Det här är min verklighet

Det har nu gått avsevärd tid sedan jag senast skickade ett återbud till den senaste i den långa raden psykotiska psykvårdare som försökt vårda mig på diverse psykotiska sätt.

Ja, gott folk, jag har gjort slut med psykvården en gång för alla. Den är full med galningar på fel sida om den obligatoriska näsduksburken. Den är full med arbetande läkare, psykologer och kuratorer som är långt mer fucked up än någon jag vill umgås med på regelbunden basis.

Häromdagen mötte jag lite nytt folk. Det slog mig att man snabbt slår in i samma sväng nuförtiden. Förr snackade alternativarna musik och film. Nu snackar de piller och akutvård. Lite stolt meddelade bruden jag snackade med att hon minsann legat inne tre veckor på psyk - frivilligt. Den andra tösen i sällskapet framhävde att hon legat inne så och så länge.
Stolt meddelade jag att jag trots psykotisk diagnos och annat smått och gott i samband med utbrott av sällan skådat slag aldrig någonsin har eller kommer vara inlagt på psyk. Anmäld för misshandel och olaga hot, samt inblandad i fler slagsmål än jag kan räkna under unga år och allt möjligt skit, ja, men aldrig inlagt på psyk.
Så dum är jag inte. Bara för att verkligeheten suger så behöver man inte få den att suga än värre. Hellre ligger jag och grinar en vecka i min egen säng, för rädd för att gå upp, än i ett främmande och sterilt rum på en avdelning som gudarna glömde.

För dylika avdelningar är förvaring så vitt jag förstått. Alla jag talat med säger samma saker. Förvaring, förvaring, förvaring.

Jag har just accepterat att jag aldrig mer tänker äta psyktabletter och aldrig mer tänker prata med psyk.
Jag har just accepterat att min verklighet förmodligen kommer att se ut så här resten av livet. Som en slags Dahli-tavla tecknar sig hela min framtid i ett kalejdioskåp av vanvettigt jobbiga tillfällen. Jag kommer se saker, höra röster, skrika mig hes, skada mig, drömma mardrömmar varenda natt och bli osams med mig själv och världen gång på gång.

Det finns inget annat sätt än acceptans.

Jag får helt enkelt skriva om Queen Mabs citat från Merlin:
"With madness all around me, I can be nothing but mad to survive."