Mål på kort sikt över denna månad och varför

Jag vill verkligen försöka få ordning på min ateljé den här månaden.
En förklaring? Okej. Jag och min man bor i en stor lägenhet med två klädkammare och inget förråd. Detta har lett till att trots att jag först iordningställde den ena klädkammaren till ateljé (fönster i sådana är för töntar) så har den sedermera förfallit till förråd. Nu är det dags att ändra på det, bara jag kan komma på var jag skall pussla in all skit. Det är som ett jättestort och krångligt tetris.

En bild på någon/något som har störst inverkan på mig

Jag hoppas, kära läsare, att jag inte måste skriva vem det är?

Favoritsuperhjälten och varför

Problemet är väl att jag aldrig har fastnat för hjältarna... Den enda jag kan komma på att skriva rent spontant är barndomskärleken "Fantomen", men han räknas inte direkt som en superhjälte i och med att han inte har några superkrafter, samma sak med Batman.

Så för att hitta min favorit-superhjälte måste jag gräva djupare. Mina favoritsuperhjälte-filmer är X-men (hela trilogin), så man kan tro att det är där jag borde leta, så är dock inte fallet. Min favoritsuperhjälte finns inte med förrän i X-Men Origins: Wolverine. Självklart pratar jag om Gambit.

Han är het, han är charmig och han har en synnerligen opålitlig aura och telekenetiska krafter. Jag låter därmed mina hormoner välja och vad finns det då att inte gilla?

En bild av någonstans jag varit

Rom, 2007.

Min första utlandsresa på egen hand. Jag var nervös och jag blev förälskad. Rom är en helt underbar stad.

Hat

Jag hatar människor.

Ifall ni hade missat det.

Planer för komik

Jag har länge tänkt att jag skulle fungera bra som stå-uppare. Mina vänner påstår också att jag skulle klara av det bra såvida jag "lyckas hålla mig undan den uppretade mobben vid varje framträdande". Det är en fin balans, det där mellan att göra folk förbannade eller vara rolig. Jag brukar lyckas med lite av varje. Bäst vore egentligen om man kunde välja sin publik. Jag vill ha publik med selektiv hörsel. Så fort jag säger något de skulle kunna bli förbannade av så låtsas de som om de regnar och när jag säger något roligt så kan de skratta. Undra om man kan uppfinna en "selektiv humor-hjälm"?

Jag har också kommit på några andra lösningar på det lilla problemet:

1. Uppträda bakom rediga stålgaller omgiven av landminor och biffiga vakter.

2. Byta ut allt som kan få mig dödad till Bellman-vitsar. Problemet med det är väl att det bara skulle bli Bellman-vitsar och därmed vore min karriär över innan den ens börjat.

Nej, jag får nog låta stand up-scenen fortsätta att vara till för värdelösa kvinnor utan humor. Än har jag inte hittat en enda kvinnlig ståuppare som faktiskt är rolig.

Fan också.

En vana jag önskar att jag inte har

Jag önskar att jag inte var rökare. Javisst, det är ett beroende, men jag tror att vanan är värst. Någon gång skall jag lyckas bli av med den vanan också, jag vet bara inte hur.
Men det är dags snart, jag känner hur mina dagar som rökare krymper och blir allt färre ju längre tiden går. Det skall gå att leva utan cigaretter på något sätt. Det måste gå.

Ni som följt min blogg länge eller känner mig vet att jag blir vansinnig utan cigaretter. De säger att man blir tio år yngre, men för tio år sedan var jag ett gnälligt, självskadande, deprimerat, skogstokigt as. Det är inte direkt en fas jag njuter av att återvända till.

Om alla skulle ta och göra saker de inte kan

I dag blev jag tipsad om en blogg. I den bloggen skrev en vuxen människa lyckligt med tusen särskrivningar och lika många idiotförkortningar i stil med "o" i stället för "och". Jag orkar inte läsa sådan skit, oavsett om människan i fråga försöker framföra något vettigt.

Det är konstigt det där egentligen. Det där med att alla skall skriva, även om de inte kan. Felstavade skyltar, särskrivna bloggar, idiotskrivna texter. Jag har egentligen ingenting mot folk som inte kan skriva, jag tycker bara att de inte skall skriva på en plats där det är meningen att någon skall se det.

Jag menar, jag håller inte på att göra saker jag inte kan på öppen gata. Det är sällan man ser mig försöka snubbla mig fram i baletthopp över Kalmars gator och torg. Jag försöker inte rappa. Jag är snäll nog att inte beskära träd i allmänna parker eller trimma folks hundar, helt enkelt för att jag inte kan.

Fast det är klart, det är inte bara när det gäller skrivande som trenden att göra saker man inte kan visar sig. Samma sak tycks ha skett hos illustratörerna, kolla bara på Arlas mjölktetror. "Titta, jag har ritat en streckgubbe! Jag är illustratör!"
Alternativt anställer Arla bara mongolida barn till att rita saker åt dem. Det blir billigare så.

Sagokänsla

Det är en sagokänsla kring världen i dag, som om jag levde mitt i Big Fish eller Chocolat. Vindens sus låter mer behagligt, det finns glitterkorn i synfältet. Ändå har jag inte gjort någonting speciellt än. Jag har talat med en vän om vackra brev som utväxlades under ett lajv en gång. Jag har varit ute på en liten promenad med hunden. Jag har bestämt mig för att omstrukturera badrummet och ta itu med disken. Jag har loggat in på min kurs i skräcklitteratur och läst lite presentationen. Vardagliga saker. Ingenting speciellt, men samtidigt känns det speciellt. Det känns som om min dag är värdefull och jag är i god balans.
Nu skall jag äta en sen frukost, trots att jag varit vaken i flera timmar. Äta lite pajrester från i går och dricka te. Läsa i Brott och Straff och formulera en analys. Drömma. Det känns drömlikt.
Snart är Alv här igen och jag hoppas att jag kan dela lite av sagokänslan med henne.

En bild av mig och några vänner

Jag, Alv och Tomb anno 2007

Två får räknas som "några".

Jag skall hälsa från Laolands uggla

Företal

Jag ska hälsa från Laolands uggla,
som åldras i granklädd vrå.
Hennes hundraårsgamla ögon
se grönt mot himmelen blå.
Hon minns alla ben som vitnat,
där räven sitt nattmål fått.
Hon har hört alla hesa skators skratt,
under alla år som gått.

Hon har jagat i fredlösa nätter,
över gråberg och becksvart sjö,
och lyssnat till mjuka fötter,
som tassat i blodig snö.
Hennes minne kan aldrig blekna,
hennes visdom är djup och tung,
och nu drömmer hon slött när jakten
går hett över frasande ljung.

Hon minns det viskande mörkret,
kring byn som var obygd förr,
där hon väntat i dystra nätter,
framför döende skogsmäns dörr.
Hon har flyktat till Laolands hålor,
där ingen den gamla ser,
och boksynt folk i byarna,
de tro att hon finns ej mer.

Hon tror att folk blivit dummare,
av allt de hört och läst,
att upplysningsfödan till syra
i deras magar jäst.
Hon täljde om tysta spöken,
och gastar och fula ting,
och skrattande andar som dansa
om natten i svingande ring.

Hon bad mig skriva om heliga berg
där kunniga trollmän bo,
vid kärr där den sista finnen
har tappat sin näversko.
Och de som snusa förnumstigt
åt ting som de ej förstå,
ska jag hälsa från Laolands uggla,
som grinar i granklädd vrå.

- Min favoritdikt av Dan Andersson

Meningen bakom min bloggs namn

Den här bloggen har haft många namn, men nu tror jag att jag äntligen har hittat rätt. "Kultisten" eller "Kultist" är två alias jag ofta använder över nätet. "Kultisten" låter dessutom som en lite mysko dagstidning och det syftar så klart på min varma övertygelse om att Cthulhu kommer att vakna ur havet och käka upp alla inom en överskådlig framtid. IÄ, IÄ!

Vandringslust

"A am an ex citizen of nowhere, and sometimes I get mighty homesick"

- Ben Rumson, Paint Your Wagon

I går såg jag, Tepiraten och broder Gud Paint Your Wagon igen. Den filmen är fantastisk, men att se den så här mot hösten är ödesdigert för mig.
Jag har alltid haft svårt för att stanna på samma ställe. När jag bott ett år på en plats börjar jag bli lite rastlös och efter två år letar jag maniskt efter utvägar. Nu har jag bott här i två år och det börjar krypa i kroppen på mig hur bra jag än trivs. Det går över, jag vet att det går över, men i och med hösten så längtar jag alltid ut.

Jag vågar sällan gå på långpromenader, för jag är alltid rädd att jag inte skall kunna vända tillbaka. Jag är rädd att jag skall låta vägen fortsätta under fötterna på mig i evigheters evighet. Nu när jag sluter ögonen kan jag nästan känna doften av regnvåt mylla och höra prasslet från fallna löv under fötterna. Jag kan känna smaken från vattnet i en skogsbäck och värmen från en lägereld.

När jag var yngre reste jag väldigt mycket kors och tvärs över Sverige. Jag har alltid trivts med att vara på väg, målet har alltid varit sekundärt.

Hm. Jag undrar hur lång tid det skulle ta att vandra 23 mil. Jag är sugen att gå på visit hos en god vän i Skåne, måste jag tillstå.

En nytagen bild och 15 fakta

1. Jag är vägrar att vara katt- eller hundmänniska - jag gillar båda sorterna för deras olika kvaliteter.
2. Jag är mörkrädd, även fast jag försöker att låta bli.
3. Jag har kunnat spela blockflöjt en gång i tiden.
4. Jag har varit med och sjungit i en talangjakt för nio år sedan.
5. Jag är överkänslig mot en enda sak - titan, konstigt nog.
6. En av mina största yrkesdrömmar var att bli marinbiolog, vilken föll på matematiken.
7. Jag ägde en egen häst i tio år.
8. Jag saknar verkligen att arrangera zombielajv på NärCon.
9. Jag har ingen smartphone, jag har en billig mobiltelefon med dåliga batterier.
10. Det enda som får mig att längta efter en smartphone är den där zombie-applikationen.
11. Jag har zombiefobi, så förmodligen borde jag inte ha den ovanstående applikationen.
12. Jag vägrar att använda uttrycket "appar" annat än i ironisk eller, som nu, förklarande mening.
13. Jag vet att en "android" är en robot gjord för att efterlikna en människa och ingenting annat.
14. Den bok som just nu ligger närmast mig är Vraket ur Kalla Kårar-serien med blandade noveller.
15. Jag är certifierad kryptozoolog.

30 days of night

Natt 01 - en bild tagen nyligen på dig och 15 intressanta fakta om dig själv
Natt 02 - meningen bakom din bloggs namn
Natt 03 - en bild av dig och några vänner
Natt 04 - en vana som du önskar att du inte har
Natt 05 - en bild av någonstans du varit
Natt 06 - favorit-superhjälten och varför
Natt 07 - en bild på någon/något som har störst inverkan på dig
Natt 08 - mål på kort sikt över denna månad och varför
Natt 09 - något du är stolt över de senaste dagarna
Natt 10 - låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen eller uttråkad
Natt 11 - en bild av dig och dina vänner
Natt 12 - varför började du blogga
Natt 13 - en bild av ditt rum
Natt 14 - en bild på dig och din familj
Natt 15 - skriv 10 låtar som spelas på din spotifylista
Natt 16 - en annan bild av dig själv
Natt 17 - någon du skulle vilja byta liv med för en dag och varför
Natt 18 - planer, drömmar och mål du har
Natt 19 - smeknamn du har och varför du har de
Natt 20 - hur skulle ditt liv vara i framtiden
Natt 21 - en bild av något som gör dig glad
Natt 22 - vad gör dig annorlunda än alla andra
Natt 23 - något du längtar mycket efter
Natt 24 - ett brev till dina föräldrar
Natt 25 - en film som är värd att se
Natt 26 - din favorittid på året
Natt 27 - varför gör du en 30 dagars utmaning?
Natt 28 - en bild på dig från förra året och nu, har du förändrats?
Natt 29 - vad har du lärt dig den senaste månaden
Natt 30 - din favoritlåt

Tag mig till havet och gör mig till... hund

Ramses poserar på bryggan vid havet. Han satt så snällt och lekte modell utan att protestera och med en filosofisk min.

Ramses blev trött till sist och tog en liten lur.

Jag och Ramses poserar tillsammans.

Han är fotogenisk, den lille rackaren!

Universitetsvärlden, det mesta är härmed förlåtet

Ramses är ett mäktigt namn för en liten trams

Ramses var trött i bilen på väg hem. Foto: Alv

Så har jag och Ramses återvänt hem och börjat få in rutinerna. Det känns som om han har anpassat sig bra och blev redan från början mycket förtjust i sin husse. Det märks tydligt att Ramses har accepterat oss som sin flock och han följer oss hack i häl överallt (just nu ligger han och snusar bakom min datorstol). Ofta ligger han i knäet och så fort man slår sig ned i en soffa hoppar han upp bredvid och gosar ihop sig.

Det märks också att hans självförtroende börjar bli större. På den dagliga rundan har han åtagit sig det idoga arbetet att märka upp träd, ett evighetsarbete som aldrig tar slut. Han tycker att cyklar och barnvagnar kan vara lite läskiga, men annars är promenader verkligen höjdpunkterna på dagen. Mat är han inte särskilt förtjust i, men vi gör vårt bästa för att göda honom lite. Helst vill han äta vår mat, men vi försöker stämma i bäcken och få honom att sluta tigga.

Han har nu lärt sig kommandot "sitt" och lärt sig att när man kommer in efter en promenad så sätter man sig ned så att husse eller matte kan torka av blöta tassar och ta av kopplet.
På nätterna ligger han i sängen och sover. Om jag går och lägger mig samtidigt som August så ligger han vid fotänden, men annars gillar han att kura ihop sig på den tomma huvudkudden och blåsa hundandedräkt på husses huvud. Han har även börjat våga leka lite med katterna och i går var han på fullt lekhumör och jagade Voldie ut på balkongen samt låg och tokrullade glatt i sängen.

För övrigt så har vi utsett Alv till "gudmatte", som en liten övning inför kommande prövningar.

I dag skall vi försöka hinna med att gå och titta på havet!

Om någon känner för att ge mig en present...

Nu när hösten börjar ge känningar så återvänder min kärlek till pumpor i full kraft. Det bästa med att bo i Kalmar är att det är nära till Öland. Det bästa med Öland är att det finns SKVADRONER med pumpor!

Det finns verkligen ingenting jag inte älskar med pumpor. Jag älskar formerna, smaken, lukten, färgerna och fröna! Få saker gör mig så glad som pumpor.

Ett problem är att pumpor inte är lika kärleksfullt behandlade i Sverige som exempelvis i U.S.A. och därför kan det vara svårt att hitta produkter med pumpor annat än på Tradera. Så om det är någon som känner för att ge mig en liten höstpresent sådär spontant så finns det några heta tips här:

Doftolja, tvål och doftljus.

Öppet brev till alla dagstidningar

Hej,

det är väldigt vänligt att ni vill erbjuda mig billiga prenumerationer, ofta till nedsatt studentpris. Tyvärr så bor jag i Norrliden i Kalmar där Tidningsbärarna sköter utdelningen av dagstidningar.

På deras hemsida beskriver de sitt företag på följande vis:
"Företaget svarar för att ca 1,1 miljon läsare får sin tidning varje morgon."

På min hemsida beskriver jag deras företag på följande vis:
Om Tidningsbärarna svarar för att cirka 1,1 miljon läsare får sin tidning varje morgon, så gissar jag att ingen av dessa läsare bor i Norrliden. Tidningsbudet i mitt område måste Tidningsbärarna verkligen ha behandlat som skit. Med tanke på den sjukt dåliga arbetsmoral som denna person lider av så förmodar jag att det är en vilsen själ vilken de orättvist sjanghajat medels pistolhot och okvädningsord.
Näst intill varje morgon sitter det en dagstidning fastkilad i handtaget i porten. Stundtals ändras detta till att tidningen i fråga är fastklämd i porten. Detta leder givetvis till att om man inte är snabb som blixten så försvinner tidningen innan den når fram till mitt frukostbord. Givetvis håller jag inte det mot mina grannar, ty om en tidning enbart är fastkilad i porten så är den allmän egendom och kan liknas vid en tidning upphittad på tågsätet eller i busskuren.

Så, kära dagstidningar, eftersom jag verkligen inte har råd att betala för en tidningsprenumeration för min trappuppgång och slumpvalda förbipasserande: Tack, men nej tack.