Något jag längtar mycket efter

Jag längtar alltid efter Fezten som Gud glömde.

Vad som gör mig annorlunda än alla andra

Nu känner jag mig tvungen att börja med att förklara den bristande grammatiken i rubriken. Det här är alltså en del av en sådan där "Skriv något under given rubrik varje dag i en månads tid". Personer som skriver sådana listor verkar ha en synnerligen bristande skrivtalang och torde således kokas i sin egen sås eller låta någon mer grammatiskt bevandrad person korrekturläsa åt dem.

Nu till rubriken: Ingenting, är svaret. Alla är unika, så ingen är unik.

En bild av något som gör mig glad

Tanken på världens undergång gör mig alltid märkligt uppåt.

Nytt

Jag borde sova. Jag borde verkligen sova. I morgon är det dags för lajv och i stället för att packa eller göra vettiga saker har jag ändrat designen på bloggen. Smart, Kultisten. Jävligt smart. Pucko. Gå och lägg dig nu. Lägg dig. Nu.

Hur skulle mitt liv vara i framtiden

I ett rött hus med vita knutar i en lummig trädgård mitt på närkeslätten bor en familj. I stallet står hästar och i ladugården finns både getter och höns.
På övervåningen sitter en kvinna och skriver och ute på gården leker ett par barn. Kvinnans make är nere i sin studio i källaren och då och då letar sig toner upp därifrån. Två hundar ligger och halvslumrar på trappen. I ett äppelträd sitter en randig katt och ser ut att vara löjligt nöjd med sig själv.
På kvällen kommer det äldsta barnets gudmor Alv att komma på besök och kvinnan ser redan fram mot det och har svårt att koncentrera sig på texten. Till helgen kommer en hel bil fullastad med vänner som skall hjälpa till med skörden och sedan avsluta det hela med en hejdundrande fest.

Återanvändning

Aftonbladet har tydligen ingenting att skriva om. Därför tar de fram sjutusen år gamla nyheter och påstår att de är aktuella i dag. Exempelvis denna artikel om ett hus.

Jag är nu inte superinsatt i exakt vad som hände, men säkert är att familjen inte alls "bor som Bilbo" i huset på bilderna. De bor måhända som Bilbo, fast huset som Aftonbladet skriver om flyttade de i från för flera år sedan och började sedan bygga ett nytt på annan plats.

Skönt med journalister som orkar göra minsta lilla backup-check. Pinsamt.
Undra vad nästa nyhet blir? "Farao bygger pyramid!"?

För den som är intresserad av att läsa mer om Simon Dale och hans familj på en inte särskilt uppdaterad hemsida, men sorgligt nog ändå mer uppdaterad än arbetarna på Aftonbladet, kolla här.

Bilder på fler myspysiga hobbit-hus kan kika här.

Smeknamn jag har och varför jag har dem

Således väljer jag bara smeknamn som folk faktiskt har använt IRL.

Mossa
Används frekvent efter att jag spelade en något virrig sektledare vid namn Mossa på ett par lajv för sjutusen år sedan. Det har bitit sig fast såpass att såväl nära vänner som familj använder det.

KillerQueen eller K.Q.
Gamla Exilare tenderar att kalla mig för något av ovanstående av tradition och ohejdad vana, något som bringar nostalgi till mitt hjärta och ett leende till mina läppar.

Kryp
Egentligen är det bara Tomb som fortfarande stundtals använder det här smeknamnet, vilket känns trevligt och personligt. Det är det nätnamn jag hade när vi började prata ordentligt.

Det är inte mig det är fel på, det är världen

Jag har inga problem. Om det bara var jag i en noga utvald låda omgiven av de saker och människor jag älskar förbehållslöst så skulle jag inte ha ett enda mentalt problem. Jag skulle vara helt och hållet frisk. Det är i krocken med universum som hjärnan slår slint och hatet blir så stort att jag vill skrika rätt ut.
I min låda skulle jag ha mina favoritböcker, mina favoritfilmer, mina favoritsaker och mina absoluta favorittankar. I den lådan skulle jag sedan vara helt och hållet lycklig.

Jag vill inte förändra världen, för det är lite som att vilja plocka ned månen och äta den som ost på frukostbrödet. Jag vill stänga ute världen, för jag tycker inte om den och den tycker inte om mig. Jag vill ha en låda liten nog för att verkligheten inte skall få plats. Jag vill slippa konfronteras med människor och åsikter som får blodet att koka och drömmar om mord att ta över min hjärna. Jag vill slippa undan.

Jag vill inte dö. Jag vill lämna den här världen levande.

Vill inte

 I dag är det en sådan där dag.
En dag som börjar med att man inte vill gå upp. Sängen är mjukare än någonsin, kudden är lenare, täcket är gosigare. Under täcket i sin lilla kokong är man trygg.
Dagen fortsätter med att man står i duschen och inte vill gå ut ur den. Vattnet är så varmt. Ångan är så behaglig. Dofterna är så smeksamma. I vattnet är man trygg.

Och dagen verkar fortsätta så. Jag vill inte läsa, vill inte diska, vill inte gå upp ur soffan. Allt är bara ett stort, illrött "VILL INTE!" (ackompanjeras bäst av stampande i golvet med ena foten). Jag vill inte ens göra roliga saker som att gå ut med Ramses på långpromenad eller spela spel eller lyssna på musik. Jag vill helt enkelt inte.

Planer, drömmar och mål jag har

Oj, det är mycket på en gång. Egentligen skulle jag behöva en bok snarare än ett blogginlägg för att svara på allt det, men vi gör ett litet urval.

Jag planerar att flytta ut på landet med min käre yeti och alla djuren inom en lämpligt halvöverskådlig framtid.
Jag drömmer om att få en bok publicerad.
Ett av mina mål är att få någon snitsig akademisk titel att skryta med.

Stereotyper och fördomar är inte samma sak

Och stereotyper och rasism är absolut inte samma sak. En stereotypisk svensk är blond och blåögd. En stereotypisk engelsman går i tweed och har pipa. En stereotypisk holländare har träskor och tulpaner. Det är stereotyper.

På samma sätt har en stereotypisk mexikanare sombrero och poncho, en kines är gul med rishatt och en neger är svart med stor mun. Det handlar fortfarande inte om rasism. Förutom i Sverige där folk är övernitiska idioter. Dessutom är de inkonsekventa, övernitiska, moralpanikande idioter.

Exempelvis så är det här inte okej.

Och det här blev nyligen inte heller okej.

Fast det här är helt i sin ordning.

Fast vänta, låt mig korrigera mig själv. Det är inte det här landet det är fel på. Efter att ha läst kommentarerna som påstår att nedanstående video är rasistisk så kan jag åter konstatera att det inte är Sverige, det är mänskligheten. Jävla puckade, idiotiska, efterblivna, övernitiska, moralpanikande, felknullade mänskligheten
.

Någon jag skulle vilja byta liv med för en dag och varför

Egentligen så vet jag ingen jag egentligen skulle vilja byta liv med för en dag eftersom jag gillar mitt liv. Det skulle i så fall kanske vara med min syster. Anledningen till det är att hon lever ett så annorlunda liv jämfört med mitt. Visserligen har hon också en hög katter och är gift, men hon är också hardcore-judinna med allt vad det innebär, samt har nyligen fått en fantastiskt söt unge.
Således skulle det vara spännande och intressant att både prova på att vara judinna för en dag och att vara mamma för en dag.

En annan bild av mig själv

Who are you gonna call?

Tio låtar som spelas på min Spotfy-lista

 Okej, det här lär bli en ganska omväxlande lista.

1. Stand And Deliver - Adam and the Ants
2. Bad Moon Rising - Creedence Clearwater Revival
3. Girl Anachronism - The Dresden Dolls
4. If I Ever Leave This World Alive - Flogging Molly
5. Voodoo - Godsmack
6. To Hell With The Devil - Jim Bianco
7. The Future - Leonard Cohen
8. Trapped By Love - Manu Chao
9. Baby Götterdämerung - Monster Magnet
10. Loverman - Nick Cave and the Bad Seeds

En bild på mig och min familj

Det finns ingen sådan bild, inte som innehåller hela min familj. Den enda familjebilden som jag kan dra mig till minnes är denna:

Egypten, 2001. Från vänster har vi först min kära mor, sedan min underbara lillasyster, min gigantiske husgud till bror och jag själv (som ser ut som en terrorist).

Fuck you, dolphin

Jag stör mig på predikande veganer, det vet vi alla. Jag stör mig också på djurättsaktivister som släpper ut minkar på motorvägar och sågar sönder stalldörrar mitt i vintern så att djuren skall få frysa ihjäl i 25 grader minus. För att då dör de i frihet. Det konstiga är att samma människor ofta applicerar mänskliga känslor på djur och därmed skall jag förklara det här på ett språk de kanske kan förstå: För människan är den starkaste instinkten överlevnadsinstinkten. Hur många fängelseinterner skulle tacka dig om du släppte ut dem bara för att de skulle svälta ihjäl utanför murarna? Inte särskilt många, det är jag rätt övertygad om.
Jag är ganska övertygad om att just överlevnadsinstinkten är en drift som alla vi djur delar.

Sedan har vi ju den där grejen med att en del djur är okej och en del djur är inte okej. Idioterna som vurmar för de söta, söta delfinerna och skiter i tonfisken. Titta på bilden längst upp. Tonfiskar är också fina.
Då kan man ju låta bli båda delarna, kan en del tycka. Äta enbart grönt. Faktum är att om alla människor på hela planeten vore veganer så skulle mänskligheten vara rätt körd. Jorden skulle utarmas mycket fortare än du ens vågar drömma mardrömmar om. Människor skulle dö i drivor. Djur som blivit så domesticerade att de inte längre klarar sig i det fria skulle dö i drivor. Mycket död, helt enkelt. Inte värt det.

Personligen tycker jag väl att om delfiner skall fastna i näten som är till för tonfisk så får vi väl äta dem också. Respektlöshet är nämligen om man låter saker gå till spillo.

Faktum är att Denis Leary sade det bäst:

En bild av mitt rum

Jag tror inte det finns någonting som i dag kan kallas för "mitt rum" i och med att min och yetins lägenhet har många, många rum.
Därmed bjuder jag på en bild av mitt gamla flickrum:

1998

Egentligen säger den här bilden ganska mycket om vem jag var 1998, förutom just hur mycket jag avgudade David Bowie.
Överkastet är i form av trädsiluetter och jag ångrar än i dag att jag senare gav bort det till en i raden av pojkvänner i ett försök att pigga upp hans grymt oinspirerande rum. På nattygsbordet ligger en röd bok med Tennysons samlade poem och framför det står den blå stolen som min farfar byggt. Den står för övrigt fortfarande i mitt sovrum. GB-flaggan som skymtar är den berömda partyflaggan där jag samlade autografer från Exilare (Exilen var the place to be online på den tiden). Under flaggan kan man skymta den grå svansen och rumpan på partyråttan, en råtta jag sydde i syslöjden och som sedan fick följa med på alla fester som var möjliga. Sänglampan har klistermärken med dinosaurier och längst upp i förgrunden syns min älskade taklampa i form av hästskor och fejkljus där man skulle sätta glödlamporna.

Av alla dessa älskade saker har jag i dag bara kvar Bowieskivorna, stolen och boken av Tennyson.

En kennel av plast

Varje gång jag gick till den lokala billighetsbutiken med krafs så stannade jag till vid paket med små plasthundar med tillbehör. Det fanns stängsel, korgar, leksaker, matskålar - allt. Alltid fick jag samma scenario uppmålat i huvudet:


Min dåvarande kommer hem efter en lång dag på jobbet. Han upptäcker snart att hela vardagsrummet är fyllt med små plasthundar och deras saker. Mitt i detta virrvarr av vovvar sitter jag lyckligt och låter dem promenera och hälsa på varandra.

Han (som en sträng förälder): Vad är det här?
Jag (euforisk): En hundkennel!
Han (trött): Och vad kostade alltihop?
Jag (lite truligt): Jag tog min del av hyrespengarna till dem. (gladare) Oroa dig inte! Jag skall föda upp leksakshundar och sälja dem, så det tjänar vi snabbt ihop igen?
Han: ... (ger upp och packar en väska)

I stället fick jag nöja mig med några få plasthundar från en femkronors-automat som jag byggde en korg åt av ett ciggpaket.

Men oroa er inte, gott folk. Jag är nu trettio år gammal och mycket mer mogen. Nu har jag börjat snegla på plasthästar i stället...

Badande troll

Jag har gjort konst. Har hållit på med den här bilden till och från i flera år, men kommer liksom aldrig riktigt på hur jag skall avsluta den.

Allt blir bättre med Alv

Ni kanske undrar varför jag inte uppdaterat så mycket utöver saker från den där fåniga listan, ni vet? Det beror på att jag skrivit dessa i förväg och klickat i den automatiska en-om-dagen-uppdateringen. Det beror också på att Alv varit här i en vecka nu. Jag funderar på att aldrig släppa iväg henne igen. Här är en liten bildkavalkad för att beskriva saker man gör när man har en Alv i sitt hem.

Alv tittar på den eminenta filmen Pterodactyl och blir samtidigt uppäten av en groda.

 Vi har också lekt med Ramses-lurven.

Och spelat töntigt mycket Magic.

Dessutom är jag snyggare än någonsin.