Sitter på jobbet i mitten av fläktens utblås och längtar bort. Jag är inte säker på vart det är jag längtar, men jag tror att det har något med vatten att göra. Idag när jag gick av bussen och vandrade de tjugotal metrarna längsmed vattnet innan jag vek av över vägen fick jag verkligen hålla i mig själv för att inte dyka ned. Jag saknar vatten, hela tiden, varje dag, men jag går sällan och badar. På badplatser finns det människor, och om det är något jag inte saknar i mitt liv så är det slumpmässigt existerande människor.
Någonstans värker det litet inombords av den här längtan. Det kanske är längtan efter ett hus, efter en skog, efter ett vattenfall, efter något annat helt enkelt. I helgen lämnar jag mig själv och allt jag är och gör bakom mig och åker på lajv för att få semestra som en annan person i en annan värld och en annan tid. Det är så jag ser på lajv, som en semester från inte bara vardagen, utan också mig själv. Jag hoppas att min roll inte är lika irriterande som jag finner mig själv vara.
Och jag antar att jag borde använda bloggen till att skriva något vettigt, göra reklam för nästa bok jag publiceras i, skriva om den coola musikvideoinspelningen eller något annat av allt som faktiskt är tufft och bra i mitt liv, men jag orkar inte. Jag orkar inte låtsas, för varför skall jag bry mig? Jag bryr mig ärligt talat knappt om ifall någon ens läser det här. Jag bara skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar