Det tar tid att vänja sig vid att ha ett liv. Jag vill gärna skriva "det tar tid att vänja sig vid att ha ett liv igen", men det var så länge sedan att jag inte tror det räknas. Nu är det skola varje dag, en lägenhet jag verkligen vill ta hand om, promenader med Bamse och att leva med en annan människa, att leva med sin älskade. Det tar tid. Jag har ingen tid över till någonting egentligen. Inte lajv, inte datorspel, inte slösurfande. Jag har knappt tid och ork över till att skriva någonting här... och till största del älskar jag det. Det är bara en stor omställning från att göra ingenting till att göra allting. Jag antar att jag kommer att väja mig sakta men säkert. I morgon kommer Einar hit också och i helgen mamma. Förra helgen var det fest och besök hos svärfar och allting bara snurrar omkring. Är det så här det känns, att ha ett liv? Är det så här det är?
Jag har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor också, vad jag skall studera. Jag tänker bli litteraturprofessor med specialinriktning på barn- och ungdomslitteratur - förslagsvis fantasy. Så till hösten blir det litteraturvetenskap och sedan får vi se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar