Somliga skall inte skriva böcker

Jag har just läst ut Sofia Åkermans Zebraflickan. Jag är inte imponerad. Boken är pretentiös samtidigt som den är dålig. Jag vet inte hur det gått till. Jag skall ta ett exempel. Vid ett tillfälle när hon försöker förklara varför hon kräks upp sin mat så nöjer hon sig inte med att skriva att hon kräkts sedan hon var tretton och att det helt enkelt blivit en vana. I stället skrivs följande harang:

"När man råkar slå tån i dörrkarmen skriker man "aj" av ren reflex. Fast det inte hjälper, och fast "aj" inte betyder någonting egentligen. "
- "Aj" skriker man inte av gammal vana, utan för att det är fullständigt normalt att ropa på hjälp när man skadar sig. Genom att säga eller skrika "aj" så meddelar man "flocken" att man gjort illa sig.

"Helt automatiskt svarar man "bra" när någon frågar hur man mår, även om det kanske inte alltid är sanningen."
- Här verkar det som om hon jämför med sig själv. Jag känner ingen som säger "bra" om de inte mår bra. De flesta människor är ärliga. Det hade varit okej om hon jämförde allt med andra egna erfarenheter, men nästa rad störtar även den tankegången sönder och samman.

"När mannen man har levt tillsammans med avlider, fortsätter man att lägga armen om honom i sömnen, trots att han inte längre finns där.
Därför fortsatte jag att kräkas."
- Och när hon skrev boken var hon tjugotvå och hade väl haft sådär EN pojkvän. Ja, det låter ju som ett ämne hon vet något om i så fall. Om hon lagt till "Jag har läst att..." eller "På ett TV-program i går sa de att..." innan så skulle man i alla fall fatta var det kommer ifrån.

"Har man en gång tyckt illa om bruna bönor, så vågar man inte smaka igen."
- Va? Så ingen ändrar någonsin smak eftersom ingen någonsin smakar något igen om det smakade äckligt första gången? Världen utvecklas inte över huvud taget, eller vadå? Och vad är det för liknelse vid att vanekräkas?

"Kände man en gång en elak lågstadielärare som hette Inger, då döper man definitivt inte sitt barn till Inger.
Därför fortsatte jag att kräkas."
- Barn. Ännu en sak som tösen inte har en aning om. Hon har inga barn. Hon har ingen koll. Tänk om man möter någon senare i livet (det finns ett liv efter lågstadiet) som är helt fantastisk och som heter Inger. Då döper man tamejfan visst sin unge till det... och åter igen, vad har det med vanekräkning att göra?

"När man har bitit på naglarna hela livet flyger handen upp till munnen av sig själv."
- Bästa liknelsen så här långt! Har ingenting att tillägga.

"Är man kedjerökare sedan länge tänker man "Okej, detta är den allra sista cigaretten!" varje gång man öppnar paketet.
Därför fortsatte jag att kräkas."
- Bör kanske också tilläggas att hon INTE röker och alltså inte har en susning. Jag och många vänner till mig kedjeröker sedan många år och det skulle inte falla många av oss in att sluta över huvud taget.

Det finns en fin gammal regel för författare som lyder "Write what you know". Jag önskar att Fröken Åkerman hade hållit sig till den.
Någon som vill ha en bok? Jag vill inte ha den i min bokhylla, men jag antar att någon kanske kan använda den till ett vickande bord eller som tuggben åt sin hund.