnesfördärvande glättighet. För den som inte vet vad en anti-dementor är kan jag förklara att det är precis vad det låter som. I stället för att suga ut glädje och livslust så vill denna dementor medelst kattungar och solsken sprida lycka och glädje tills vi alla blir lallande fånar utan en enda vettig tanke i huvudet. Den skall aldrig lyckas omvända mig levande!
Efter att jag flytt från anti-dementorns torn hamnade jag i katastrofzonen. Där huserar en kaosmagiker som gång på gång låter sina läror om människans ondska skalla över nejden. Det kunde ha varit intressant, men eftersom visan låter likadant vecka efter vecka börjar meddelandet kännas något urlakat.
Efter detta ilade jag till diligensen hem igen och klubbade ned ett svin som jag släpade hem till kvällsmat.
30 mars 2010
Tisdagar
Jag avskyr tisdagar. Jag är alltid på dåligt humör på tisdagar. Jag hatar dem med hela mitt hjärta. Först är det sovmorgon, vilket fuckar upp hela veckans dygnsrytm och jag kan inte förmå mig själv till att inte utnyttja det till att spela spel hela natten. Sedan är det två lektioner. Två. Lektioner. Först är det engelska B med läraren som inte ens kan engelska. Det är fullkomligt bortkastad tid. Sedan är det naturkunskap, vilket jag den hårda vägen fått inse består av fem procent biologi, tio procent energi och resterande miljökatastrofkunskap i form av "titta här vad människan har förstört vi dödar vår planet oh herregud vad allting går åt skogen och det går åt skogen snabbt som fan".
Vad jag vill minnas skulle det finnas lite zoologi, kemi och fysik också, men det var väl bara ett falskt minne. Tydligen är studieplanen numera omstrukturerad till katastroftänkande och dåligt samvete. Jippie.
Så, en tisdag på skolan är en fullständigt och komplett bortkastad tisdag.
Vad jag vill minnas skulle det finnas lite zoologi, kemi och fysik också, men det var väl bara ett falskt minne. Tydligen är studieplanen numera omstrukturerad till katastroftänkande och dåligt samvete. Jippie.
Så, en tisdag på skolan är en fullständigt och komplett bortkastad tisdag.
22 mars 2010
Jag är friiiii, friiiiiiiI!
Trots att det var jag som för tolv år sedan startade föreningen och trots att jag varit ordförande för den i hela mitt vuxna liv och trots att den blivit riktigt stor och gjort riktigt mycket coola saker så kan jag nu efter det första årsmötet där jag inte slutade i styrelsen bara känna följande:JAG ÄR FRIIII!!!!
Eller jag försöker i alla fall att känna det, men jag känner mig lättare, inte så nedtyngd. Jag känner mig som om jag fungerar bättre igen. Ångesten har blivit naggad i kanterna och jag kan se tydligare igen. Luften går lättare att andas.
Jag är fri. Inget mer ansvar. Inget mer föreningsjobb. Ingen mer otacksamhet och tjafs och gnäll och plikter.
Nina verkar brinna som jag gjorde när jag började och jag tror att om någon kan driva den här föreningen framåt och få den att bli rolig igen så är det hon.
YAY! FLY MY LITTLE PIGGY!
18 mars 2010
16 mars 2010
Kan inte
Kan. Inte. Slappna. Av. Kan inte fokusera. Kan inte få något gjort. Satte mig ned för att göra viktiga saker och fastnade i en loop där jag loggade ut och in från mailen. Jag vet inte hur många gånger jag gjort det innan jag kom på mig själv och även då var jag tvungen att fortsätta några gånger.
Jag vet ärligt talat inte vad som händer med mig. Jag är rädd och har konstant ont i magen.
Jag vet inte varför jag är rädd. Orealistiska scenarion målar upp sig i mitt huvud.
Samtidigt får vi omtapetserat och hela lägenheten är upp och ned. Varje dag är det ett nytt rum där vi måste riva ned allt och ta ut saker och fösa ihop de resterande mitt på golvet.
Jag drömmer så realistiska drömmar att jag har fått svårt att skilja dem från verkligheten. För ett par veckor sedan drömde jag om en pryl som tydligen också var en häftapparat. Det var så verkligt att jag frågade efter häftapparaten i den där prylen sedan när jag behövde en sådan. Den hade aldrig funnits, men den var så tydlig för mig. Jag kunde dock inte för mitt liv komma ihåg vad det var för slags pryl.
I natt drömde jag att han som tapetserar hade en hand med ett verktyg som kom ut ur handflatan. Som en liten levande spindelrobot. Allt annat i drömmen var helt normalt och jag var rädd för målaren när han sedan dök upp på morgonen, fast jag försökte dölja det.
Hela tiden sådana saker. Sådana drömmar.
Min mens skulle ha kommit för två veckor sedan, men den lyser med sin frånvaro. Jag tror knappast att några små rackare undgått spiralen och hittat fram till en dräglig tillvaro, men samtidigt undrar jag. Förmodligen är det för att jag är så spänd som det hela har fuckats upp igen. Det var så när jag mådde riktigt dåligt för några år sedan, minns jag. Ingen ordning alls.
Skräckscenarion i mitt huvud hela tiden. Helt orealistiska. Så fullkomligt löjliga att jag inte ens vill yppa dem här.
Världen snurrar så fort att jag mår illa.
Jag läste en gång att man skall ta itu med saker direkt och inte skjuta upp dem, eftersom vetskapen om att det är något man måste fixa (som att sy i en knapp eller laga en vickande stol eller skicka ett vykort eller diska eller vad som helst) ligger och gnager och gör att man kommer i psykisk obalans.
Jag kan inte minnas senast jag kunde sätta mig ned och säga: "Sådär ja. Allt är gjort." Den tillfredsställelsen har jag inte upplevt en enda gång under mitt vuxna liv, men jag önskar att jag kunde få göra det. Jag önskar att det inte fanns någonting kvar att göra, för allt som finns kvar att göra får mig att önska att jag vore död.
Nej, missförstå mig rätt. Jag vill inte ta livet av mig och jag vill inte dö. Jag vill bara vara död. Det är skillnad. Jag vill ha lugn och ro. Bara lugn och ro. Ingen spänning, inget ansvar, inga åtaganden. Ingenting. Bara. Lugn. Och. Ro. Nu.
Jag vet ärligt talat inte vad som händer med mig. Jag är rädd och har konstant ont i magen.
Jag vet inte varför jag är rädd. Orealistiska scenarion målar upp sig i mitt huvud.
Samtidigt får vi omtapetserat och hela lägenheten är upp och ned. Varje dag är det ett nytt rum där vi måste riva ned allt och ta ut saker och fösa ihop de resterande mitt på golvet.
Jag drömmer så realistiska drömmar att jag har fått svårt att skilja dem från verkligheten. För ett par veckor sedan drömde jag om en pryl som tydligen också var en häftapparat. Det var så verkligt att jag frågade efter häftapparaten i den där prylen sedan när jag behövde en sådan. Den hade aldrig funnits, men den var så tydlig för mig. Jag kunde dock inte för mitt liv komma ihåg vad det var för slags pryl.
I natt drömde jag att han som tapetserar hade en hand med ett verktyg som kom ut ur handflatan. Som en liten levande spindelrobot. Allt annat i drömmen var helt normalt och jag var rädd för målaren när han sedan dök upp på morgonen, fast jag försökte dölja det.
Hela tiden sådana saker. Sådana drömmar.
Min mens skulle ha kommit för två veckor sedan, men den lyser med sin frånvaro. Jag tror knappast att några små rackare undgått spiralen och hittat fram till en dräglig tillvaro, men samtidigt undrar jag. Förmodligen är det för att jag är så spänd som det hela har fuckats upp igen. Det var så när jag mådde riktigt dåligt för några år sedan, minns jag. Ingen ordning alls.
Skräckscenarion i mitt huvud hela tiden. Helt orealistiska. Så fullkomligt löjliga att jag inte ens vill yppa dem här.
Världen snurrar så fort att jag mår illa.
Jag läste en gång att man skall ta itu med saker direkt och inte skjuta upp dem, eftersom vetskapen om att det är något man måste fixa (som att sy i en knapp eller laga en vickande stol eller skicka ett vykort eller diska eller vad som helst) ligger och gnager och gör att man kommer i psykisk obalans.
Jag kan inte minnas senast jag kunde sätta mig ned och säga: "Sådär ja. Allt är gjort." Den tillfredsställelsen har jag inte upplevt en enda gång under mitt vuxna liv, men jag önskar att jag kunde få göra det. Jag önskar att det inte fanns någonting kvar att göra, för allt som finns kvar att göra får mig att önska att jag vore död.
Nej, missförstå mig rätt. Jag vill inte ta livet av mig och jag vill inte dö. Jag vill bara vara död. Det är skillnad. Jag vill ha lugn och ro. Bara lugn och ro. Ingen spänning, inget ansvar, inga åtaganden. Ingenting. Bara. Lugn. Och. Ro. Nu.
Dags för religionslektion igen!
Min syster är snart judinna. Inte någon vanlig judinna, utan hardcore-judinna of DOOM plus 75. Hm. Nej, jag tror inte det är den officiella benämningen, men den förklarar saken ganska bra. Jag har lärt mig massor med saker om judendom av henne och jag tänkte att jag skulle ta och dela med mig. Särskilt med tanke på att min förra religionslektion blev så... uhm... lyckad.
Så. Here goes. För hardcore-judar gäller alltså följande (fritt tolkat):
1. På lördagar får man inte använda el förrän man har hittat tre stjärnor på himmelen. När jag först hörde detta tänkte jag: "Men judar som bor i Lappland då? Hur gör de när det är midnattssol?"
Jo, det är finurligt löst med att man håller tider i stället för stjärnor när det är alldeles på tok för ljust alldeles på tok för länge. Anledningen till att man inte får använda el är för att man skall respektera vilodagen, sabbaten och därmed också ge hattifnattarna i elskåpet ledigt. De blir då extra glada och skvallrar för farbror Gud så att han blir glad.
2. Man får inte äta en massa saker. Få se om jag minns allt. Man får inte äta fläskkött och man får bara äta nötkött om djuren är rituellt slaktade. Man får äta fisk och fågel, fast jag tror att det var undantaget rovfiskar och rovfåglar, men där är jag inte helt hundra. Det kanske mer var några fiskar som var okej och några som inte var det, lite sådär logiskt som att k:et i kök och kör uttalas helt olika i Svenskan. Man får helt enkelt lära sig hur det ligger till utan logiska slutsatser. Sedan får man inte äta insekter och till insekter räknas skaldjur också, vilket är ganska logiskt eftersom de faktiskt ser ut som insekter. Man får heller inte käka eller dricka mjölk samtidigt som man käkar kött.
Man får heller inte äta saker som lever, vilket gör det skitsvårt för judevampyrer och judezombier att ens existera.
Visstja, insekts-klasulen medför också att man inte får käka massor massor med saker som har rött färgämne i sig, eftersom det är gjort på insekter och ost fungerar bara om det är utan löpe.
Allt detta gör mathållningen lite knepig, men fastän judar ofta är kända för att ha ett rätt trist kök så lagar och bakar syrran de godaste sakerna i världen (näst efter August och mamma).
3. Man måste be jättemycket. Bland annat måste man be innan man äter till och med det allra minsta blåbär. Dessutom måste man be olika speciella böner för olika matvaror. Man skall dessutom be på regelbundna tider lite då och då, eller relativt jätte-ofta, men jag har inte koll på den biten. Så länge man ser till att syrran kan få en lugn stund och ett ljus att tända så håller hon sig för det mesta lugn och glad.
4. Som alla religioner med självrespekt kräver judendomen hattar. I alla fall så skall män ha på sig en liten kalott eller tehuv jämt och ständigt. Jag är väldigt förundrad över att de sitter kvar på huvudet. Om någon vet hur detta går till så får de hjärtans gärna upplysa mig. Kvinnor skall inte visa håret för män utanför familjen och undvika att visa armar och ben (eftersom det för många religioner är helt okänd att kvinnor har sådana). Detta är som vanligt för att kvinnan är helig. Själv är jag lite mer hardcore än så och ämnar i kommande religioner bestämma att kvinnan är helig och därmed måste alla män sticka ut sina ögon så de inte råkar titta på kvinnor. Hm. Judendomen är snällare än vad jag är, även om den är hardcore.
Hm. Ja, förutom att läsa och sjunga och rabbla religiösa texter så är nog det här allt jag har luskat reda på så här långt. Visstja. Judar firar inte heller jul. I stället tänder de ljus i en vecka. Varför de gör detta vet jag inte, men eftersom det är ganska mörkt på vintern verkar det rätt smart.
Har jag lärt mig mycket, Nilla? ;P
Så. Here goes. För hardcore-judar gäller alltså följande (fritt tolkat):
1. På lördagar får man inte använda el förrän man har hittat tre stjärnor på himmelen. När jag först hörde detta tänkte jag: "Men judar som bor i Lappland då? Hur gör de när det är midnattssol?"
Jo, det är finurligt löst med att man håller tider i stället för stjärnor när det är alldeles på tok för ljust alldeles på tok för länge. Anledningen till att man inte får använda el är för att man skall respektera vilodagen, sabbaten och därmed också ge hattifnattarna i elskåpet ledigt. De blir då extra glada och skvallrar för farbror Gud så att han blir glad.
2. Man får inte äta en massa saker. Få se om jag minns allt. Man får inte äta fläskkött och man får bara äta nötkött om djuren är rituellt slaktade. Man får äta fisk och fågel, fast jag tror att det var undantaget rovfiskar och rovfåglar, men där är jag inte helt hundra. Det kanske mer var några fiskar som var okej och några som inte var det, lite sådär logiskt som att k:et i kök och kör uttalas helt olika i Svenskan. Man får helt enkelt lära sig hur det ligger till utan logiska slutsatser. Sedan får man inte äta insekter och till insekter räknas skaldjur också, vilket är ganska logiskt eftersom de faktiskt ser ut som insekter. Man får heller inte käka eller dricka mjölk samtidigt som man käkar kött.
Man får heller inte äta saker som lever, vilket gör det skitsvårt för judevampyrer och judezombier att ens existera.
Visstja, insekts-klasulen medför också att man inte får käka massor massor med saker som har rött färgämne i sig, eftersom det är gjort på insekter och ost fungerar bara om det är utan löpe.
Allt detta gör mathållningen lite knepig, men fastän judar ofta är kända för att ha ett rätt trist kök så lagar och bakar syrran de godaste sakerna i världen (näst efter August och mamma).
3. Man måste be jättemycket. Bland annat måste man be innan man äter till och med det allra minsta blåbär. Dessutom måste man be olika speciella böner för olika matvaror. Man skall dessutom be på regelbundna tider lite då och då, eller relativt jätte-ofta, men jag har inte koll på den biten. Så länge man ser till att syrran kan få en lugn stund och ett ljus att tända så håller hon sig för det mesta lugn och glad.
4. Som alla religioner med självrespekt kräver judendomen hattar. I alla fall så skall män ha på sig en liten kalott eller tehuv jämt och ständigt. Jag är väldigt förundrad över att de sitter kvar på huvudet. Om någon vet hur detta går till så får de hjärtans gärna upplysa mig. Kvinnor skall inte visa håret för män utanför familjen och undvika att visa armar och ben (eftersom det för många religioner är helt okänd att kvinnor har sådana). Detta är som vanligt för att kvinnan är helig. Själv är jag lite mer hardcore än så och ämnar i kommande religioner bestämma att kvinnan är helig och därmed måste alla män sticka ut sina ögon så de inte råkar titta på kvinnor. Hm. Judendomen är snällare än vad jag är, även om den är hardcore.
Hm. Ja, förutom att läsa och sjunga och rabbla religiösa texter så är nog det här allt jag har luskat reda på så här långt. Visstja. Judar firar inte heller jul. I stället tänder de ljus i en vecka. Varför de gör detta vet jag inte, men eftersom det är ganska mörkt på vintern verkar det rätt smart.
Har jag lärt mig mycket, Nilla? ;P
15 mars 2010
Fred på jorden och ha en bra jävla vecka
I dag hade vi en diskussionsuppgift i klassen. Första frågan skulle först diskuteras i grupper och sedan så skulle man framföra sina svar inför hela klassen och slutligen diskutera det som fanns att diskutera.
Fråga ett var: "Vad skulle du göra om du fick vara gud i en vecka?"
Grupp nummer ett svarade "fred på jorden". Grupp nummer två svarade "ta bort alla sjukdomar och låta alla leva tills de blir hundra och så fred på jorden". Grupp nummer tre svarade "fred på jorden och att alla skulle bli lyckliga". Vid det här laget sken vår lärare som en liten sol. Hon såg säkert detta som ett starkt bevis på att alla i vår missanpassade lilla klass är goda och fina människor egentligen.
Denna lärare kan bäst beskrivas som en sådan där medelålders kvinna som köper vykort med "I dag är första dagen i resten av ditt liv!" med motiv av rosor och gulliga kattungar, eller som skriver ur "anti-jantelagen" (Du SKALL tro att du är något!) och sätter upp den på anslagstavlan bredvid datorn.
Jag ville kräkas. Jag svarade "Ta bort alla jag inte gillar... och skapa djur". Med "ta bort" menade jag givetvis "förgöra" och djuren jag tänkte skapa var drakar. Drakar och jättesengångare.
Är folk så här snuttiga egentligen? Är folk så här gullegosiga och nussiga och fluffegull med fjärilar och florsocker? Är det bara jag som tänker "Om alla är friska och lever tills de blir hundra så kommer det ju vara ännu mer människor på den här jävla planeten och hur hade ni då tänkt lösa de nya världsproblemen?" eller "Om alla alltid är lyckliga så vet de ju inte om det. Man måste vara olycklig för att vara lycklig. Eller så behövs knark. En jävla massa knark."
Så, varsågoda. Här presenterar jag vad som kommer att hända om jag tar över rollen som gud i en vecka:
Måndag:
Knäppa med fingrarna och ta bort min diabetes. Se till att mamma blir världens friskaste 58-åring. Skaffa mig ett awesome flygande slott på en flygande ö långt bort från alla jävlar jag vill slippa. Knäppa med fingrarna så att jag får drömfiguren och dessutom talar alla språk flytande så jag kan spöa min bror i språkkunskap. Göra min hund till valp igen och bara njuta.
Tisdag:
Skapa en lyckodrake som jag kan flyga på till mitt nya jobb som Enväldig Gudinna. Fixa ett kontor som ligger i Shangri-la och ha yetis som livvakter. Flyga omkring och förvandla alla fula hus i hela världen till choklad. Sitta i mitt slott och kasta blixtar i huvudet på folk som tycker att keps är ett mode-tillbehör, folk som talar i mobiltelefon på bibliotek och folk som stör mig i allmänhet. Det skulle inte bli så många kvar.
Onsdag:
Skapa ett magiskt bankkonto som aldrig blev tomt och som var osynligt för skatteverket. Ångra mig om det senare och utplåna skatteverket. Spränga saker för skojs skull. Lära mig flyga utan drake. Äta jävligt mycket kinderägg. Ge min bror jobb som språkprofessor på något coolt ställe. Skaffa Alv en jättestor nakenkatt som hon kunde rida till jobbet, samt flytta hennes jobb till Örebro. Uppfinna ett knark som är gratis och inte hälsovådligt alls. Döda av några ex och andra störande individer. Förvandla mig till spöke om natten och skrämma skiten ur folk jag inte ogillar nog för att ha ihjäl, men ändå ogillar starkt.
Torsdag:
Fixa så att mitt flygande slott fick en hel stad kring sig och se till att alla jag gillar flyttar in i den staden och dess omgivningar. Ha ett långt filosofiskt samtal med Nessie. Byta världsreligion till "Aslanism" och peta in ett magiskt talande lejon i världen för att själv pensionera mig och agera som gud i det tysta i stället. Uppfinna träd som det växer kinderägg på. Göra så att alla växter lyser sådär snyggt om natten som de gör i Avatar.
Fredag:
Ha ett magiskt bröllop på månen där Merlin viger mig och August och Gandalf fixar fyrverkerierna på festen efteråt. Hela tiden skall allt glittra och glimma precis som det gör i den gamla fina sagofilmen Legenden. Bevilja tre önskningar åt alla gäster, oavsett hur fåniga eller själviska de är. Ordna ett vackert hus vid havet åt mamma. Återuppliva pappa och placera honom i huset som en överraskning.
Lördag:
Avliva lite fler folk jag aldrig tyckt om som verkar ha sluppit undan vid min första killing-spree. Avskaffa korkade människor. Utplåna alla politiker i hela världen. Ta en liten åktur i Hjärtat-av-Guld. Se till att skapa fler härliga sagovarelser i form av kentaurer, alver, älvor, troll och allsköns skrymt.
Söndag:
Inse att min vecka snart är slut. Se till att allt som både jag och August någonsin skriver blir till rent guld som alla vill köpa och betalar hutlösa summor för. Leka lite med Bamse-som-nu-är-hundvalp. Rida omkring lite på min lyckodrake och se till att fixa ett helt koppel av lyckodrakar så att jag och mina bästaste vänner kan rida runt bäst vi vill i några timmar. Slutligen; sätta mig ned och fundera på vad jag missat att fixa och fixa det.
Fråga ett var: "Vad skulle du göra om du fick vara gud i en vecka?"
Grupp nummer ett svarade "fred på jorden". Grupp nummer två svarade "ta bort alla sjukdomar och låta alla leva tills de blir hundra och så fred på jorden". Grupp nummer tre svarade "fred på jorden och att alla skulle bli lyckliga". Vid det här laget sken vår lärare som en liten sol. Hon såg säkert detta som ett starkt bevis på att alla i vår missanpassade lilla klass är goda och fina människor egentligen.
Denna lärare kan bäst beskrivas som en sådan där medelålders kvinna som köper vykort med "I dag är första dagen i resten av ditt liv!" med motiv av rosor och gulliga kattungar, eller som skriver ur "anti-jantelagen" (Du SKALL tro att du är något!) och sätter upp den på anslagstavlan bredvid datorn.
Jag ville kräkas. Jag svarade "Ta bort alla jag inte gillar... och skapa djur". Med "ta bort" menade jag givetvis "förgöra" och djuren jag tänkte skapa var drakar. Drakar och jättesengångare.
Är folk så här snuttiga egentligen? Är folk så här gullegosiga och nussiga och fluffegull med fjärilar och florsocker? Är det bara jag som tänker "Om alla är friska och lever tills de blir hundra så kommer det ju vara ännu mer människor på den här jävla planeten och hur hade ni då tänkt lösa de nya världsproblemen?" eller "Om alla alltid är lyckliga så vet de ju inte om det. Man måste vara olycklig för att vara lycklig. Eller så behövs knark. En jävla massa knark."
Så, varsågoda. Här presenterar jag vad som kommer att hända om jag tar över rollen som gud i en vecka:
Måndag:
Knäppa med fingrarna och ta bort min diabetes. Se till att mamma blir världens friskaste 58-åring. Skaffa mig ett awesome flygande slott på en flygande ö långt bort från alla jävlar jag vill slippa. Knäppa med fingrarna så att jag får drömfiguren och dessutom talar alla språk flytande så jag kan spöa min bror i språkkunskap. Göra min hund till valp igen och bara njuta.
Tisdag:
Skapa en lyckodrake som jag kan flyga på till mitt nya jobb som Enväldig Gudinna. Fixa ett kontor som ligger i Shangri-la och ha yetis som livvakter. Flyga omkring och förvandla alla fula hus i hela världen till choklad. Sitta i mitt slott och kasta blixtar i huvudet på folk som tycker att keps är ett mode-tillbehör, folk som talar i mobiltelefon på bibliotek och folk som stör mig i allmänhet. Det skulle inte bli så många kvar.
Onsdag:
Skapa ett magiskt bankkonto som aldrig blev tomt och som var osynligt för skatteverket. Ångra mig om det senare och utplåna skatteverket. Spränga saker för skojs skull. Lära mig flyga utan drake. Äta jävligt mycket kinderägg. Ge min bror jobb som språkprofessor på något coolt ställe. Skaffa Alv en jättestor nakenkatt som hon kunde rida till jobbet, samt flytta hennes jobb till Örebro. Uppfinna ett knark som är gratis och inte hälsovådligt alls. Döda av några ex och andra störande individer. Förvandla mig till spöke om natten och skrämma skiten ur folk jag inte ogillar nog för att ha ihjäl, men ändå ogillar starkt.
Torsdag:
Fixa så att mitt flygande slott fick en hel stad kring sig och se till att alla jag gillar flyttar in i den staden och dess omgivningar. Ha ett långt filosofiskt samtal med Nessie. Byta världsreligion till "Aslanism" och peta in ett magiskt talande lejon i världen för att själv pensionera mig och agera som gud i det tysta i stället. Uppfinna träd som det växer kinderägg på. Göra så att alla växter lyser sådär snyggt om natten som de gör i Avatar.
Fredag:
Ha ett magiskt bröllop på månen där Merlin viger mig och August och Gandalf fixar fyrverkerierna på festen efteråt. Hela tiden skall allt glittra och glimma precis som det gör i den gamla fina sagofilmen Legenden. Bevilja tre önskningar åt alla gäster, oavsett hur fåniga eller själviska de är. Ordna ett vackert hus vid havet åt mamma. Återuppliva pappa och placera honom i huset som en överraskning.
Lördag:
Avliva lite fler folk jag aldrig tyckt om som verkar ha sluppit undan vid min första killing-spree. Avskaffa korkade människor. Utplåna alla politiker i hela världen. Ta en liten åktur i Hjärtat-av-Guld. Se till att skapa fler härliga sagovarelser i form av kentaurer, alver, älvor, troll och allsköns skrymt.
Söndag:
Inse att min vecka snart är slut. Se till att allt som både jag och August någonsin skriver blir till rent guld som alla vill köpa och betalar hutlösa summor för. Leka lite med Bamse-som-nu-är-hundvalp. Rida omkring lite på min lyckodrake och se till att fixa ett helt koppel av lyckodrakar så att jag och mina bästaste vänner kan rida runt bäst vi vill i några timmar. Slutligen; sätta mig ned och fundera på vad jag missat att fixa och fixa det.
14 mars 2010
"Säg ja till allt i en vecka"
Läste just Navid Modiris inlägg Säg ja till allt i en vecka och funderar på vad för slags folk det finns där ute egentligen. Det där tipset är nämligen för folk som är rädda för att säga "ja" till saker och som betvivlar sin egen förmåga och som inte har något eget initiativtagande.
Jag har ju knappast det problemet.
Jag brukar säga "ja" till massor av saker. Massor av projekt. Jag säger ja till att hjälpa till med texter, illustrationer, plugg, projekt, lajv, teater, musik, rollspel, djur, serier och tusen saker till. Om jag snubblar över ett intressant projekt så vill jag vara med. Om jag kommer på en rolig idé så vill jag göra någonting av den.
Detta har lett till följande: jag får ingenting gjort. Jag är helt låst i en virvelstorm av projekt och ansvarstagande. Jag har visserligen aldrig någonsin tråkigt, men jag kan inte tänka, inte slappna av. Jag är hela tiden i uppror och hjärnan låser sig totalt numera så fort jag skall göra något jag "måste".
Lekar har gått till allvar och saker jag gjorde för att de var roliga har blivit obetalt arbete. Jag måste personligen lära mig att säga "nej". Att inte hoppa på alla projektbussar som råkar stanna till vid min hållplats. Att prioritera det som ger mig personligen någonting. Att vara egoistisk och sätta mig själv och min egen framtid främst.
Vad skall jag prioritera? Mina egna projekt. Min familj och därmed mitt stundande bröllop. Mina studier. Tre saker. Dessutom måste jag stämma i bäcken även där. Mina egna projekt måste överses och väljas ut noga. Jag måste säga "nej" till saker jag hållit på med i flera år, som numera inte ger mig någonting annat än magsår och som inte går vidare för att jag brinner för dem, utan per automatik.
Så visst, initiativlösa människor kan säga "ja" till allt i en vecka, under tiden ägnar jag ett år åt att säga "NEJ".
Jag har ju knappast det problemet.
Jag brukar säga "ja" till massor av saker. Massor av projekt. Jag säger ja till att hjälpa till med texter, illustrationer, plugg, projekt, lajv, teater, musik, rollspel, djur, serier och tusen saker till. Om jag snubblar över ett intressant projekt så vill jag vara med. Om jag kommer på en rolig idé så vill jag göra någonting av den.
Detta har lett till följande: jag får ingenting gjort. Jag är helt låst i en virvelstorm av projekt och ansvarstagande. Jag har visserligen aldrig någonsin tråkigt, men jag kan inte tänka, inte slappna av. Jag är hela tiden i uppror och hjärnan låser sig totalt numera så fort jag skall göra något jag "måste".
Lekar har gått till allvar och saker jag gjorde för att de var roliga har blivit obetalt arbete. Jag måste personligen lära mig att säga "nej". Att inte hoppa på alla projektbussar som råkar stanna till vid min hållplats. Att prioritera det som ger mig personligen någonting. Att vara egoistisk och sätta mig själv och min egen framtid främst.
Vad skall jag prioritera? Mina egna projekt. Min familj och därmed mitt stundande bröllop. Mina studier. Tre saker. Dessutom måste jag stämma i bäcken även där. Mina egna projekt måste överses och väljas ut noga. Jag måste säga "nej" till saker jag hållit på med i flera år, som numera inte ger mig någonting annat än magsår och som inte går vidare för att jag brinner för dem, utan per automatik.
Så visst, initiativlösa människor kan säga "ja" till allt i en vecka, under tiden ägnar jag ett år åt att säga "NEJ".
13 mars 2010
Vilka läser?
Nu har jag fått väldigt skralt om kommentarer på ett långt tag, men ändå påstås det att folk läser. Därför blev jag lite nyfiken. Vem är du som läser det här? Varför läser du det här? Är du en vän eller har hittat hit av annan anledning? Är du en regelbunden läsare? Droppa en liten kommentar!
12 mars 2010
Vitt hus
Allt är inte pest och pina. Varje dag åker jag förbi ett vitt hus som funnit sig ett speciellt hem i mina fantasier. Det är kanske inget speciellt vackert hus egentligen, men för mig är det underbart. Trädgården har en del träd, björkar och tallar och gräsmattan har inte varit en gräsmatta på mycket länge. Till vänster om huset ligger en vildvuxen äng med fruktträd och på baksidan finns några lutande uthus.
Grinden mellan grindstenarna är av metall och mycket vacker trots all rost.
Jag älskar det huset och jag drömmer mig alltid in i det. Jag har ingen aning om hur det ser ut inuti, men jag har föreställt mig flera olika upplägg. Grunden blir dock alltid densamma. Grunden blir hur grinden är välsmord, upprustad, spissvärtad. Ett staket kring alltihop. Äng vid träden och några grönsaksland. En örtagård. Några kaniner i burar på den återuppståndna gräsmattan. Klängväxter vid farstubron och en alldeles speciell randig katt med stora öron ligger och lapar sol på stentrappan.
Inuti huset är det mysigt och sådär lagom blandat gotisk och bohemiskt. På övervåningen sitter August och skriver på något rollspel vid sin dator. På nedervåningen sitter Murkla på diskbänken med svansen som en kringelkrok och iakttar. På golvet nedanför sitter Elsa och ger ifrån sig sina små sötlustiga ljud.
Och jag kan se barn i den bilden. Jag kan se hur Vincent och Lovis växer upp där. Hur deras skor ligger huller om buller i den trånga hallen. Hur de klättrar i äppelträden och matar kaninerna med maskrosblad.
Och plötsligt känner jag mig lugn igen.
Det finns en framtid.
Grinden mellan grindstenarna är av metall och mycket vacker trots all rost.
Jag älskar det huset och jag drömmer mig alltid in i det. Jag har ingen aning om hur det ser ut inuti, men jag har föreställt mig flera olika upplägg. Grunden blir dock alltid densamma. Grunden blir hur grinden är välsmord, upprustad, spissvärtad. Ett staket kring alltihop. Äng vid träden och några grönsaksland. En örtagård. Några kaniner i burar på den återuppståndna gräsmattan. Klängväxter vid farstubron och en alldeles speciell randig katt med stora öron ligger och lapar sol på stentrappan.
Inuti huset är det mysigt och sådär lagom blandat gotisk och bohemiskt. På övervåningen sitter August och skriver på något rollspel vid sin dator. På nedervåningen sitter Murkla på diskbänken med svansen som en kringelkrok och iakttar. På golvet nedanför sitter Elsa och ger ifrån sig sina små sötlustiga ljud.
Och jag kan se barn i den bilden. Jag kan se hur Vincent och Lovis växer upp där. Hur deras skor ligger huller om buller i den trånga hallen. Hur de klättrar i äppelträden och matar kaninerna med maskrosblad.
Och plötsligt känner jag mig lugn igen.
Det finns en framtid.
Min svekfulla kropp
Min hjärna är som doppad i träck. Jag känner hur smutsen har krupit sig in i alla vinklar och vrår, hur små gruskorn skaver mot den mjuka substanstansen och i de djupaste kringelkrokarna gror möglet och sprider sig alltmer. Jag kan inte tänka klart! Sikten är disig, allt blir nedfläckat. Jag vet inte längre vad som är mina egna tankar och vad som är träck. Smutsen har bildat ett andra medvetande i mitt huvud.
Jag föreställer mig hur jag sågar upp min huvudskål och släpper ned hjärnan i en skål med iskallt, klart källvatten. Som en fisk. Jag föreställer mig hur det inte skulle hjälpa, inte skulle göra den ren. I stället skulle den sprida sin smuts och grumla vattnet.
Mina lemmar är som förstelnade, som torra grenar. Det går inte att få dem mjuka och böjliga och jag föreställer mig hur lätt de kan brytas. Hela min kropp motsätter sig allt och skelettet har hårdnat, men också blivit sprödare.
Jag föreställer mig att senorna i dem förr eller senare kommer vara spända till bristningsgränsen och sedan övergå den med ett obehagligt, skarpt ljud.
Mitt hjärta är som sprängfyllt av var. Det pumpar runt var och farsot i stället för blod genom mina ådror. Det smutsar ned min hjärna och förstelnar mina lemmar, härdar skelettet.
Jag föreställer mig hur jag skär upp det och hur gulgrön illaluktande sörja skulle välla fram, som när man klämmer en stressböld. Ja, hela mitt hjärta är en stressböld.
Om man stack hål på det och klämde så skulle förmodligen varet försvinna, orma sig ut i en osmaklig gegga, men också allt det jag fortfarande värdesätter som finns kvar där inne, omhuldat av äckel, skulle följa med. Det skulle inte vara något hjärta längre, utan bara en tom påse utan innehåll.
Jag föreställer mig hur jag sågar upp min huvudskål och släpper ned hjärnan i en skål med iskallt, klart källvatten. Som en fisk. Jag föreställer mig hur det inte skulle hjälpa, inte skulle göra den ren. I stället skulle den sprida sin smuts och grumla vattnet.
Mina lemmar är som förstelnade, som torra grenar. Det går inte att få dem mjuka och böjliga och jag föreställer mig hur lätt de kan brytas. Hela min kropp motsätter sig allt och skelettet har hårdnat, men också blivit sprödare.
Jag föreställer mig att senorna i dem förr eller senare kommer vara spända till bristningsgränsen och sedan övergå den med ett obehagligt, skarpt ljud.
Mitt hjärta är som sprängfyllt av var. Det pumpar runt var och farsot i stället för blod genom mina ådror. Det smutsar ned min hjärna och förstelnar mina lemmar, härdar skelettet.
Jag föreställer mig hur jag skär upp det och hur gulgrön illaluktande sörja skulle välla fram, som när man klämmer en stressböld. Ja, hela mitt hjärta är en stressböld.
Om man stack hål på det och klämde så skulle förmodligen varet försvinna, orma sig ut i en osmaklig gegga, men också allt det jag fortfarande värdesätter som finns kvar där inne, omhuldat av äckel, skulle följa med. Det skulle inte vara något hjärta längre, utan bara en tom påse utan innehåll.
11 mars 2010
Spänd
Så vansinnigt spänd. Världen går för fort. Jag hinner inte med. Jag vet inte vad jag skall ta mig till, för jag hinner inte med. Allting känns som om det håller på att rusa rätt in i en bergvägg och jag vet inte hur man avvärjer det.
Jag är spänd.
Jag är spänd.
8 mars 2010
[Z?]
När jag vaknade i morse hade jag bitit ihop tänderna så hårt att käkarna inte längre kändes som mina egna.Nu sitter jag här och klockan är snart tre. Jag kan inte sova. Jag är inte trött. Jag är dessutom trött. Ni ser, jag vet inte ens vad jag är längre. Jag vet att jag måste gå upp halv sju för att jag skall till skolan, men hela hjärnan jobbar på högvarv och allting i min kropp skriker "NEJ NEJ NEJ NEJ", men jag vet inte ens vad jag protesterar mot. Det hade varit lättare om jag visste, inbillar jag mig.
Just nu vill jag ingenting längre. Det är lätt att de mörkare tankarna kommer med natten och jag känner verkligen att de är här just nu. De snirklar sig in i mina tankar tills jag inte längre vet vad som är jag och vad som är det andra. Det svarta. Det som förtär och förstör. Just nu känns det inte som om det är någon mening med att kämpa. Varför skall jag göra högskoleprovet? Varför skall jag försöka få särskild behörighet så att jag kan plugga i sommar? Varför varför varför varför? Allt bara snurrar omkring snabbare och snabbare i hjärnan och jag vet. Jag vet i djupet av min själ att om jag går och lägger mig så kommer jag först inte kunna sova, sedan kommer jag inte kunna sova, sedan kommer jag somna och låta maran rida mig i ett par timmar för att sedan vakna, fortfarande för trött för att fungera och fortfarande full av det svarta.
Fotosession med August
I dag fick jag ta några fotografier på August. Det snyggaste var tyvärr en nakenbild, och trots att den inte visar några väsentliga delar så får jag inte lägga upp den här. Det är nog nyttigt att någon i det här förhållandet månar om sin integritet. =)
Oavsett, här kommer några av de rumsrena bilderna jag blev mest nöjd med. Ja jävlar, jag skall gifta mig med den här!
Oavsett, här kommer några av de rumsrena bilderna jag blev mest nöjd med. Ja jävlar, jag skall gifta mig med den här!
7 mars 2010
Dumma teknologi
I fredags vaknade jag och mådde skit. Jag menar verkligen skit som i pest, pina och blerg. Utöver en illa planerad huvudvärk som dunkade och hade sig så hade mensvärken satt in för fulla muggar. Prolog kändes väldigt avlägset. Jag önskar att jag kunde få tag i folk som skulle dit och berätta detta för dem - eftersom det vore det enda rätta. MEN, min telefon har börjat leva sitt eget liv och fungerar inte alls som den skall.
Ibland kan man inte ringa till den, den låter aldrig när någon väl lyckas ringa till den, den går bara att ringa från ibland (förmodligen har det något med stjärnkonstellationer och blodapelsiner att göra, men inte är det lätt att hitta sambandet) och dessutom kommer SMS fram lite random när de känner för det. GAAAAH!!
Så, Nina och alla ni andra jag skulle ha mött på Prolog i helgen: min egen kropp och tekniken gaddade ihop sig mot mig. Jag hoppas ni har en underbar helg.
Ibland kan man inte ringa till den, den låter aldrig när någon väl lyckas ringa till den, den går bara att ringa från ibland (förmodligen har det något med stjärnkonstellationer och blodapelsiner att göra, men inte är det lätt att hitta sambandet) och dessutom kommer SMS fram lite random när de känner för det. GAAAAH!!
Så, Nina och alla ni andra jag skulle ha mött på Prolog i helgen: min egen kropp och tekniken gaddade ihop sig mot mig. Jag hoppas ni har en underbar helg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)