För ett tag sedan var en god vän som flyttat utomläns hemma hos sin familj. Jag och Alv åkte och hälsade på. Det var länge sedan vi träffats och givetvis hade vi saknat vår vän. Det besöket blev däremot inte så trevligt som jag hade önskat.
Efter ett tag kom samtalet in på vännens lillasyster som tydligen börjat hänga med något suspekt gäng... och då kom det. Det började med att de sade att ledaren för gänget var "en jävla tattare" och sedan spred sig ordet tills det innefattade alla i det sällskapet.
Samtliga från familjen vi hälsade på satt runt köksbordet i deras hemtrevliga kök och svor över jävla tattare och tattarsvin och tattarjävlar. Ordet kastades fram och tillbaka hela tiden och jag kröp ihop mer och mer och klappade hunden i mitt knä, försökte att göra mig osynlig.
För min vän vet om min bakgrund. Hon borde förstå att jag inte direkt tar lätt på att de hela bunten sitter och slänger ur sig sådana saker. Hur trevligt hade det varit om jag kommit dit och snackat skit om karlskogabor eller vad-som-helst som nu skulle kunna träffa rätt på dem?
Det var så tanklöst att jag medvetet dragit mig undan mer från vännen än tidigare.
Fast vad spelar det för roll för henne?
Uppenbarligen är jag ju ändå bara en jävla tattare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar