Något har gått förlorat i lajvvärlden

Nu när det bara är några dagar kvar till nästa lajv kan jag inte släppa tanken på att något har gått förlorat. Något viktigt.

På fredag är vi en grupp som åker iväg till lajvet Ederias Kalk. Det verkar roligt och nydanande, men samtidigt klassiskt och tyvärr väldigt, väldigt flummigt. Trots att jag läst fyra sidor vackert formulerade filosofier om lajvmagi så är jag fortfarande lite osäker på hur det fungerar i praktiken. Förhoppningsvis ger det sig när vi väl är på plats.

Det stora problemet är att vi inte har någonstans att bo. Vi är ungefär tio personer i gruppen och vi har inte lyckats spåra ned en enda paviljong. Vi skulle kunna satsa en slant på ett militärtält, men då jag frågade den områdesansvariga arrangören om militärtält var tillåtna så visste hon inte ens. Skall fråga igen nu i veckan. Visserligen kanske vi kan fixa en annan lösning, men inte en annan lösning med kamin och möjlighet till ett hyffsat boende. Det finns tydligen platser på värdshuset, men dessa måste man spela sig till inlajv. Jag åker inte mångamånga mil för att kanske få sova i en vattenpöl under en gran.

Tankarna svävar iväg till I Månens Skugga, det sunkiga enhörningslajvet som bilden ovan är ifrån. Vi spelade den knasiga och halvseriösa gruppen Kottarnas Barn och hade askul. Visst att vår utrustning var skräp och vår rollidé något vi bara flummade ihop, men det var enkelt och det var roligt.

Är det verkligen tänkt att man skall få magsår för att åka på lajv nuförtiden? Att man helt enkelt får acceptera åtta sidors beskrivningar av att arrangörena hoppas på att magiutövandet på lajvet skall bli en "konstform" och "en dans" med ord? Varför måste det finnas tiotusen olika droger, gifter och drycker man måste plugga in? Vad hände med "salt somnar man av" och sedan punkt?
Jag har inga bra kläder heller. Nojjar konstant för att de andra vuxna barnen kommer skratta åt mina patetiska försök att knåpa ihop något trots att jag inte kan sy och inte har råd att köpa byxor, tunika, väst etc för femhundra spänn styck på någon lajvbutik.
Nojjar för boendet. Nojjar för kläderna. Nojjar för att Alv inte skall komma. Nojjar för hur vi skall åka dit. Nojjar för vad vi skall äta. Nojjar för allt. Bara nojjar ut totalt, med andra ord.

En annan konstig sak är militärtält och att de ofta inte accepteras på lajv nuförtiden. Ett militärtält finns det ofta ingenting off med. De är av tyg och metall. Både tyg och metall fanns på medeltiden. De jag snackat om det här med hävdar följande:

"Eftersom man vet att de hör hemma i den moderna verkligheten och relaterar dem dit förstör de stämningen."

Men för HELVETE. Det syns att orcherna har smink, man ser att latexvapen inte är på riktigt och jag är helt jävla övertygad om att glasögon, frisyrer, hårfärgningar och tjugotusen saker till kan relateras till "verkligheten". Det handlar ju om att skapa en illusion, gott folk, och om man inte har fantasi nog till att göra det skall man ge fan i att försöka leka i vuxen ålder.

För övrigt är jag emot blankvapen på lajv. Om man har det så måste alla strider planeras noga i förväg och argumenten för är följande:

"Det är snyggt."

"Det är historiskt korrekt."

och "Det låter häftigt med stål mot stål."

Visst, det är snyggt. Historiskt korrekt beror ju på vilken historia man vill berätta och visst det låter häftigt. Men hur roligt är det?

Ponera att din roll ser en hög orcher komma drullande mot byn. Nog fan tar man första bästa kortsvärd man råkar hitta för att försvara sig med det. På blankvapenlajv fungerar inte detta.
Blankvapen är något man måste träna med i evigheter för att faktiskt kunna fightas med dem på ett lajv utan att det blir dumt eller farligt. Boffervapen kan vem som helst leka med. Ja, leka.

Visstja, jag nojjar också för att våra vapen inte skall bli godkända på Ederias. De är väl inte världens snyggaste, men de är säkra och de är inte silvertejpskorvar. Det är egentligen vad som borde krävas enligt mig, men de skrev något på sidan om att de godkänner vapen i stil med "inköpta för mångamånga hundra kronor hos några nämna latexsmeder". Inte konstigt att jag är nojjig.

Visstja... sånger i nya lajvsverige. Visste ni att det finns vissa låtar som är fullkomligt korrekta, men inte accepterade i lajvvärlden? Som att Maria går på vägen har sjungits så ofta att det nu anses off att sjunga den? Som att ingen av Nordmans låtar är okej även fast de är stämningsfulla så det räcker till och blir över?

Nej, jag vill tillbaka. Jag vill att orcherna skall lukta surströmming så att träden vittrar över skogen, jag vill se tunikor av gamla filtar, folk som bor i militärtält och höra mörkeralverna prata engelska med myndiga röster. Jag vill se den timida filosofen checka in en fyrkantig bofferkorv och jag vill sjunga Harald har konstiga vanor tills rösten spricker.

Jag vill helt enkelt leka, är det för mycket begärt?