Zombiefobi

I dagens samhälle är det fånigt att bara vara rädd för något, i stället skall man ha fobier. Jag tror att den officiella skillnaden är att när man utsätts för något som man är fobisk inför så kan man inte fungera rationellt. Jag har alltså under senare år utvecklat en zombiefobi.

Det började med att jag drömde mycket om att bli itusliten av zombier ett tag. Exakt vad som utlöste drömmarna vet jag inte. Nu har det hela dock eskalerat till att jag inte ens klarar av att någon leker zombie och försöker bita mig, eller helt enkelt biter mig. En våg av iskall skräck sköljer igenom mig och jag brukar lyckas utstöta en varning, om personen då inte lägger av så tar jag till våld. Direkt våld, utan omsvep.

För jag är helt enkelt livrädd för zombier. Tanken på att någon man känner helt plötsligt förvandlas till något annat, till en fiende är fullkomligt outhärdlig.

Så nu har jag erkänt, nu vet ni det. Den enda zombie jag erkänner som en bra zombie är Rob Zombie. Han är dessutom snygg.