Det är nästan fånigt hur bra det känns att pyssla med hästar igen, att vara en hästperson. Jag hade glömt hur mycket jag tyckte om det. Häromdagen var jag och Micke på en ridsportsbutik. Jag köpte vantar, ridskor och några borstar för att komplettera min gamla ryktlåda. För övrigt behöver jag en ny ryktlåda också. Den jag har nu är grön och trasig. Det är nog den bästa beskrivningen.Jag har ridit ut själv nu och jag och Fagge kommer bra överens. Han kan vara lite fånig ibland, men jag tror att det är hälften osäkerhet och hälften ren tjurskallighet. Han tycker nog helt enkelt att han ser vansinnigt tuff ut med öronen bakåt. Han är en sötnos.
I dag blir det ingen ridning, eftersom det är så mycket annat på tapeten, men i morgon är det dags igen. Kroppen känns mer rörlig än någonsin!
Haha, jag gillar hur du inte använder uttrycket hästtjej. ;)
SvaraRaderaJag har alltid avskytt det uttrycket, även när jag var mer tjej än kvinna. Kanske för att det för tanken till folk som faktiskt köper de där horribla grimmorna i rosa med hjärtan överallt och texten "I love horses" printat tre gånger över nosremmen. Inga personer jag vill (eller någonsin velat) bli förknippad med. Brrr.
SvaraRadera